Mera mysko mackor i Japan

Japanska 7-Eleven har gjort det igen: lanserat en smörgås som trotsar sedvanliga smörgåskonventioner. Som vanligt är det två brödskivor av det helvita och relativt smakbefriade så kallade mjölkbrödet, men innehållet emellan är en ny affär. Man har här en blandning av sött chokladströssel och vispgrädde, mest troligt ganska söt även den.

Bakgrunden till denna typ av uppseendeväckande produkter är att få in nyfikna japaner och turister som tänker "oj, det här måste vi ju testa åtminstone en gång!" och när man väl har in den nyfikne kunden i butiken så är ju chansen stor att hen köper andra saker också.

7-Eleven Japan blev för en tid sedan anklagade för att vara snåla med fyllningen i sina mackor, så nu lanserar man en serie som man kallar "7-Elevens Giriga Smörgås" där man lovar extra mycket fyllning (då förutser vi att man då istället snålar in på råvarukostnaden för inkråmet). Och som synes så är det ordentligt med fyllning av vispgrädde och strössel. Men är jag personligen frestad att testa? Förmodligen inte då jag förvisso gillar mackor, men jag är väl en gammal stofil som gillar de traditionella inkråmen som skinka, ost, ägg, rökt lax, räkor och grönsaker.

Chocolate Sprinkles and Whipped Cream Sandwich, eller Karachoko & Whip som det blir på japanska, börjar säljas nu på tisdag, den 31/3, på alla 7-Eleven i Japan utom nere på Okinawa som blir utan av någon anledning. 213 yen eller ca 12,50 riksdaler.

Är du i Japan och testar denna skapelse så får du hemskt gärna skicka ett kort mail via Kontakt-sidan här på sajten och berätta om dina smakintryck! Min gissning är att det blir en ganska polariserad respons.

Praktisk ryggsäck specialdesignad för din smörgås från kombini

Japanska smörgåsar med diverse läckra fyllningar som man framför allt hittar på de japanska närbutikskedjorna (som kallas kombini i Japan; 7-Eleven, Family Mart och Lawson är de största) har varit virala på nätet sedan en tid. Det kryllar av dem på YouTube, Instagram och TikTok där utländska influencers (jag skulle vilja kalla dem “inflytare” :) nästan svimmar av glädje över framför allt mackorna med japansk äggsallad, som är mycket god framför allt tack vare den japanska majonäsen.

Ett praktiskt problem i sammanhanget är att brödet man använder är förmodligen världens mjukaste bröd, vilket gör att det är lätt att trycka ihop mackan om man inte är försiktig eller äter upp den i princip omgående.

Japaner är ju då räddande änglar då man är experter på att upptäcka behov på en marknad som den vanlige konsumenten ofta inte upptäcker. Klädesbutikskedjan Aoyama har nu lanserat en ryggsäck i unisex-design med en unik detalj i form av något man kallar “hammock-ficka”. Det är en ficka inuti ryggsäcken som är upphängd så att den liksom svävar över övrigt innehåll (om man inte packar ryggsäcken helt full). Där kan man alltså förvara sin ömtåliga macka tills dess att man når den plats där den ska ätas.

Aoyama finns över hela Japan och det är ganska tätt emellan butikerna i storstäderna. Ryggsäcken kallas Multi-rucksack och kostar 12,100 yen, ca 700 kr med dagens växlingskurs.

Vad sägs om en ramen-pizza?!

Ramen är ju en numera internationellt välkänd maträtt. Jag skulle vilja beskriva det som en av Japans mest framträdande "komfort-rätter". Som så mycket annat i matväg i Japan har ju ramen ett utländskt ursprung men den japanska rätten är ordentligt modifierad relativt det kinesiska originalet.

När det gäller andra importerade "komfort-rätter" så har vi givetvis hamburgare från USA, curry från Indien och så förstås pasta och pizza från Italien.

