Fin sake i Saitama

Ett av grannlänen till Tokyo heter Saitama. Det är ett ganska stort län med många olika lokala varianter av mat och dryck. Längst i väst har vi Chichibu (en vänort till mitt gamla Skellefteå) där man exempelvis tillverkar Ichiro’s Malt, en numera mycket omskriven och berömd whisky, och i andra änden av länet hittar vi Ageo, där UD Trucks befinner sig, det som till alldeles nyligen var Volvo Lastvagnars japanska dotterbolag. Jag fick tillfälle att besöka Ageo för första gången på länge i söndags, och tillsammans med en lokal kompis besökte vi ett av ortens sakebryggerier, Kitanishi Shuzo. Det blev givetvis ett par pavor i väskan hem efteråt där jag faktiskt valde de mest iögonfallande flaskorna. Ganska traditionella smaker vilket jag vid min ålder faktiskt föredrar. Jag gillar sake som smakar sake, dvs ganska robusta saker som fungerar till både sushi och yakitori. Många sentida skapelser är lite för “blommiga” för min smak.

Gyozafrossa i Tokyo hela nästa veckan

Nästa vecka är det Golden Week, en av de tre längre ledigheterna som japaner kan åtnjuta varje år. För er som befinner er i Tokyo under tiden mellan den 29/4 och 8/5 och har en fäbless för de degknyten som kallas gyoza här i landet, så kan vi berätta att ni kan vallfärda till Komazawa Olympic Park här i stan för att smörja kråset.

Här kommer det nämligen att stå tjugotalet kiosker med olika typer av gyoza från alla möjliga hörn av landet. Kokta eller ångkokta, stekta eller friterade och med diverse innehåll, inte bara det sedvanliga fläskköttet, krabba t ex.

Stekt ris kommer också att finnas tillhands för den som vill ha lite variation från alla degknyten och givetvis kommer det att serveras öl, den dryck som passar allra bäst till gyoza (när jag smakade gyoza tillsammans med en lagom kall pilsner för första gången så tänkte jag “gyoza och öl måste ha uppfunnits av samma person!”)

Närmaste station är Komazawa-Daigaku Station på Denentoshi Line. Det är tredje stoppet från Shibuya med lokaltåget. Du hittar en öppen plats ganska centralt i parken där hela evenemanget kommer att köras.

EXTREMA KROGJAPAN #1: 1000 portioner tsukemen om dagen

Tsujita heter en känd ramenkedja som funnits sedan 2005, och den har nu vuxit till att ha 18 krogar, varav 16 i Tokyo och en var i Osaka och Fukuoka. De serverar både ramen och tsukemen (den senare handlar för den nyanlände läsaren om att man får soppan och nudlarna i varsin skål varefter man doppar nudlarna i soppan (som är kraftigare än den normala ramensoppan). I fallet Tsujita så är det tsukemen som är det stora dragplåstret; man serverar uppemot 1000 portioner av den varianten om dagen!

En av mina landsmän här i Tokyo är en stor ramenkonnässör och han ger kedjan mycket god kritik, och det är bara att hålla med honom.

Här en video som visar hur det går till. Om man klickar på CC-knappen (closed caption) så får man engelsk textning. Den är inte perfekt men i stort sett kan man förstå det hela.

En "espressomaskin" för matcha

Matcha - den variant av grönt te som anses vara finast och det te som används i den berömda japanska teceremonin - har verkligen vuxit i popularitet sista 10-20 åren. Inte bara som dryck utan även som ingrediens och krydda i allehanda andra drycker, bakverk och desserter. Vad vore livet utan matcha-glass, exempelvis?

Vill man dricka matcha hemmavid, så är det brukligt att man köper det färdigmalt till ett mycket fint pulver som man löser i den vätska man vill smaksätta, alternativt att man följer den starka trenden att köpa drickfärdigt på PET-flaska. Men på samma sätt som många vill mala sina kaffebönor själva för att få maximal arom och smak ur bönorna, så vill allt fler mala sina teblad strax före drycken ska till att drickas. För att få bladen så finmalda som de bör vara när det gäller matcha (till skillnad från normalt grönt te, där man dricker ett extrakt på tebladen, så dricker man ju här hela bladet i pulverform), så brukar en tung stenkvarn användas sedan gammalt, men det är en ganska besvärlig historia att ha och använda i hemmet.

