Nyttigare snabbramen - början till ny trend i Japan?

För en månad sedan skrev vi om en undersökning i Yamagata prefektur som menade att alltför många ramenportioner över tid kan innebära en hälsorisk och till och med leda till en förtidig bortgång. Det kanske inte förvånar att vissa företag då ser en lucka i marknaden för hälsosammare ramen.

Base Food är ett Tokyo-baserat företag som specialiserar sig på den man kallar "komplett näringsrika" produkter. Hitintills har det mest handlat om olika sorters bröd, som till skillnad från nästan allt annat bröd i Japan är fullkornsbröd med tillsatta näringsämnen. Nu har man på kort tid lanserat både ramen och yakisoba (stekta ramennudlar), båda i snabbnudelformat.

Ramen är i normalfallet gjort med vetemjöl, men här är det fullkorn. Man kombinerar en högre halt av protein än normalt med en lägre salthalt och man har tillsatt ett stort antal vitaminer och mineraler, totalt sett 33 "essentiella näringsämnen". En talesman för företaget säger att "konceptet är att skapa en produkt som kan avnjutas varje dag utan att folk tröttnar på den. Vi tror att det kommer att vara ett alternativ för måltider utan skuldkänslor, oavsett om det är till lunch eller ett sent kvällsmål."

Det ser på ytan ut som helt vanlig snabbramen, men tittar man närmare så ser man att det hela innehåller 16,3 gram proteiin, 4,8 gram fibrer och 26 olika vitaminer och mineraler.

Man förväntar sig att efterfrågan av den här typen av produkter kommer att öka framledes. Det skedde en kraftig ökning under pandemin, då folk inte gick på krogen lika ofta som vanligt, och trenden fortsätter då både ensamhushåll och hushåll där både herr och fru arbetar ökar. Företaget tror att det finns en marknad för produkter som möter "moderna behov av näring, lägre kaloriinnehåll och möjlighet till tidsbesparing".

I dagsläget säljer man Base Ramen enbart via den egna e-butiken och andra e-kommersföretag och då enbart i storpack, men när det eventuellt dyker upp i butik ska vi givetvis testa.

Tilläggas bör att World Instant Noodles Association meddelar att det globalt konsumeras drygt 120 miljarder snabbnudelportioner årligen!

Mera smak med lite elektricitet

Kirin är Japans näst största ölbryggeri efter Asahi, men man har, som alla andra stora bryggerier, diverse affärer "vid sidan om". Det mesta av dessa sidoaffärer har förvisso att göra med huvudnäringen, det vill säga att jäsa och brygga, ofta i form av diverse hälsomedel, men nu har man här en "det var som fanken"-produkt från Kirin. En sked och en mugg som ger dig mera smak via elektricitet!

Om jag förstår saken rätt, och jag har alltså inte testat produkterna, så har vi en sked respektive en mugg som ger dig en liten elektrisk spänning i munnen. När du äter något med sälta så får du en samling natriumjoner i munnen. Det är dessa natriumjoner som ger dig smaken av sälta när de landar på din tunga. Men dessa joner sprids i hela munnen och vad den lilla spänningen som Kirins sked och mugg ger är att samla in dessa spridda natriumjoner till din tunga. Med andra ord så får du mera sälta utan att behöva salta mera.

Det enda tråkiga i sammanhanget är att skeden och muggen tillsammmans kostar nästan 400 svenska kronor. Hoppas kunna testa vad det lider.

Och samma grej med den här skeden.

Gränder man älskar

Tokyo - och även många andra städer i Japan - är ställen fyllda av kontraster. Man har det urgamla (oftast tempel som haft turen att överleva amerikanska brandbomber under andra världskriget), det ganska gamla, och då menar jag alla hus av ganska dålig kvalitet som man slängde upp efter krigsslutet så att man kunde bo och arbeta under tak. Byggnormer och standard blev bättre i takt med att Japan kom tillbaka på sina fötter från slutet av 50-talet och framåt. Till sist det ultramoderna med stora glänsande höghus från 90-talet och framåt som ofta innehåller väldigt fina krogar och barer på hög höjd med fantastisk utsikt.

