PARM från Morinaga är nog det närmaste du kommer en Magnum i Japan. God.

Augusti är varmaste månaden i Japan; det är i princip regel att lunchtemperaturer överstiger 30 grader, och vill det sig illa landar termometern på 40 grader eller lite till.

Självklart så ökar försäljningen av kylda drycker och glass när solen gassar som mest, och japanerna äter allt mer glass (det ansågs förr vara ganska omanligt att äta söta saker, men det har förändrats rejält på senare år). Det mesta kommer från stora inhemska tillverkare som Morinaga, Meiji och Glico, men företag som Baskin Robbins och Häagen-Dazs från USA gör också bra affärer i Japan. Från Europa är det så vitt jag vet bara belgiska Godiva som är verksamma i någon mån på glassmarknaden. Häagen-Dazs är riktigt stora; det är faktiskt svårt att hitta en butik idag med glass på schemat som inte har Häagen-Dazs i kylen.

PINO är små munsbitsstora glasspraliner som det är meningen att du ska dela med din älskling.

Med undantag för de utländska "prestige-märkena", så är glass generellt sett billigt i Japan. De flesta pinnarna och strutarna säljs faktiskt för en knapp svensk tiokrona. Du kan med andra ord knalla in på en 7-Eleven och gå ut igen med en kopp färskbryggt kaffe och en glasspinne för tjugo kronor.

Här har ni en video med fem olika representativa japanska glassar (textat på engelska).