Nyttigare snabbramen - början till ny trend i Japan?

För en månad sedan skrev vi om en undersökning i Yamagata prefektur som menade att alltför många ramenportioner över tid kan innebära en hälsorisk och till och med leda till en förtidig bortgång. Det kanske inte förvånar att vissa företag då ser en lucka i marknaden för hälsosammare ramen.

Base Food är ett Tokyo-baserat företag som specialiserar sig på den man kallar "komplett näringsrika" produkter. Hitintills har det mest handlat om olika sorters bröd, som till skillnad från nästan allt annat bröd i Japan är fullkornsbröd med tillsatta näringsämnen. Nu har man på kort tid lanserat både ramen och yakisoba (stekta ramennudlar), båda i snabbnudelformat.

Ramen är i normalfallet gjort med vetemjöl, men här är det fullkorn. Man kombinerar en högre halt av protein än normalt med en lägre salthalt och man har tillsatt ett stort antal vitaminer och mineraler, totalt sett 33 "essentiella näringsämnen". En talesman för företaget säger att "konceptet är att skapa en produkt som kan avnjutas varje dag utan att folk tröttnar på den. Vi tror att det kommer att vara ett alternativ för måltider utan skuldkänslor, oavsett om det är till lunch eller ett sent kvällsmål."

Det ser på ytan ut som helt vanlig snabbramen, men tittar man närmare så ser man att det hela innehåller 16,3 gram proteiin, 4,8 gram fibrer och 26 olika vitaminer och mineraler.

Man förväntar sig att efterfrågan av den här typen av produkter kommer att öka framledes. Det skedde en kraftig ökning under pandemin, då folk inte gick på krogen lika ofta som vanligt, och trenden fortsätter då både ensamhushåll och hushåll där både herr och fru arbetar ökar. Företaget tror att det finns en marknad för produkter som möter "moderna behov av näring, lägre kaloriinnehåll och möjlighet till tidsbesparing".

I dagsläget säljer man Base Ramen enbart via den egna e-butiken och andra e-kommersföretag och då enbart i storpack, men när det eventuellt dyker upp i butik ska vi givetvis testa.

Tilläggas bör att World Instant Noodles Association meddelar att det globalt konsumeras drygt 120 miljarder snabbnudelportioner årligen!

Kolla gärna in vår Instagram-sida; uppdatering lite oftare än här då det är minimalt med text.

Mera smak med lite elektricitet

Kirin är Japans näst största ölbryggeri efter Asahi, men man har, som alla andra stora bryggerier, diverse affärer "vid sidan om". Det mesta av dessa sidoaffärer har förvisso att göra med huvudnäringen, det vill säga att jäsa och brygga, ofta i form av diverse hälsomedel, men nu har man här en "det var som fanken"-produkt från Kirin. En sked och en mugg som ger dig mera smak via elektricitet!

Om jag förstår saken rätt, och jag har alltså inte testat produkterna, så har vi en sked respektive en mugg som ger dig en liten elektrisk spänning i munnen. När du äter något med sälta så får du en samling natriumjoner i munnen. Det är dessa natriumjoner som ger dig smaken av sälta när de landar på din tunga. Men dessa joner sprids i hela munnen och vad den lilla spänningen som Kirins sked och mugg ger är att samla in dessa spridda natriumjoner till din tunga. Med andra ord så får du mera sälta utan att behöva salta mera.

Det enda tråkiga i sammanhanget är att skeden och muggen tillsammmans kostar nästan 400 svenska kronor. Hoppas kunna testa vad det lider.

Och samma grej med den här skeden.

Kolla gärna in vår Instagram-sida; uppdatering lite oftare än här då det är minimalt med text.

Om Apple designade en bentolåda

Det är svårt att säga nej till produkter som är både praktiska och estetiskt tilltalande. Här har vi en sådan pryl, en bentolåda som värmer upp din mat med elektricitet från ett inbyggt, laddningsbart batteri. Bara att koppla upp med en USB-sladd för laddning en eller ett par gånger i veckan (man säger att en laddning ger fyra uppvärmningar).

Lådan, som kallas Mealztime (det enda som verkar lite klantigt är produktnamnet), är visserligen taiwanesisk, men då bentolådan är ett japanskt koncept, så tyckte jag att produkten var värd att nämnas. Den ligger för närvarande på crowdfundingsajten Kickstarter, där den i dagsläget samlat ihop ca 35 gånger det önskade kapitalet!