Detta inlägg handlar mest om den där mellanklassen från decenniet efter kriget. Mer eller mindre ruckelliknande byggnationer, oftast väldigt små utrymmen. Detta är sällan bostäder nuförtiden. Desto vanligare är att de inhyser intima barer och krogar i en ofta väldigt rustik och mysig miljö. Nästan lite resa i en tidsmaskin på många ställen. Svenska hälsoinspektörer skulle förmodligen ta sig för pannan när man ser hur man får in ett fungerande kök och en toalett nästan vägg i vägg.

Jag har haft många kunder som faktiskt föredrar dessa miljöer framför lyxkrogen. Flera återkommande kunder som velat köra en favorit i repris. Nya kunder i afton som ska få uppleva detta.

Kommentarer till fotona hittar du om du för över muspekaren eller fingret över fotot. Först miljöer och sedan diverse hål-i-väggen-mat. Håll till godo!

Som sagt, snacka om kontraster. Hål i väggen på rad med max två våningar med ett stort och hypermodernt höghuskomplex i bakgrunden.

Smala gränder finns det gott om i Tokyo. Man fasar för vad som skulle hända om det började brinna. Även en japansk brandbil kommer inte in här så jag utgår från att man har väldigt långa brandslangar.

En parallell bakgränd till första fotots ställen. Snittåldern på damerna och herrarna som höll i ställena var tidigare väldigt hög, ofta över 80 år. Men idag har många pensionerat sig och ett yngre garde har tagit över.

Ytterst blandat klientel, något som jag uppskattar. Allt mellan 20-åringar och de som är mitt i 70-årsåldern.

En gammal favorit där jag varit stammis i nästan 20 år.

En bar specialiserad på gin har till min förvåning två sorters svensk gin i hyllan: Härnö och Stockholms Bränneri!

Vi har en riktig gin-boom även i Japan. Denna från Kyoto är riktigt fin.

Ställen med trevlig personal brukar attrahera trevliga kunder. Flaskan hon håller i handen är en sake-flaska av japansk standardstorlek, 1,8 liter.

En sorts japansk Carpaccio med sashimi istället för kött.

Man lägger fisken och löken på ett gott kryddat nori-blad och virar runt. Mycket gott till ett glas av något slag.

En lokal rätt från Shikoku. En sorts fiskbulle som är lätt currykryddad och sedan friterad. Enkelt men supergott.

En av mina favoriträtter: Kokt ris i botten, sedan ett långkok på nötkött, lök, en rå äggula och en sorts rödpepparchutney. Man rör ihop allt och äter med sked.

Ytterligare en favorit: Köttfärs på rå tonfisk, avokado, lök och ett rått vaktelägg.

Ja, som ni kanske förstår så är detta små skatter som jag aldrig tröttnar på. När jag var gräsänkling här i Tokyo under dryga sex år så var jag i gränderna minst två kvällar i veckan. Och det är en skön känsla av att vara uppskattad stammis när man blir bjuden till krogarnas firmafester!

Jag hoppas innerligt att dessa miljöer får finnas kvar i många år till!

Titta gärna in på vår Instagram-sida. Där hittar du massor av frestande foton från gränder i Tokyo och annorstädes i Japan.

Ännu en japansk monsterburgare - godkänd av japanska Sumo-förbundet!

Jag undrar om det handlar om att dagens japanska hamburgare-skapare har vuxit upp i ett Japan med Godzilla och alla andra gigantiska filmmonster på bio och TV. Rätt kul egenligen att japanen är fascinerad av extrem miniatyrisering samtidigt som han eller hon älskar filmmonster stora som höghus!

Vi skrev om japanska monsterburgare för tio år sedan, men fenomenet finns kvar. Här har vi japanska Burger King som släppt en bjässe med hela fem puckar och fyra skivor cheddarost och så bacon, sallad, tomat och dressing.

Det roliga i sammanhanget är att produkten har fått namnet Baby Body och att texten längst upp lyder i översättning Auktoriserad av Japanska Sumo-förbundet!