De tre stora ramen-varianterna är shoyu (sojasås), miso och tonkotsu (bräserat fläskkött). Men ibland kommer det fram variationer. En sådan som blivit populär de sista decennierna är så kallad ie-kei ramen, ungefär “hemma-stil”, en version som togs fram i Yokohama i mitten av 70-talet, där man gjort en hybrid mellan shoyu, kycklingbuljong och tonkotsu. Riktigt gott.

Skaparen av denna rätt heter Minoru Yoshimura, en 78-årig före detta långtradarchaffis som ofta åt ramen under sina körningar från Kyushu i väst (tonkotsu) och Honshu i öst (shoyu). Han tyckte om båda sorterna och experimenterade sig fram till det som idag heter ie-kei ramen. Det är paradrätten på hans krog Yoshimura-ya i Tokyos grannstad Yokohama.

Pizza-kedjan Pizza Hut teamade upp sig med Yoshimura för att ta fram en pizza som smakar mer ramen än pizza. Såsen på denna pizza är en kombination av tonkotsu och kycklingbuljong och som fyllning finns det här bräserat fläskkött (chashu), spenat och, givetvis, ramen-nudlar. Det följer också med vitlöksvinäger och torkat sjögräs (nori) att ha på om man vill.

2,230 yen - ca 130 SEK för en medelstor pizza.

Vi ska hålla utkik efter denna spännande anrättning. Nu har vi ingen Pizza Hut-filial här i närheten, men vi ska nog hitta en - om vi hinner i tid. Yokohama Ie-kei Ramen Pizza kommer bara att säljas fram till den sista mars.

Inflation och matpriser i Japan

Vi hade nästan ingen inflation under trettio års tid här i Japan; vi hade till och med deflation vissa år. Sista åren har vi dock fått inflation, framför allt på grund av externa faktorer, som t ex kriget i Ukraina, men också för att japanska riksbanken höjt räntan; sedan 2022 har inflationen legat på mellan 2,3 och 3.1 procent på årsbasis. I januari i år är man nere på 2%, samma som i Sverige för närvarande, men japanen, framför allt fruarna som är de som brukar ha ansvaret för hushållskassan i familjen, klagar fortfarande bittert över höga matpriser. Frukt och grönsaker är två områden som är extra hårt drabbade, då det handlar om stora fraktkostnader för dessa ofta ömtåliga varor och faktorer som väderlek och därmed varierande skördar kan verkligen märkbart påverka priserna, oftast åt fel håll. Inhemskt ris är det mest prominenta exemplet, där problem med skörden i förrfjol fortfarande påverkar priserna. Priset på ris i butikerna har faktiskt dubblerats sista åren, vilket är väldigt kännbart när det ju handlar om en i princip daglig ingrediens i mathushållningen.

Samtidigt har lönerna stigit något men inte till den grad att det matchar inflationen. Med andra ord så håller de flesta ganska hårt i snöret på penningpungen och det märks inte minst på att krogarna inte fylls upp likadant alla kvällar som tidigare varit fallet. Även restaurangerna har i de flesta fall tvingats höja sina priser. Min svåger driver en bento-ya nere i Sakurai i Nara prefektur, dvs en butik som tillverkar och säljer bento, de ikoniska japanska matlådorna. Han använder prima råvaror, inga halvfabrikat, och ett ris av extra hög kvalitet från Kyoto, och han beklagar verkligen det faktum att han tvingats höja sina priser.

En skål ramen eller udon till lunch för knappa sex kronor. Efter kl 17 kostar skålen fortfarande mycket billiga knappa svenska tian.

Vad vissa krogar gör för att behålla sina kunder, är att erbjuda vissa rätter till uppseendeväckande rabatterade lockpriser. Det handlar givetvis om rätter där ingredienserna är få och råvarorna billiga. Här i bilden ovan ser vi ett utmärkt exempel. Det är kaiten-zushi-kedjan Uobei som faktiskt har nudelsopporna ramen och udon på menyn (för att locka hela familjen) och där man nu har ett erbjudande där man får en skål med nudlar för 99 yen inklusive moms, dvs ca 5,80 kr i dagsläget. Skålen är kanske bara hälften så stor som en normal portion på en ramen-krog, men det är gott och verkligen prisvärt. Även om man tar in fyra-fem skålar så kommer man inte upp i ett normalpris för en skål ramen (då visserligen med fler och dyrare ingredienser).

