Sojaskum

Sedan en tid kan man köpa sojasås i skumform här i Japan. Fördelarna är dels att man får i sig en mindre mängd salt då en stor del av produkten består av luft, och dels att det är lätt att portionera - det blir helt enkelt mindre "spill". Det kan kanske vara en bra poäng då den här sojan är betydligt dyrare än normal flytande soja, drygt 90 kronor för 50 ml hos detaljisten. Det hela kommer i två varianter, en tamari-variant med relativt kraftig smak och en variant som är specialtrimmad för att smaka bra med tamagokake-gohan, en enkel klassiker där man har ett rått ägg på vitt ris.

Letar man på YouTube så kan man hitta rullar med beskrivning av hur man kan göra sitt eget sojaskum med sojasås, vatten och lecitin. Och en elvisp, för att piska upp skummet.

Majonnäs i skivor

Bourbon (uttalas burubon) är en stor japansk tillverkare av choklad, godis, kex och kakor; produkter man hittar i varje varuhus, snabbköp och närbutik i hela landet. För en tid sedan lanserade man choklad som levererades som tunna skivor, ungefär som färdigskivad ost. Meningen är att man ska smälta chokladen på en skiva bröd i en typisk japansk "oven toaster" (funkar inte så bra i en typisk västerländsk lodrät brödrost). Nu har man använt samma teknik med någon form av konsistensgivare för att göra majonnäs i skivor. Det handlar om två varianter med tillsatta smaker som sedan tidigare är bevisat goda tillsammans med majonnäs, nämligen tonfisk på burk och mentaiko, dvs torskrom som är saltad och kryddad med rödpeppar. Bara att lägga en skiva på ett bröd och rosta. Produkterna går under samlingsnamnet Noseru Mayo Shiito, dvs “lägga på majonnässkivor”

Den extremt morgontrötte eller late personen kommer säkert att uppskatta produkterna, men då jag misstänker att smakerna är konstgjorda så håller jag nog personligen fast vid att använda riktig tonfisk på burk och riktig mentaiko.

Äpplen för 32 spänn - PER STYCK!

Det är lite konstigt och jobbigt när man kan få en hamburgare på McDonalds för en mindre peng än vad ett ganska så normalt äpple kostar. Det är svårt att hitta äpplen i Japan för under en svensk tia per styck. Varför detta hutlösa pris? Ja, det handlar nog mest om att japanska fruktodlare och hela jordbrukssektorn är omhuldade av poltiker och byråkrater vilket har gjort att det är svårt och dyrt att importera. Den enda billiga frukten i Japan är bananer, som inte odlas i landet. Grönsaker är inte billiga, de heller, men ändå betydligt rimligare prissatta än frukten. Två andra orsaker till de höga priserna är att frukt traditionellt varit en uppskattad present (och en present får ju inte vara för billig, för då måste man ju skämmas) och att som present så måste frukten vara inte bara god utan också vacker. Det är alltså mycket frukt som sorteras undan till andra ändamål då frukten i butiken helst ska ha exakt samma färg och form. Sedan förpackas det hela mera noggrant än någon annanstans, då frukten ju inte får vara transportskadad på minsta vis.

Bilden ovan föreställer extra fina äpplen som i mitt favoritsnabbköp kostar drygt 30 SEK PER ÄPPLE.  

Det är sånt här som gör att jag verkligen hoppas att Japan går med i handelssamarbetet Trans-Pacific Partnership (TPP) utan undantag. Det skulle göra att jordbrukssektorn i Japan får lite välbehövlig konkurrens, och att diverse lagar och regler som fördyrar produkterna i onödan kan tas bort. Ta t ex den urbota korkade regeln att man måste äga marken för att få odla på den! Ett jordbrukskooperativ kan alltså inte hyra mark, vilket gör att jordbruket är uppsplittrat på många väldigt små enheter. En typisk risodlare i Japan har bara 1,5 hektar odlad mark!