Världens hetaste ramen?

Även om det japanska köket är känt för sina i många fall väldigt subtila smaker, där råvarorna ofta får tala relativt fritt för sig själva utan överdriven kryddning, så finns det gott om japaner, kanske framför allt de yngre, som gärna unnar sig "smakbomber" då och då. Och med "smakbomber" menar jag här då inte "mycket smak" utan snarare extrem hetta, som i "napalm" ungefär.

Söker man på "spicy ramen" eller "ramen from hell" på YouTube, så dyker det upp ett stort antal videoklipp med situtationer där mer eller mindre luttrade ätare prövar några av de hetaste anrättningarna från japanska ramenkrogar. I flera fall, som t ex i detta inlägg från 2017, ser vi hur även erfarna konsumenter av chilipeppar får problem med att äta upp hela skålen. De får svettningar, darrande händer och ser till sist dubbelt!

Korten på bordet, jag tillhör inte denna skara av masochister. Visserligen älskar jag både indisk, thailändsk och koreansk mat, men för mig handlar smak väldigt mycket om balans; råvarans inneboende smak som samsas med extern smaksättning och sedan också givetvis kräver en balansering mellan maten och drycken.

Men många japaner har en kamikaze-liknande inställning till dessa utmaningar, framför andra yngre män men också yngre kvinnor i allt större utsträckning. Lockelsen om att bli kändis på YouTube i samma veva är ju givetvis en magnet i sammanhanget; dessa videoklipp brukar få många visningar.

Nu har en japansk firma börjat importera "världens hetaste ramen" från Sydkorea (se bilden här ovan). På japanska heter den Enma Daio (閻魔大王), där Enma är en buddistisk figur som agerar "kung i de dödas rike" och Daio (daiåå) betyder "stor kung". Den är då, om man ska tro reklamen, världens hetaste ramen, men den är även bland de dyraste, då en portion snabbnudlar i en påse kostar hela 1,480 yen på japanska Amazon, dvs ca 116 SEK, eller drygt 190 kr för en trepack.

Är då detta världens hetaste ramen? Utan att ha testat den, så vill jag nog tro att redan befintliga ramen-skålar här i Japan står sig väl i konkurrensen. Ta detta ställe i stadsdelen Okubo här i Tokyo, som för övrigt har en hel del ramen-ställen att botanisera bland, både normala och extra kryddiga. De två grabbarna som testar ställets hetaste variant av Mugen Ramen (mugen betyder "gränslös") mår inte speciellt bra efter att de under mycket stönande ätit upp sina skålar.

Enligt Tabelog, en av de större krogrecensionssajterna i landet, så finns det 89 ramen-krogar i Okubo, bara ett stopp på JR Sobu Line ut västerut från Shinjuku. Granne till Okubo är Shin-Okubo (med en egen station på JR Yamanote Line) som har den största koncentrationen av koreanska krogar i Tokyo, så man kan verkligen smörja kråset inom promenadavstånd här.

Nyårsdagen 2022

Efter en halv dags jobb (mestadels utfört av hustru och döttrar) så är den klassiska japanska nyårsmaten färdig att serveras. Vi är lyckligt lottade som har en fru respektive mamma som är en kock ut i fingerspetsarna och därför ytterst sällan köper färdiglagad mat. De flesta av mina japanska vänner brukar köpa färdiga matlådor med dessa små delikatesser, samtidigt som vi här i familjen faktiskt aldrig smakat den butiksköpta varianten.

Traditionellt sett så lagade man nyårsmat för att den skulle räcka i minst tre dagar. Med undantag för en soppa - o-zoni, så är alla delar gjorda för att ätas kalla. Och det är saker som tål att ligga några dygn utan problem, så länge man har ett svalt utrymme att tillgå. Som synes så lyser köttet med sin frånvaro; det är enbart fisk, skaldjur och grönsaker på detta nyårsbord. Med andra ord klassisk japansk mat som funnits sedan den tid då man av religiösa skäl inte åt kött.

Nyårsafton 2021

Vi hoppas att alla läsare och kunder avnjuter en fin nyårshelg; i skrivande stund är klockan snart halv åtta i Sverige denna nyårsdagsmorgon och vi gissar att de flesta sussar gott i sängen efter en trevlig och välsmakande nyårsafton.