Jag har inte testat skapelsen, även om vi sent omsider fått en Burger King här runt hörnet. Jag tycker nämligen dels inte om att lämna mat och dels inte om att äta mat som hinner bli kall innan man tuggit i sig det hela. Jag misstänker dock att den smakar som en Whopper, fast bara med väldigt mycket mera volym.

Mat på den japanska bröllopsfesten

Igår var jag och frugan nere i Nagoya, ca 90 minuter bort med snabbaste Shinkansen-tåget, på ett bröllop, närmare bestämt min svägerskas yngre dotters bröllop.

Jag ska skriva ett inlägg om hur japanska bröllop brukar fungera för vår systersajt Japanbloggen; här ska vi koncentrera oss på maten vi fick njuta av på bjudningen efter själva bröllopsceremonin.

Här har vi hela menyn i tur och ordning:

Först fick vi en tallrik med sashimi. Från vänster till höger har vi här sjöborre, tonfisk och hamachi, yellowtail.

Till vänster har vi lite sushi med gåslever. Till höger en sk amadai, japansk tilefish, här friterad med fjällen kvar.

Klar japansk buljong med friterad tofu och tunna skivor wagyu-kött. Himla gott!

Ugnsgrillad hummer.

Prima wagyu som var både grillad och kokt i shabu-shabu-buljong.

Grillad ål med diverse annan havsmat på en liten bädd av ris.

Samma ål fast med annan gryddning och här i ett bad av grönt te! Nagoya är känt för sin ål så det är inte undra på att man vill visa upp den.

Vi fick till slut avnjuta en dessertbuffé och det var inga dåliga grejer. Chokladkakan till höger med hallonfyllning är kanske min bästa chokladkaka någonsin!

Som ni förstår så gick vi mätta och nöjda från tillställningen tillsammans med kanske 200 andra gäster. Jag var enda utlänningen :)

Titta gärna in på Japanbloggen.com inom en eller två dagar så kan ni läsa mer om japanska bröllop.

Mycket ramen kan eventuellt vara en hälsorisk

När jag kom till Japan 1982 så var jag egentligen inte benägen att gilla japansk mat. Jag var helt enkelt inte van vid de smakerna, men kinesiskt hade jag redan ätit hemma i Sverige (tack Kent!). Jag bodde då i stadsdelen Waseda, känt för universitetet med samma namn, och delade då min tid med många unga och hungriga högskolestudenter som gärna åt stora skålar ramen (uttalas raamen med ett långt a som uttalas som a i Abba). Det slank alltså ned en skål ramen eller två varje vecka i princip.

Foto: Matt Hardy via Pexels

Nu har ett par universitet uppe i Yamagata, ett län i nordöstra Japan där man har en relativt hög konsumtion av just ramen, gjort en undersökning där man hållit koll på knappt 7,000 invånare, 40 år eller äldre, och deras intag av ramen och deras hälsa under drygt fyra år. Undersökningen, som i och för sig säger att den inte är statistiskt sett helt och hållet underbyggd, säger att om man äter ramen tre gånger i veckan eller oftare, har man en dubbelt så hög risk att dö i förtid jämfört med de som bara äter ramen en eller två gånger i veckan. Problemen är två: salt och fett. Man rekommenderar att man inte bör dricka upp hela soppan, något jag alltid gör om jag har en god skål ramen framför mig. Min ursäkt är nuförtiden att jag äter/dricker en skål ramen kanske två-tre gånger per år. Det är kanske åldern, men numera föredrar jag soba eller udon när jag ska äta japanska nudlar.

Ramen är alltså från början kinesisk mat men som vanligt har den anpassats till japaners smaklökar efter introduktionen till Japan för drygt 120 år sedan. Den “kinesiska” ramen jag ätit i Hong Kong på den tiden då vi ofta åkte via den staden, är en helt annan historia. Inte alls dåligt, men en enklare smak med färre ingredienser. Japansk ramen är faktiskt en succéimport i Kina idag.