Fruktsmörgås - en japansk uppfinning

Jag har faktiskt aldrig, trots mina drygt 40 år i Japan, ätit en frukt- eller bärmacka. De finns i princip överallt, inte minst på alla närbutiker (7-Eleven, Family Mart och Lawson är de största som finns i princip överallt i städerna). Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag associerar frukt och bär med tårtor och bakelser och som ett tillbehör till glass och inte som fyllning mellan två skivor typiskt japanskt matbröd. Kanske också för att det typiska japanska matbrödet - shokupan - aldrig tilltalat mig då det är vitt, jättemjukt och nästan helt smaklöst. Numera finns det gott bröd i Japan, men sällan i en närbutik; man måste oftast gå till ett modernt bageri för att hitta ett bröd som man som nordeuropé kan gilla. Eller så baka själv hemma.

Fruktmackor från Sembikiya, Japans äldsta fik med frukt som specialitet. Möjligen fruktmackans uppfinnare.

Foto: Sembikiya

Bakgrunden till denna intressanta skapelse är något luddig. Vissa hävdar att ursprunget finns i Kyoto medan andra menar att det är en restaurang och samtidigt ett kafé vid namn Sembikiya i Tokyo. När Japan öppnade upp sig mot västerlandet efter den långa perioden av nästan total isolationism under Edo-perioden, så var det helt plötsligt OK för att inte säga “inne” att anamma allt möjligt från omvärlden: teknik och kultur framför allt. Västerländska maträtter började dyka upp, givetvis modifierade för att passa japanska smaklökar. Frukt blev också mera populärt än det hade varit under Edo-perioden. Det var dock ganska dyrt, så det var mest de förmögna i samhället som åt frukt.

Sembikiya öppnade en “Fruit Salon” 1868 och någon gång under 1920-talet dök Fruits Sandwich upp på menyn, och sedan dess har den blivit både respekterad och populär.

En nyhet från 7-Eleven är denna blåbärsmacka.

Den allra vanligaste varianten är den med jordgubbar och söt grädde mellan brödskivorna, men det finns alla möjliga varianter som ni kan se i fotot här ovan. Den senaste varianten, som nyligen introducerats av 7-Eleven, är en smörgås med färskost och blåbär. Man har också färgmatchat brödet för att göra det hela riktigt iögonfallande i hyllan. Den kostar 328 yen, drygt 19 kronor med dagens växelkurs.

Dessa mackor är tydligen mest populära hos dem som tycker att tårtor och bakelser är för söta.

Fräsch alkoläsk

Alkoläsk, som det brukar heta i svensk folkmun, är en stor grej i Japan. Här heter det chuhai (tjuuhaj) och finns i ett stort antal olika varianter. Det gemensamma är att man utgår från shochu (sjååtjuu), dvs japanskt brännvin, oftast varianten gjord på vete när det handlar om chuhai. Sedan kolsyrat vatten och någon form av fruktsaft, oftast citron eller grapefrukt. Alkoholhalten varierar mellan 1% och 9-10%, Intressant nog så brukar priset vara detsamma oavsett alkoholhalt. I Japan baseras alkoholskatten inte på alkoholhalten utan på varuslaget. Intressant från en svensk synvinkel är ju då att starkspriten har en lägre skatt än skatten på öl. Den enkla orsaken är att öl säljer i större volymer än starksprit, så staten får högre intäkter med en högre skatt på volymprodukterna.

Här en nyhet på alkoläsksidan som är lite speciell. Grejen är att det faktiskt ligger en citronskiva i burken, något jag aldrig sett förr. Ser fräscht ut och smakar säkert också fräscht. Produktnamnet är Framtidens Lemon Sour.

Kolla gärna in vår Instagram-sida med massor av foton på mat och dryck i Japan, både på krogen och hemmavid.