Inför det nya året så hoppas vi personligen framför allt att pandemin ska förvandlas till en endemi så snart som möjligt, dvs ett läge där viruset visserligen inte utrotats helt, men blir hanterbart och inte livshotande längre. Våra sista kunder från utlandet före pandemin var här i Tokyo i slutet av mars 2020 och sedan dess har vi inte kunnat göra mycket annat än att besvara alla frågande email med ett “bara att vänta och se hur det blir framledes”. Vår förhoppning är dock att omicron-varianten ska mutera sig själv sönder och samman, vilket tydligen hände med delta-varianten här i Japan i somras. Efter en kraftig spik i juli-augusti har vi under hösten haft extremt få nya fall, relativt andra länder och relativt folkmängden i landet.

Vår nyårsafton bestod framför allt av förberedelser med den traditionella japanska nyårsmaten - o-sechi. Som vanligt så serverades soba-nudlar med diverse tempura, sk toshikoshi soba (se här och här för tidigare inlägg i ämnet). Tempura soba är i och för sig en året-runt-rätt, men en nyårsafton i Japan utan denna anrättning skulle kännas fel. Ungefär som att sakna sill och julskinka på det svenska julbordet.

Tonkotsu ramen inuti en onigiri??

NewDays är namnet på den kioskkedja som East Japan Railways (JR East) äger och driver på sina stationer. Det normala utbudet är vad som normalt finns i kiosker eller närbutiker över hela Japan, men ibland dyker det upp unika saker. Här har vi en nyligen lanserad sådan.

Det handlar om den sortens Frankensteins monster som har blivit populär senaste åren, dvs en produkt där man blandat ingredienser eller genrer som man normalt inte kan tycka passar tillsammans. I detta fall är det tonkotsu ramen och onigiri, dvs ramen med en fläskbensbaserad soppa och en risbulle med ett ark nori runtom.

Nu är detta de facto inte en onigiri, dvs en knådad risbulle med (oftast) någon form av inkråm i mitten. Istället är det en "onigirazu" ("inte pressad/formad"), dvs en sorts sandwich med nori längst ut, sedan ris och så något i mitten av denna "rismacka". Här har vi alltså, förutom själva soppan, hela batteriet av ingredienser i en ramen-balja: ramen-nudlar, chashu (bräserat fläsk), menma (bambuskott), kokt ägg och en skiva "naruto", fiskbullen med det röda virvelmönstret som ska påminna om de ständiga virvlarna i havet utanför Naruto i Tokushima. Riset ska dock ha fått smak av tonkotsu-soppa. meddelas det.

Som ni förstår av ovanstående så har vi ännu inte provsmakat denna skapelse. Är den underbar eller avskyvärd - det beror väl dels på hur puristiskt man är och dels på hur det faktiskt smakar. Vi är öppna för experimenterande, så så snart tillfälle ges, dvs nästa gång vi är inne i en JR East-station, och om den finns i lager, så ska vi testa. Dessa kreationer kan ibland ha en ganska kort livslängd, så vi ska försöka hitta ett exemplar så snart som möjligt. Får vi tillfälle att smaka, så kommer det en uppdatering i detta inlägg.

Den ska enligt järnvägsbolaget finns på JRs stationer i Tokyo-området, prefekturerna Nagano och Niigata samt i Tohoku-regionen med undantag för prefekturerna Akita och Aomori.

Japan Airlines tror på nästan normal flygtrafik från mars-april 2022

Igår, den 10:e december, höll JAL - Japan Airlines - Japans näst största flygbolag, en presskonferens där man talade om det allmänna läget för bolaget och för flyget i Japan generellt. Glädjande nog kunde bolagets VD Yuji Akasaka berätta att man nu i november hade återfått svarta siffror då inrikestrafiken piggnat till ordentligt sedan reglerna för inhemskt resande lättats upp. Vad gäller utlandslinjerna så menade han att man nu, på grund av den nya omicron-varianten av covid-19-viruset, tror att det är först i februari som trafiken kan återupptas i någon större utsträckning. Han sade sig vara hoppfull om en återgång till mer eller mindre normal trafik i mars-april.