Världens hetaste ramen?

Även om det japanska köket är känt för sina i många fall väldigt subtila smaker, där råvarorna ofta får tala relativt fritt för sig själva utan överdriven kryddning, så finns det gott om japaner, kanske framför allt de yngre, som gärna unnar sig "smakbomber" då och då. Och med "smakbomber" menar jag här då inte "mycket smak" utan snarare extrem hetta, som i "napalm" ungefär.

Söker man på "spicy ramen" eller "ramen from hell" på YouTube, så dyker det upp ett stort antal videoklipp med situtationer där mer eller mindre luttrade ätare prövar några av de hetaste anrättningarna från japanska ramenkrogar. I flera fall, som t ex i detta inlägg från 2017, ser vi hur även erfarna konsumenter av chilipeppar får problem med att äta upp hela skålen. De får svettningar, darrande händer och ser till sist dubbelt!

Korten på bordet, jag tillhör inte denna skara av masochister. Visserligen älskar jag både indisk, thailändsk och koreansk mat, men för mig handlar smak väldigt mycket om balans; råvarans inneboende smak som samsas med extern smaksättning och sedan också givetvis kräver en balansering mellan maten och drycken.

Men många japaner har en kamikaze-liknande inställning till dessa utmaningar, framför andra yngre män men också yngre kvinnor i allt större utsträckning. Lockelsen om att bli kändis på YouTube i samma veva är ju givetvis en magnet i sammanhanget; dessa videoklipp brukar få många visningar.

Nu har en japansk firma börjat importera "världens hetaste ramen" från Sydkorea (se bilden här ovan). På japanska heter den Enma Daio (閻魔大王), där Enma är en buddistisk figur som agerar "kung i de dödas rike" och Daio (daiåå) betyder "stor kung". Den är då, om man ska tro reklamen, världens hetaste ramen, men den är även bland de dyraste, då en portion snabbnudlar i en påse kostar hela 1,480 yen på japanska Amazon, dvs ca 116 SEK, eller drygt 190 kr för en trepack.

Är då detta världens hetaste ramen? Utan att ha testat den, så vill jag nog tro att redan befintliga ramen-skålar här i Japan står sig väl i konkurrensen. Ta detta ställe i stadsdelen Okubo här i Tokyo, som för övrigt har en hel del ramen-ställen att botanisera bland, både normala och extra kryddiga. De två grabbarna som testar ställets hetaste variant av Mugen Ramen (mugen betyder "gränslös") mår inte speciellt bra efter att de under mycket stönande ätit upp sina skålar.

Enligt Tabelog, en av de större krogrecensionssajterna i landet, så finns det 89 ramen-krogar i Okubo, bara ett stopp på JR Sobu Line ut västerut från Shinjuku. Granne till Okubo är Shin-Okubo (med en egen station på JR Yamanote Line) som har den största koncentrationen av koreanska krogar i Tokyo, så man kan verkligen smörja kråset inom promenadavstånd här.

Tonkotsu ramen inuti en onigiri??

NewDays är namnet på den kioskkedja som East Japan Railways (JR East) äger och driver på sina stationer. Det normala utbudet är vad som normalt finns i kiosker eller närbutiker över hela Japan, men ibland dyker det upp unika saker. Här har vi en nyligen lanserad sådan.

Det handlar om den sortens Frankensteins monster som har blivit populär senaste åren, dvs en produkt där man blandat ingredienser eller genrer som man normalt inte kan tycka passar tillsammans. I detta fall är det tonkotsu ramen och onigiri, dvs ramen med en fläskbensbaserad soppa och en risbulle med ett ark nori runtom.

Nu är detta de facto inte en onigiri, dvs en knådad risbulle med (oftast) någon form av inkråm i mitten. Istället är det en "onigirazu" ("inte pressad/formad"), dvs en sorts sandwich med nori längst ut, sedan ris och så något i mitten av denna "rismacka". Här har vi alltså, förutom själva soppan, hela batteriet av ingredienser i en ramen-balja: ramen-nudlar, chashu (bräserat fläsk), menma (bambuskott), kokt ägg och en skiva "naruto", fiskbullen med det röda virvelmönstret som ska påminna om de ständiga virvlarna i havet utanför Naruto i Tokushima. Riset ska dock ha fått smak av tonkotsu-soppa. meddelas det.

