I förra veckan hade vi förmånen att ha ett uppdrag nere i Kochi (kååtji), en av de fyra prefekturerna på Shikoku (som faktiskt betyder “fyra länder”), en av Japans fyra större öar.
Som alla prefekturer i Japan, så har även Kochi ett antal “meibutsu”, kända saker, matvaror eller drycker som är speciellt utsökta i just den regionen. Här är då bonito, katsuo på japanska, oftast serverad lätt ythalstrad och helt rå inuti, och tomater de mest kända produkterna.
Dessa “kända saker” är ofta produkter som är speciellt läckra tack vare ett speciellt klimat, ett särdeles gott vatten, extra fin jordmån eller enbart närheten till en del av havet där vissa arter förekommer av en speciellt hög kvalitet i stora kvantiteter. Fukuoka är känt för sin ramen och för sin torskrom, Kumamoto är känt för sitt råa hästkött, Niigata för sin utmärkta sake (det är man inte ensam om, måste man påpeka), Tokushima för både kyckling, fisk, grönsaker och somen-nudlar, Kagawa för sina udon-nudlar, Aomori för äpplen och vitlök, Hokkaido för sina mejeriprodukter, sin havsmat och för sin miso-ramen.. Och så vidare över hela landet..
Då hela landet, och numera även stora delar av resten av världen, älskar den japanska maten, så innebär detta stora möjligheter till turistfrämjande aktiviteter. “Nu är det säsong för xxxx - kom och ät den när den är som bäst!”
Det är faktiskt inte bara “naturligt” förekommande produkter som används för att sälja en hel ort. Det finns exempel på att man satsat på att bli speciellt bra på en viss maträtt och sedan marknadsfört en stad med hjälp av den. Det mest kända exemplet på detta är nog Utsunomiya, huvudstad i Tochigi prefektur, ca 13 svenska mil norr om Tokyo, där man satsat stort på gyoza, de från början kinesiska degknytena. Man har idag ett 30-tal krogar som specialiserar sig på gyoza, och turister som kommer för att smaka bidrar till en icke försumbar del av stadens inkomster. Något för svenska regioner att ta efter, vill vi tycka.
Bilden här ovan är den berömda halstrade boniton i två varianter: den främre har lite salt på sig och man äter den genom att breda ut ett lager wasabi på ena sidan av en bit och sedan ta hela biten till munnen tillsammans med rå, finskuren vitlök. Den bakre är samma sak, fast med en ponzu-sås istället för salt.
Foto här under handlar helt enkelt om bonito utan halstring. Väldigt gott, det med.
