Japanese concrete curry!

As we've written about several times, Japanese food and beverage manufacturers love to grab attention with more or less crazy ideas—often involving unusual ingredient combinations or various collaborations between manufacturers of completely different products.

But sometimes, you also see manufacturers who have absolutely nothing to do with food and drink creating products in these categories just in order to go viral and give their brand a healthy dose of online PR. Here is one such case:

A cement manufacturer in Fukushima prefecture got an idea when, at a food expo, he met a company selling instant curry in colors that didn't look like traditional curry — green and pink, for example.

The result of that meeting was a product named "Raw Concrete Curry". It is a curry in a what one might call rather unappetizing color, as it literally looks like wet concr ete.

Both the curry and the cement manufacturer have garnered huge attention online and on mainstream TV. In a show I watched where a panel got to do a taste test, the consensus was that it tasted like a relatively normal chicken curry.

Personally, I think I prefer the chicken curry we cook and eat here at home!!

JAPANSK CEMENTCURRY

Som vi skrivit om ett antal gånger så älskar japanska tillverkare av mat och dryck att skapa uppmärksamhet genom mer eller mindre galna idéer som ofta handlar om ovanliga kombinationer av ingredienser eller olika former av samarbeten med andra tillverkare av helt andra produkter.

Men ibland ser man även tillverkare som inte alls har med mat och dryck att göra skapa produkter inom dessa områden för att bli virala och ge varumärket en god portion PR på nätet. Här har vi ett sådant fall.

En tillverkare av cement upp i Fukushima prefektur fick en idé när han på en matmässa träffade ett företag som sålde curry i färger som inte såg ut som traditionella curry-färger, grönt och rosa till exempel. Resultatet av det mötet blev en produkt vid namn Råbetong-curry. En curry som har en får man väl säga ganska så oaptitlig färg då den faktiskt ser ut som betong som inte stelnat i en form. Curryn och betongtillverkaren har fått stor uppmärksamhet både på nätet och i vanlig TV. I ett program jag såg där en panel fick provsmaka, så var omdömet att det smakade som relativt normal kyckling-curry. Jag föredrar nog personligen den kyckling-curry vi lagar och äter här hemma!!

20 hyllmeter snabbnudlar

Snabbnudlarna, eller “instant ramen” som vi säger här borta, uppfanns i Japan och lanserades redan 1958. Det blev en omedelbar succé och tiden har ju visat att framgången inte var någon dagslända. Idag är vi i princip översköljda med snabbnudlar i överflöd; inte bara ramen, utan även udon, soba och yakisoba (det sista är stekta ramen-nudlar).

Här har vi utbudet av snabbnudlar från ett av snabbköpen vi har i närheten. Jag har inte gått med måttband och mätt upp hyllmetrarna, men jag tror att denna samling inte är ortens största. Jag uppskattar att de här fotona visar drygt 20 hyllmeter snabbnudlar.

Söker man på “instant ramen” på japanska Amazon så får man upp fler än 10,000 resultat. Då handlar det förvisso i många fall om att man buntar ihop ett antal förpackningar som då blir en produkt för sig; det finns alltså inte 10,000 olika smaker på japanska marknaden, men säg som så att de smaker som finns på hyllorna räcker väldigt länge även om man skulle äta snabbnudlar varje dag (vilket jag givetvis inte råder någon att göra).

Ålburgare i Japan!

MOS Burger, Japans största inhemska hamburgerkedja, är inte en McDonalds-kopia, som man kan beskylla konkurrenterna Lotteria och First Kitchen för att vara. Iställer är man väldigt aggressiva på produktuvecklingssidan med många intressanta alternativ till den vanliga köttpucken. Man var först i Japan, och kanske i världen, med att byta ut brödet mot ris som man stekt med lite ägg i så att det blir en halvhård puck som man har ovanför och under köttpucken. Man har också generellt mer grönsaker i sina produkter, och inget tillagas förrän kunden har beställt (påminner inte så lite om MAX i Sverige, faktiskt).

Nu har man, mig veterligen, blivit först i Japan med en ålburgare. Ål, framför allt sötvattenål (unagi) är mäkta populärt i Japan, framför allt under den varma sommaren, då den är fet och näringsrik och anses därför vara stärkande under den svettiga tiden på året.

Det är en försvarlig bit ål, hela två stora grillade filébitar mellan två rispuckar. Då ålen är ansedd vara utrotningshotad (lite överallt, inte bara i Japan), är tillgången begränsad och priserna är därefter. Den här "burgaren" finns bara tillgänglig under en dryg vecka i mitten av juli till ett pris av 5,800 yen, idag ca 350 kr!

