Jiro Ono, en av världens mest kända sushikockar, har blivit 100 år gammal. Han är fortfarande still-going-strong, jobbar typ tre-fyra dagar i veckan. Hans krog, Sukiyabashi Jiro, har numera inga stjärnor då Michelins regelbok säger att man inte får ha stjärnor om det inte går att boka som vanligt; dvs är man inte stamgäst eller känner man inga stamgäster så får man inte plats. Jag har varit där och dessutom på likaledes dåvarande trestjärniga Sushi Saito. Saito är klart bättre om man frågar mig. Problemet med Jiro är att han är "old school" med i mitt tycke alltför mycket vinäger i riset, förmodligen för att man inte hade samma kyl- och frysutrustning när han öppnade sin första egna krog för 65 år sedan. Inget fel på fisken eller skaldjuren, men det smakar helt enkelt för mycket vinäger. Förmodligen världens dyraste vinäger eftersom en omakase-meny kostar drygt 3,000 SEK.
När man uttalar Michelin på japanska så heter det "mishuran", men om man istället säger "mishiran" så betyder det "greppar inte smaker". Lite grann av ett insiderskämt bland japanska krögare och kockar. Japanska krogar är givetvis glada över alla stjärnor, men samtidigt är man lite ointresserad av hela grejen. Att det ska smaka gott är ju liksom självklart. Det är ju därför man kör en krog och därför som det är fullt varje kväll. Och många krögare vi talat med är rädda för att en armé av Michelin-fantaster, som "samlar" på besök på stjärnkrogarna, ska tränga undan stamgästerna som krogen givetvis vill värna om.
Här trailern till den berömda och prisbelönta dokumentären om Jiro: Jiro Dreams of Sushi.
Kolla gärna in vår Instagram-sida; uppdatering lite oftare än här då det är minimalt med text.