Godare kött är svårt att hitta

Här har vi lite lyxig mat igen efter rekordbillig sushi i förra inlägget. Detta handlar om Misono, krogkedjan som uppfann teppanyaki, dvs att steka wagyu, nötkött av högsta kvalitet, på en stor stekhäll framför kunderna. Vi skrev om Misono för drygt fem år sedan, och då var vi i deras krog i Ginza. Den är numera nedlagd, så den enda filialen man har i Tokyo ligger i Shinjuku. Den har jag varit på kanske fyra-fem gånger genom årens lopp och den är såklart jättebra. Dessutom får man en fin utsikt över Shinjukus högre byggnader om man har tur och får ett bord nära ett fönster.

Ganska typisk layout för en teppanyaki-krog i Japan, men det är ovanligt med den här utsikten.

Misono i Shinjuku ligger på 51:a våningen i ett höghus som heter Sumitomo Building (irrelevant kuriosa är att jag pluggade på en sommarkurs i japanska några våningar högre upp i samma byggnad sommaren 1984). Den ligger i ett område tillsammans med andra höga byggnader i västra Shinjuku. Från Shinjukus stora järnvägs- och t-banestation är det en promenad på ca 10 minuter, men den närmaste stationen är Tochomae på t-bana Oedo Line. Ett bra riktmärke är Tokyos stadshus som i princip ligger på andra sidan gatan.

Sushiro - Japans största rullbands-sushikedja

Det känns faktiskt lite märkligt men härom dagen så blev det premiär för mig att gå och äta lite sushi på Sushiro, Japans största sushikrogkedja enligt kaiten-principen, dvs där sushin färdas på en tallrik som följer ett rullband som roterar runt sushikockarna som står i mitten. Detta trots att kedjan funnits i princip lika länge som jag varit i eller kring Japan.

Jag måste erkänna att jag hade förutfattade meningar då jag misstänkte att det kanske inte är så god sushi då man håller väldigt låga priser, så lite som under en svensk tia för två bitar! Men jag blev faktiskt positivt förvånad. Smaken på fisken och skaldjuren var helt OK. Det enda negativa, vilket är ett typiskt problem på kaiten-zushi med många samtidiga kunder och stor volym, är att risbullarna inte knådas av en person utan av en maskin. Det gör att riset inte riktigt håller ihop och det är lätt hänt att risbullen faller sönder.

Jag visste ju att det var billigt, men jag blev ändå paff när notan kom in - ca 100 kr för två vuxna män och lite drygt 20 bitar sushi! Det hela handlar nog helt enkelt om att man har en kraftig mängdrabatt på fiskmarknaden och att man kanske också får förtur för att välja ut bästa fiskarna till lägsta pris tack vare företagets storlek.

Sushiro har drygt 500 krogar och omsätter nästan tre miljarder USD. Kedjan drog igång 1984 och har nu ca 1500 anställda. Förutom Japan så finns man idag i Sydkorea, Taiwan, Hong Kong, Thailand, Singapore, Kina och Indonesien.

För den budgetmedvetne som vill äta helt OK sushi utan att ruinera sig (det finns ju nästan inget pristak uppåt på de riktigt flotta ställena) så kan jag alltså rekommendera Sushiro. Här ovan ser ni kedjans meny. Som synes så har man det mesta man kan förvänta sig att hitta på sushikrogen i Japan. Och man beställer via en elektronisk platta där menyn även finns på andra språk, däribland givetvis engelska. Och leveransen är mycket snabb, bara en eller ett par minuter innan tallrikar börjar dyka upp på rullbandet. Och för den som inte är stormförtjust i sushi, så har man även en meny med mindre sidorätter, däribland ramen. Här är Sushiros webbsajt på engelska.

Varför Tokyo är världens mat-huvudstad

Här en trevlig video som beskriver varför Tokyo nu är världens "Food Capital”. Vi får besöka en fiskhandlare, specialiserad på tonfisk, ute på den stora fiskmarknaden i stadsdelen Toyosu, Tomita - en av Tokyos bästa ramen-krogar, en unagi-krog (grillad ål) som leds av en 96-årig man som är femte generationens grillmästare och sedan får vi stämma träff med en ung dam som har en egen sushi-krog, en mycket ovanlig syn. Sist men inte minst en annan ung dam som tillverkar onigiri, de ikoniska fyllda risbullarna.

Tillägg till lyxmaten!

Här har vi en jätteliten grej (typ 30 kr) som vi hade när kompisarna Malin och Peter var här med ungarna. Rikligt med rostbiff och en god sås och en rå äggula på en risbädd. Hur gott som helst!

Lyxig mat före och efter nyårshelgen

Inte för att det har att göra med nyårshelgen direkt, men det har blivit en hel del krogbesök i den något “högre” ligan med hitresta kunder och kompisar. Här har ni en liten kavalkad.

Förutom tonfisk har vi här både unagi, sötvattensål, och anago, saltvattensål, som sushi.

Mera unagi, tyvärr dyrare år för år då den ju är utrotningshotad i princip överallt.

Detta en krog som vegetarianter kan undvika. Här har vi diverse styckbitar wagyukött som vi grillar själva vid bordet.

Svårt att hitta oxfilé som har den här marmoreringen någon annanstans än Japan.

Wagyu med teriyakisås och en rå äggula ovanpå ris. Sublimt!

Detta är faktiskt sushi då vi har en bulle med sushi-ris längst ned. Där ovan en bit väldigt tunn wagyu, ytterst lätt behandlad med en blåslampa någon sekund och till sist lite sjöborre. Grymt gott!!

Lite kuriosa om sushi

Alla känner säkert till så kallade California Rolls, den sorts maki-zushi där man vänt ut och in på det hela med nori och annat mitt i och riset runtomkring.

Nu är det så att det faktiskt är svårt att hitta California Rolls på en normal sushi-krog i Japan. Japanska sushikockar i Japan brukar oftast tycka att det inte är “riktig” sushi. Så det är kanske därför jag var helt okunnig om detta: California Rolls har inget med Kalifornien att göra. De uppfanns istället av en japansk sushikock vid namn Hidekazu Tojo i Vancouver uppe i Kanada. Orsaken var att de flesta nordamerikaner inte riktigt hade vant sig vid smaken på nori på 70-talet när sushi var nytt utanför Japan. Men det gick bättre hem om han “gömde” nori inne i riset.

Uppfinningen fick ett snabbt genomslag och idag finns det nog California Rolls på de flesta sushikrogar, i alla fall utanför Japan. En grej som får mig att avstå är att man i många fall har frikostigt med teriyakisås och majonnäs ovanpå, något som garanterar ingen eller ringa smak av fisken inuti.