Unagi är som sagt ganska fet och därför är den vanliga tillagningsmetoden grillning, så kallad kabayaki, då fettet karamelliseras och/eller droppar ned i grillen. Det smakar inte fett och jag tycker att det är fantastiskt gott. I Japan äter man även havsål (anago) och även om det är en ål, så är det en annan sak. Mycket magrare och med en mera delikat smak. Den brukar mestadels kokas helt lätt i en buljong. Båda finns som ingredienser på sushikrogen.

En annan intressant produkt från MOS Burger är denna räkburgare där man samlat ihop en försvarlig mängd räkor som man format till en puck som man panerat och friterat. Därovan tomat och en stor portion avokado. Nästan lite svår att äta utan att spilla.

MOS Burger är som sagt Japans största inhemska burgarkedja med ca 1350 enheter i Japan, och man har till skillnad från konkurrenterna fullständig rikstäckning då man återfinns i landets alla 47 län (sk prefekturer). Dessutom har man expanderat utanför Japan, framför allt till Taiwan, Singapore och Hong Kong, där man har fler än 400 krogar. Ambitiös och duktig kedja dit jag gärna går för att äta de gånger jag känner för "västerländsk" snabbmat. Jag tar en gärna en tjock varmkorv med chilisås till kaffet där.

Hälsomiddag hemmavid i Japan

För att knyta an till gårdagens inlägg om hur japansk klassisk mat knappast ger någon kraftigare fetma, så får ni här se vår middag här hemma igår kväll.

Vi har alltså grillad lax som huvudrollsinnehavare närmast kameran. Mycket vanlig mat hemmavid som kan serveras till vilket som helst av dagens tre huvudmål. Jag tyckte att det var lite svårt att käka grillad eller stekt fisk till frukost i början av min tillvaro i Japan, men nu är jag van efter en massa besök nere hos svärmor i Nara där det sällan gick en hel dag utan fisk på bordet. Sedan har vi givetvis en skål kokt ris och en bit längre bort har vi en stor svart skål med inkokta bambuskott. Det är säsong för färska bambuskott just nu, så då äts det ofta i de flesta japanska hem. Snett till höger har vi en bit tofu med finhyvlad torkad och rökt bonito och lite finhackad salladslök. Direkt till höger om laxen har vi en förpackning med natto, de jästa sojabönorna som är en veritabel hälsobomb med nyttiga enzymer, vitaminerna C och K2, hälsosamma bakterier, antioxidanter och mineraler som mangan, koppar, järn och magnesium. Till sist en god dos fibrer. Till sist diverse inlagda grönsaker och en skål misosoppa. Middagsdrycken går också i hälsans tecken då vi drack grönt te.

Det är svårt att hitta något på bordet som kan kallas onyttigt, faktiskt - tvärtom så är det mesta sådant som man på engelska brukar kalla “super foods”. En stor del av förklaringen till japanens långa livslängd, drygt 81 för män och drygt 87 för kvinnor i snitt.

Hur japaner håller sig smala handlar mycket om matvanor

Denna video är en lärorik redogörelse för hur en stor orsak till den relativt låga mängden feta japaner till stor del handlar om vad och hur man äter japansk mat. Mannen, som pratar god engelska även om han har en liten japansk brytning, går igenom 15 olika matvanor och ingredienser i ett klassiskt japanskt hemmakök.

Här en kort förklaring till dessa med tidsangivelser (under videon på YouTube så hittar du tiderna med länkar så att du snabbt kan hitta varje avsnitt):

01:10 1. The "1-3" System - en soppa och tre smårätter

03:23 2. The Magic of "Dashi"- dashi är den vanliga japanska buljongen som ingår i olika rätter, den vanligaste är givetvis miso-soppa.

04:38 3. Warm Tea - varmt japanskt te utan tillsatt socker.

05:32 4. Zero-Calorie Miracle Foods - ingredienser som är extremt kalorisnåla.

06:45 5. Fermented Food(Plants-based) - fermenterade grönsaker för en god bakterieflora i tarmarna.

09:48 6. Triangle Eating - man äter i en triangelrörelse mellan minst tre-fyra olika smårätter.

10:56 7. Chewing More - tugga mera

11:38 8. Shokuiku - japaner lär sig näringslära för ett hälsosamt ätande redan på lågstadiet.

12:52 9. Hara Hachi Bu - Hara är mage och hachibu är 80%; ät dig inte mer än 80% mätt, helt enkelt.

13:51 10. The Sugar Secret - generellt mycket små mängder socker.

14:47 11. Not so much Snacks - inte så mycket chips och godis mellan måltiderna.

15:41 12. Small Portions - små portioner.

16:17 13. Small plates - små tallrikar.

17:14 14. The "Early Dinner" Rule - ät inte middag efter kl 20.

18:06 15. Eating Out Less - svårare att hålla koll på mängden mat och mängden kalorier på krogen.

Videon är ca 18 minuter lång men väl värd att titta på om du vill ha tips på hur man äter både hälsosamt och gott i Japan.

