Vi besökte Sverige som hastigast före jul och fick då syn på ovanstående förpackning ute på stan. “Japanskt knivset” med tre knivar för 79:90. I detta extrema fall så är det väl få som låter sig luras att tro att detta är tre knivar av hög kvalitet som tillverkats i Japan. Det enda som är japanskt med dessa alster är givetvis ett utseende som delvis liknar klassiska japanska knivar (fast det där med hål i knivsidan är varken typiskt japanskt eller klassiskt).
Tack var den enorma popularitet som japanska köksknivar rönt under de sista dryga 20 åren, både i proffs- och amatörkök, lockas givetvis nya aktörer till marknaden, framför allt när den japanska produktionen av kvalitetsknivar inte riktigt klarar efterfrågan idag. Merparten av den nya produktionen av “japanska knivar” verkar ske i Kina (som det mesta annat). Här har åtminstone den visuella kvaliteten ökat enormt på senare tid, och många knivar är både vackra och känns rejäla. Problemet är dock att det uppenbarligen finns ett antal aktörer som vill göra en snabb slant och därför använder sig av mindre seriösa metoder. Här är några saker som gör att man kanske ska tänka sig för:
1. Reklamen pratar om Japan hela tiden, och den kanske t o m använder sig av diffusa termer som “utvecklad i Japan”. Om detta paras med överlag extrema superlativ i beskrivningen av denna kanske “planetens bästa kniv”, nu till extra bra pris, så är det förmodligen inte den kvalitet som man först vill tro. Om det står Made in China på baksidan så är snacket om Japan med stor sannolikhet bara marknadsföringssnack.
2. Kniven är väldigt utsmyckad, dvs den har hammarslagsgropar eller damascusmönster på knivbladet eller till och med både och. Hammarslagsgropar kräver rimligen ett mekaniskt moment, men damascusmönster kan etsas in i ett blad utan behov av att smida ett knivblad med 30-70 lager. Även om det vore äkta damascus, vilket det rimligen inte är när den äkta varan kostar betydligt mera hemma i Japan så vinner man inte så mycket förutom den den kanske suubjektivt häftiga estetiska effekten. En seriös knivtillverkare behöver inte göra kniven “extra vacker” eftersom den seriöse kunden vill ha en smidig, stark och skärpebeständig kniv som känns bra i handen, eller åtminstone en kniv där de praktiska funktionernas vikt överstiger bling-bling-effekten.
3. Märket eller kniven har ett namn som imponerar på 14-åriga killar i västerlandet. Förekommer namn som exempelvis Samurai, Shogun eller Katana, med eller utan vidhängande kanji-tecken (oftast med) så tyder det på att den förmodligen inte är tillverkad av ett japanskt kvalitetsmärke. Tidigare idag fick vi syn på en kniv som benämndes Yokai (妖怪), dvs spöke, fantom, vålnad, demon, etc. Hmmmm..
4. Varningsflagg för knivar som är kraftigt nedsatta i pris, framför allt om de samtidigt pratar om sin suveräna kvalitet. Är en kniv eller ett knivset extremt nedsatt i pris, i vissa fall har vi sett 70% rabatt, så betyder det förmodligen att det högre priset är artificiellt och att det nu rabatterade priset fortfarande innebär en avsevärd vinstmarginal för säljaren. En bra kniv är ett avancerat hantverk, och behöver normalt inte rabatteras om det inte är så att butiken ska stänga på grund av ägarens höga ålder, sjukdom eller dylikt (eller för att du dricker med ägaren på lokala yakitori-haket vilket ger dig kompisrabatt).
5. Har kniven ett räfflat blad fastän den inte är en brödkniv - lämna den i hyllan.
Nu ska här sägas att allt som heter “riktig japansk kniv” inte alltid är prima grejer. Det finns en marknad även i Japan för billiga knivar för personer med låg budget och litet intresse av matlagning. Vi brukar benämna dessa knivar typiska “snabbköpsknivar”. Det handlar om tunna blad av utstansad plåt och ofta med gjutna plasthandtag; dålig ergonomi och ännu sämre skärpebeständighet. Made in China börjar överväga här (även om det är ett japanskt märke), men det finns även knivar i denna klass som fortfarande tillverkas i landet. Här nedan kan ni se ett sådant gäng som säljs med 50% rabatt på ett lokalt snabbköp.
Knivar tillverkade i Japan enligt märkningen, till salu för halva priset på ett lokalt snabbköp. Enkla stansade knivblad och handtag i plast.
Härom dagen hittade vi detta - se bild nedan - på Don Quijote, Japans största lågprisbutikskedja; ett paket som vi får utnämna till förstapristagaren i detta race. Som synes har vi här ett knivbryne, en typisk "allkniv", en liten skalkniv, en sax och en rotfruktsskalare - allt för 540 yen, dvs ganska precis 40 kronor i dagsläget. Möjligen kan saxen ha någon form av värde. Resten är kvalificerat skräp.
Prisvärde är ju en subjektiv åsikt, men de flesta som försöker göra något seriöst i köket skulle nog mena att 40 kr är dyrt för skräp av detta slag.
PS Jag hoppas att ingen som läser detta tycker att jag verkar ha en överdrivet negativ bild av kinesiska knivar - eller Kina. Den är enbart baserat på egen erfarenhet av både billigare och dyrare varianter. På samma sätt som japanerna lärde sig allt som var värt att lära sig om motorfordon, klockor, kameror och elektronik under decennierna från 50-talet och framåt, så går nu utvecklingen om möjligt i en ännu snabbare takt i Kina. Man kommer utan tvivel att komma upp i samma kvalitet på alla områden där man ger sig fanken på att lyckas med det. Min stora kritik här ovan handlar istället mest om affärsmetoder, som dessutom i många fall inte handlar om kineser utan om västerländska eller t o m japanska företag som kokar ihop en "japansk kniv" som de sedan låter tillverka i Kina.