Som ni förstår av ovanstående så har vi ännu inte provsmakat denna skapelse. Är den underbar eller avskyvärd - det beror väl dels på hur puristiskt man är och dels på hur det faktiskt smakar. Vi är öppna för experimenterande, så så snart tillfälle ges, dvs nästa gång vi är inne i en JR East-station, och om den finns i lager, så ska vi testa. Dessa kreationer kan ibland ha en ganska kort livslängd, så vi ska försöka hitta ett exemplar så snart som möjligt. Får vi tillfälle att smaka, så kommer det en uppdatering i detta inlägg.

Den ska enligt järnvägsbolaget finns på JRs stationer i Tokyo-området, prefekturerna Nagano och Niigata samt i Tohoku-regionen med undantag för prefekturerna Akita och Aomori.

Extrem specialisering eller enorm bredd på den japanska krogmenyn

Med över 800,000 krogar i Japan så finns det utrymme för alla möjliga modeller. Det vanligaste är att restaurangen ifråga specialiserar sig, antingen kring ett visst sorts kök, som exempelvis det koreanska eller kinesiska, eller så ännu snävare, ned till ett par, tre eller till och med bara en specifik rätt. Å andra sidan finns det varianter med en mycket brett utbud på menyn. Här har vi framför allt de så kallade familjekrogarna (famiresu som förkortning för famirii resutoran) och izakaya, de japanska "pubarna". Dessa kan servera allt från klassiskt japanskt, via kinesiskt eller koreanskt till italienskt eller franskt. Går man ut med familjen eller ett kompisgäng där man har olika preferenser, så är det väldigt praktiskt att kunna välja mellan alla möjliga smaker. Har man bott länge i Japan är man dessutom bortskämd med en mängd olika smaker under en och samma måltid, så då känns det närmast självklart att man beställer in ett flertal olika mindre rätter som man delar på.

När det gäller extrem specialisering så är kanske OUT i Shibuya ett gott exempel. Man serverar bara en enda rätt, spagetti med en riklig mängd hyvlad tryffel, och till detta erbjuder man ett glas rött vin - det är allt.

Sushi och ramen är två restaurangslag som kan sägas vara relativt specialiserade, i alla fall i Japan. En finare sushikrog har i princip bara sushi. Sashimi eller andra varianter på mat från havet kan dock serveras före sushin och på sluttampen kan man få en skål soppa. Samma sak med de specialiserade ramenkrogarna. Många har enbart ramen medan vissa kan erbjuda gyoza och kanske även chahan - stekt ris - som sidorätter.

I andra änden av detta magnifika spektrum av matupplevelser återfinns då som sagt familjekrogarnas stora kedjor och izakaya, Japans vanligaste typ av krog. Här nedan har vi ett litet axplock från menyn på Gusto, en av de större famiresu-kedjorna. Från vänster till höger, uppifrån och ned har vi friterade ostron, råbiff på tonfisk, gröna ärtor med bacon, tofu med sesam/vitlöksdressing, grillad teriyaki-kyckling, spenat/bacon/ostgratäng, fyra sorters inlagda grönsaker med koreanska smaker, löskokt ägg med böngroddar stekta i en söt och stark soja och till sist friterad kyckling med remouladsås.

Notera gärna priserna. 100 yen är i dagsläget ganska precis åtta svenska kronor.

Som vi skrev i förra inlägget så finns det drygt 147,000 izakaya i Japan. Många av dessa är lokala familjeägda ställen, men det finns även mindre eller större kedjor, ca 800 till antalet. Här nedan en bild från Tsubohachi, en av de äldre izakayakedjorna. Som synes har vi här sashimi, en koreansk gryta, grönsallad, pinnar med grillat fläsk och gul lök samt stekt biff.

Blandat gott på izakaya-kedjan Tsubohachi.

Foto: Tsubohachi

Som läsaren förstår, så kan det faktiskt kännas lite tråkigt att gå på en typisk krog i västvärlden, där man får en förrätt, en varmrätt och möjligen någon godsak till kaffet efteråt. Nog för att det kan vara fantastiskt gott, men efter alla år i Asien så känns det som om antalet olika smaker är för få.