BENTO - matlådor för miljarder

Bento börjar bli ett etablerat begrepp även utanför Japan. Klassiska japanska matlådor med varierat, gott och näringsrikt innehåll. Alla som besöker landet upptäcker mycket snart dessa matlådor då de finns i princip överallt; närbutiker, snabbköp, varuhusens källarplan (där man alltid hittar maten att köpa med sig; krogarna brukar istället ligga högst eller nästan högst upp i byggnaden) eller i butiker som specialiserar sig på bento. Bento skrivs 弁当, men dessa tecken är så kallade ateji, kanji-tecken som inte används för sin betydelse utan bara för sina uttal.

En normal bento har några beståndsdelar som brukar vara legio: kokt ris, någon form av protein - exempelvis grillad lax, friterad makrill, friterad kyckling eller kokt kött - och färska och/eller inlagda grönsaker. Det finns en uppsjö möjliga kombinationer, så man kan i princip alltid hitta något som lockar. En viktig detalj är att en bento ska kunna ätas kall med god behållning.

Vad som också lockar är de oftast väldigt låga priserna; en “normal” bento på ett av våra snabbköp runt hörnet kostar sällan mer än 30-35 svenska kronor.

Vem handlar och äter en bento? Ja, i princip alla japaner. Vanligt är att man köper en låda för att äta lunch på jobbet, och den ensamstående eller den som har en likaledes yrkesarbetande make/maka som kanske jobbat sent köper en låda på vägen hem för att ha som middagsmat när man inte vill eller orkar ställa sig och laga mat.

Om barnen i huset går i en skola utan matbespisning, i princip alla privata skolor, så brukar mamma fixa en bento till barnen. Vår äldre dotter gick på en privat högstadieskola, så hon fick med sig en hemmagjord bento till skolan. Och då, lyckliga jag, fick jag också en med mig på den tiden då jag hade kontor ute på stan. För övrigt mycket vanligt att hustrun skickar en låda med maken till jobbet. Annars brukar han få en “veckopeng” av frun, då hon brukar stå för hanteringen av familjens finanser, för att köpa sin egen låda på vägen till jobbet.

Bento är ingen nymodighet; det har funnits bento i Japan sedan Edo-perioden (1603 till 1867). Detta var ju före både järnvägen och bilen, så mycket av resandet var på gående fot. På vägen fanns det då rastplatser, ofta vid ett tehus där det såldes bento.

Så här kan en så kallad “ekiben” se ut när man sitter på Shinkansen. På långdistanstågen, där man har en sätesbricka, är det fritt fram att äta och dricka på tåget. Shinkansen hade restaurangvagn en gång i tiden, men den är avskaffad, så nu får man köpa en bento på stationen och äta vid sitt eget säte.

När järnvägen kom till Japan på 1870-talet, så upptäcktes behovet av att kunna köpa en bento att ha med sig för att äta på tåget, och det fenomenet är i högsta grad levande än idag. Benämningen är ekiben, där eki betyder tågstation och ben är en förkortning för bento. Alla tågstationer utom kanske de allra minsta har en kiosk som säljer en eller ofta flera sorters bento (rekordet här är Tokyo Station som säljer säkert 100 olika varianter). Om man åker ut i landet, så märker man snart att innehållet varierar högst betydligt beroende av var man befinner sig. Varje trakt har sin egen version med råvaror som är specifika för just den delen av Japan. Många japaner ser fram emot att testa bento på de orter man besöker för första gången.

Mångmiljardindustri

Bento är en riktigt stor affärsverksamhet. Hela industrin omsätter årligen drygt 600 miljarder kronor! En stor del av detta handlar om närbutikerna där de tre stora kedjorna är 7-Eleven, Family Mart och Lawson. Japan har ca 55,000 närbutiker så om varje butik säljer hundra bento om dagen så blir det ansenliga volymer! Branchbedömare säger att totala antalet försålda bento per dag i landet hamnar på någonstans mellan 10 och 15 miljoner lådor. Där räknas då inte alla hemmagjorda bento in, men där finns det ju då en likaledes stor marknad för alla ingredienser i lådan.

Den japanska bento-industrin är känd för sin låga andel svinn. Den största leverantören, Tamagoya, har förfinat sin logistik och återkoppling så effektivt att de håller en svinnprocent på ungefär 0,1 %, trots att man producerar över 100 000 lådor dagligen!

Här har vi en familj som tillverkar ett ansenligt antal bento. Man börjar vid tre-tiden på morgonen för att hinna vara klara när tidiga kunder vill köpa sina bento på väg till jobbet. Man börjar sätta ihop lådorna vad pass 12 minuter in i videon.

En video med en 101 år gammal dam som tillsammans med maken gör fantastiska sushi-bento!

Och här en video som visar på bredden på utbudet av bento på Tokyo Station.