När jag kom till Japan 1982, var whiskey med is och vatten en av de stora favoriterna överallt där alkohol kunde inmundigas. Regeln var att man började med en öl för att släcka den värsta törsten och sedan var det whiskey & vatten som gällde resten av kvällen. Denna stora aptit på whiskey tog dock nästan helt slut mot slutet av 80-talet. De finare japanska whiskeysorterna hade ännu inte gjort sin debut, och japansk whiskey började anses vara billig och inte speciellt delikat när de stora pengarna rullade in under den ekonomiska bubbelepoken. Dyr whiskey från Skottland, fin fransk konjak och champagne blev de nya favoritdryckerna samtidigt som japanerna också långsamt men säkert lärde sig vad ett gott vin var.
De japanska whiskeytillverkarna Suntory och Nikka togs lite på sängen av den tvära nedgången, och man drog givetvis ned på produktionen. Man blev säkert lika förvånade när whiskey nu, 25 år senare, återigen blivit en innedryck. Detta av två orsaker: dels för att Suntory lyckats återlansera en av deras gamla succedrycker - Kaku Highball - billig whiskey med sodavatten som säljs på samma typ av aluminiumfat som öl levereras i till krogar och barer, och dels för att de finare whiskeysorterna, som legat och vilat i sina fat under ett eller ett par decennier, nu vunnit priser både i Japan och internationellt. Både billig och dyr whiskey har blivit storsäljare och de långlagrade sorterna har också blivit en het trend utanför Japan (den japanska årliga whiskeyexportens värde har ökat från ca en miljard yen 2008 till nästan 15 miljarder yen idag). De billigare sorterna är det ingen större konst att producera i mängd, men de finare flaskorna kommer ju från tunnor som legat minst 12 år, och det innebär ju att det tar minst lika lång tid för att återfylla lagret när den förra generationen tar slut. Vilket den alltså nu är på väg att göra. Närmare bestämt så talar vi om 12-årig Hakushu och 17-årig Hibiki. Den förra slutar man sälja redan nu i juni (enskilda butiker kan förvisso ha flaskor kvar) och den andra försvinner i september. Suntory har inte meddelat något exakt datum för när dessa flaskor återigen kan finnas till försäljning.
Detta innebär givetvis att du som sitter på någon av dessa buteljer bör vårda dem ömt, antingen för att långsamt dricka upp de fina dropparna, eller som investering. De flaskor som finns kvar lär självklart öka i pris, åtminstone under den period då de inte kommer att vara tillgängliga i vanliga butiker.
Konkurrenten Nikka har också likartade problem, om än ännu inte med lika dramatiska följder; man har börjat införa kvotering på vissa marknader, och planer på ytterligare satsningar utomlands är för tillfället skrinlagda.
Att man gått från rävgift till "världens bästa whiskey" på dessa 30-35 år är dels en god beskrivning av hur japanens envishet och vilja att hela tiden förkovra och förbättra sig ger resultat med tiden (samma sak har ju hänt i helt andra produktsegment som t ex kameror, motorfordon och robotar), och dels en fingervisning om vad som kommer att hända inom dryckessegment som vin, vodka och andra spritsorter i framtiden. Vinet är speciellt intressant, då det ju kräver en kunskap och en detaljkänsla som passar japanens sätt att tänka djupt och långsiktigt. Japansk vin var länge en söt och tråkig historia som absolut inte kunde avnjutas till god mat. Idag har det dock dykt upp viner som börjar närma sig riktigt trevliga nivåer, bland annat för att man forskat fram nya druvsorter som passar det japanska klimatet.