Yuji Akasaka - VD för Japan Airlines, landets näst största flygbolag.

Foto: JAL

Det är ju fortfarande osäkert vad som händer med eventuella nya virusvarianter och nya spikar i smittofrekvensen, men så länge man kan hålla farten uppe på vaccinationerna (och fler människor inser vitsen med att vaccinera sig, för sin egen och andras skull), så är jag nu ganska hoppfull om att vi kan börja leva relativt normala liv igen under första halvåret 2022.

Vi har börjat få in preliminärbokningar för dagar och kvällar från februari och framåt. Under pandemin har vi fått många förfrågningar om möjligheter till resande, så vi tror på ett uppdämt behov. Ni är välkomna att preliminärboka för att sedan boka om eller av om det fortfarande inte är grönt ljus vid det tillfället.

Extrem specialisering eller enorm bredd på den japanska krogmenyn

Med över 800,000 krogar i Japan så finns det utrymme för alla möjliga modeller. Det vanligaste är att restaurangen ifråga specialiserar sig, antingen kring ett visst sorts kök, som exempelvis det koreanska eller kinesiska, eller så ännu snävare, ned till ett par, tre eller till och med bara en specifik rätt. Å andra sidan finns det varianter med en mycket brett utbud på menyn. Här har vi framför allt de så kallade familjekrogarna (famiresu som förkortning för famirii resutoran) och izakaya, de japanska "pubarna". Dessa kan servera allt från klassiskt japanskt, via kinesiskt eller koreanskt till italienskt eller franskt. Går man ut med familjen eller ett kompisgäng där man har olika preferenser, så är det väldigt praktiskt att kunna välja mellan alla möjliga smaker. Har man bott länge i Japan är man dessutom bortskämd med en mängd olika smaker under en och samma måltid, så då känns det närmast självklart att man beställer in ett flertal olika mindre rätter som man delar på.

När det gäller extrem specialisering så är kanske OUT i Shibuya ett gott exempel. Man serverar bara en enda rätt, spagetti med en riklig mängd hyvlad tryffel, och till detta erbjuder man ett glas rött vin - det är allt.

Sushi och ramen är två restaurangslag som kan sägas vara relativt specialiserade, i alla fall i Japan. En finare sushikrog har i princip bara sushi. Sashimi eller andra varianter på mat från havet kan dock serveras före sushin och på sluttampen kan man få en skål soppa. Samma sak med de specialiserade ramenkrogarna. Många har enbart ramen medan vissa kan erbjuda gyoza och kanske även chahan - stekt ris - som sidorätter.

I andra änden av detta magnifika spektrum av matupplevelser återfinns då som sagt familjekrogarnas stora kedjor och izakaya, Japans vanligaste typ av krog. Här nedan har vi ett litet axplock från menyn på Gusto, en av de större famiresu-kedjorna. Från vänster till höger, uppifrån och ned har vi friterade ostron, råbiff på tonfisk, gröna ärtor med bacon, tofu med sesam/vitlöksdressing, grillad teriyaki-kyckling, spenat/bacon/ostgratäng, fyra sorters inlagda grönsaker med koreanska smaker, löskokt ägg med böngroddar stekta i en söt och stark soja och till sist friterad kyckling med remouladsås.

Notera gärna priserna. 100 yen är i dagsläget ganska precis åtta svenska kronor.

Som vi skrev i förra inlägget så finns det drygt 147,000 izakaya i Japan. Många av dessa är lokala familjeägda ställen, men det finns även mindre eller större kedjor, ca 800 till antalet. Här nedan en bild från Tsubohachi, en av de äldre izakayakedjorna. Som synes har vi här sashimi, en koreansk gryta, grönsallad, pinnar med grillat fläsk och gul lök samt stekt biff.

Blandat gott på izakaya-kedjan Tsubohachi.

Foto: Tsubohachi

Som läsaren förstår, så kan det faktiskt kännas lite tråkigt att gå på en typisk krog i västvärlden, där man får en förrätt, en varmrätt och möjligen någon godsak till kaffet efteråt. Nog för att det kan vara fantastiskt gott, men efter alla år i Asien så känns det som om antalet olika smaker är för få.