Foto: World Matcha

Lösningen på problemet lanserades i fjol både i USA och i Japan. Apparaten har fått namnet Cuzen Matcha. Man häller i finhackade teblad, väljer ett av tre smakstyrkelägen och trycker på startknappen. Maskinen maler så ned bladen till pulver som man sedan blandar ut med varmt eller kallt vatten, sodavatten, mjölk eller någon form av alkohol. Glasbägaren ni ser i fotot har en magnetdriven “visp” i botten för att blanda det hela på samma sätt som tevispen i bambu gör vid traditionellt matchadrickande.

Tillsammans med apparaten följer två olika sorters matchablad som man även saluför separat.

Här en video som berättar mer om apparaten ifråga:

Japans bästsäljande öl byter recept

Asahi Breweries - Japans största ölbryggeri - har meddelat att man kommer att ändra på receptet till sin storsäljare Asahi Super Dry. Detta är en stor nyhet i ölälskande Japan, där denna ljusa och mycket torra lager varit landets bästsäljande öl sedan introduktionen 1987.

Ändringen består i att man ändrar tidpunkten för tillägget av humle i brygden vilket ska ge en något fylligare smak, samtidigt som man försäkrar att den torra avslutningen inte ska förändras.

Orsakerna bakom detta faktiskt lätt dramatiska besked, jämför kanske med New Coke som introducerades 1985, är flera: dels så har ölkonsumtionen minskat något de sista två åren på grund av covid-restriktionerna och dels har ölmarknaden fått vika sig något för de billigare och i många fall alkoholstarkare chuhai (Japans “alkoläsk”) och den likaledes lägre beskattade och därmed prisbilligare "fuskölen" happoshu.

Med tanke på att Asahi trots allt har nästan 40% av den japanska ölmarknaden, så anser vissa branschbedömare att det är ett beslut med vissa risker. Varför inte behålla det mycket framgångsrika gamla receptet och istället lansera ett parallellt nytt öl med det omformulerade receptet? New Coke fick inget entusiastiskt välkomnande och originalet fick återintroduceras bara 77 dagar efter New Cokes lansering. Den nya varianten lades ned sju år efter introduktionen.

Nya Asahi Super Dry kommer att lanseras under februari månad.

Byggnaden i mitten är Asahi Breweries högkvarter. Notera att det hela ska föreställa ett stiliserat ölglas med en skumkrona på toppen. Byggnaden till höger är ritad av Philippe Starck och innehåller krog och ölhall som givetvis serverar Asahis öl. Tornet till vänster är Tokyo Sky Tree, Japans högsta byggnadsverk. Vattnet längst ned är Sumidagawa, en av Tokyos större floder. Båten med synliga lampor till vänster är en yakatabune - en traditionell flytande restaurang.

Fazer Geisha i Japan!

Att nordiska chokladfabrikörer inte satsar i Japan är ett ämne jag tror att jag tagit upp i princip varje år vid den här tiden. Den 14:e februari hade vi Valentine's Day, en dag då japanska kvinnor ska bjuda i princip alla karlar de känner på chokladgodis, en tradition som skapades i början av 60-talet av Morinaga, ett av Japans största företag inom mejeriprodukter och godis.

Här kunde vi dock berätta att det nu går att köpa Daim inte bara på IKEA i Japan utan även på vissa 100-yensbutiker. Och härom dagen upptäckte en av våra döttrar att Fazers Geisha finns att köpa på ett lokalt varuhus - Marui (fast det skrivs OIOI). Det är dock inte Fazer själva som importerar, det gör istället Mitsui Foods, matvaruavdelningen på Japans näst största handelshus.

Att Geisha kostar drygt tre gånger mer än i Sverige är ju lite tråkigt. När jag reste mycket på Sverige så plockade jag ofta med mig just den chokladen, då den dels är god och dels har ett för japanerna underhållande namn. Man får oftast en förvånad fråga om varför ett nordiskt företag döper en godisprodukt till geisha? Har inget bra svar. Om någon i läsekretsen kan historien om detta är jag tacksam för ett kort mail!

Ungefär hälften av allt chokladgodis som säljs i Japan ett vanligt år säljs just månaden före Valentine's Day. Jag hoppas därför att fler nordiska tillverkare inser poängen med att finnas i Japan. Det finns nu många bl a franska, belgiska, österrikiska, schweiziska, brittiska och amerikanska företag representerade här, men det finns nog plats för mera svenskt godis också. Inte minst för att Sverige har ett sällsynt positivt varumärke här.