Japan leder världsligan i alkoläskkonsumtion

Guiness Rekordbok blir allt fetare för varje år som går då kategorierna hela tiden ökar i antal. Nu finns där något som kallas “best-selling spririt-based RTDs brand”, där RTD står för Ready To Drink, dvs färdigblandade groggar. På både första- och andraplatsen finner vi japanska produkter, båda i det japanska “chuhai”-facket. “Chu” är andra tecknet i shochu - 焼酎 - dvs destillerad alkohol, och “hai” kommer från “highball”, dvs whiskey och soda. Helt enkelt brännvin utblandat med sodavatten och oftast med någon form av fruktsmak tillsatt. Med andra ord det vi brukar kalla alkoläsk i Sverige.

På förstaplatsen har vi Suntorys Strong Zero som det under 2019 såldes hiskeliga 257,987,900 liter av. På andraplatsen hittar vi konkurrenten Kirins Hyoketsu som inte ligger speciellt långt efter med sina 232,683,600 liter.

Alkoholkonsumtionen i Japan går ned idag, då de allra äldsta, som blir allt fler i procent av befolkningen, inte dricker nämnvärda mängder, och ungdomen väljer i allt större utsträckning att dricka mindre och svagare varianter eller inte alls. Den kategori som trots detta ökar, på bekostnad av framför allt öl och sake, är just chuhai, då den anses vara “lättdrucken”, och ingen kan säga emot det argumentet, framför allt inte om man går från söta läskedrycker till alkohol när man når laglig ålder. Personligen anser jag att de allra flesta chuhai är på tok för söta. Det finns dock ett par, tre sorter som är åt det torrare hållet. En annan orsak till populariteten är den låga kostnaden, då priset ligger en bit under hälften av vad samma mängd öl kostar.

Foodex 2021 - Japans största mat- och dryckesmässa

Japanska Foodex är en årligt återkommande gigant till mässa som i år, av uppenbara skäl, inte blev av. Förra året var det första gången som svenska tillverkare ställde ut i en gemensam svensk monter, organiserat av Business Sweden, och det var givetvis lite snöpligt att man inte kunde upprepa det hela 2020. Men Foodex verkar nu kunna komma tillbaka 2021, närmare bestämt den 9:e t.o.m 12:e mars, och det gör också den svenska montern under devisen TRY SWEDISH.

Detta är Japan största och samtidigt en av Asiens största mat- och dryckesmässor, vilket betyder att vare sig man vill sälja eller köpa något inom dessa kategorier i Asien, så är Foodex något som borde sitta gjutet i kalendern varje år. Även om det bara handlar om att inspireras av den fullkomliga lavin av nya, spännande produkter som presenteras, så är mässan en av världens viktigaste destinationer.

Under 2019 års upplaga var det 3,500 företag som ställde ut i 4,500 olika montrar och besökarantalet översteg 80,000 personer, alla professionella branschmänniskor, de allra flesta inköpare.

2019 var Sverige representerade av Polarica, Falbygdens Ost, Ikea, Paulig Group, Lantmännen och Polar Wings.

Det är i skrivande stund oklart om det kan vara möjligt att resa in i Japan på ett turistvisum nästa mars, men att mässan blir av står nu klart. Även 2021 kommer Business Sweden att koordinera de svenska aktiviteterna på mässan. Om ni arbetar med tillverkning och/eller försäljning av mat eller dryck och är intresserade av att vara representerade på Foodex 2021 i en gemensam svensk monter så bör ni lämpligen kontakta Carl Norsten på Business Sweden’s Tokyo-kontor.

Mera information om själva mässan hittar ni här.

Om det är möjligt för er att komma över, oavsett om det är som säljare, köpare eller inspirationssökare, så står vi här på Japan Gourmet Guide givetvis till tjänst med rådgivning, guidning och tolkning både på och utanför mässan. Om ni inte kan resa hit, så sätter vi gärna ihop en gedigen rapport baserat på vilka produkter eller koncept ni är intresserade av. Skicka ett kort mail så hör vi av oss.

Spanien hade en av mässans största samling montrar 2019.

Big in Japan på mat och dryck #1: Nestlé och Kit Kat

Nestlés Kit Kat är ett av de bästa exemplen på hur en från början icke-japansk produkt kan bli "Big in Japan". Faktum är att det är det enskilt bäst säljande varumärket inom chokladkonfektyr i landet.

När Kit Kat började säljas i Japan 1973 så var det enbart i den ursprungliga kex-i-mjölkchoklad-varianten. Men när man upptäckte att japaner köpte den till sina ungdomar som en sorts lyckönskan inför intagningsprov till skolor, då Kit Kat med japanskt uttal liknar  "kitto katsu" - vinner säkert - så startade man en charmoffensiv som sedan aldrig avtagit. Man har till dags dato tagit fram fler än 400 olika smaker av alla möjliga och, till synes, omöjliga slag. Några av årets aktuella smaker är matcha, hallon, mintchoklad, körsbärsblommor & rostat sojabönspulver, sake, plommonsprit, banan, melon, ostkaka, wasabi (!), romrussin, söta bönor och äpple.

Några i den stora mängd "Only in Japan"-Kit Kat man har att erbjuda. Längst uppe till vänster kan vi se prefekturen Kumamotos maskot Kumamon, vilket tyder på att just den smaken, sötpotatis och azukibönor, enbart säljs där.

Foto: Nestlé Japan

Många av dessa smaker är enbart regionala, vilket betyder att folk passar på att köpa med sig lokala Kit Kat-varianter när man är ute på arbetsresa eller semester som souvenir till de hemmavarande, och många är dessutom sålda under enbart vissa säsonger eller andra tidsbegränsade perioder. Till exempel så har vi just nu Halloween, så då är det kanske speciellt pumpa, eller smaker från frukter och annat med orange eller lila eller svart färg som gäller.

Här en video som pratar om historien bakom alla dessa smaker:

Vi kommer att skriva om andra exempel på hur utländska företag gjort stor framgång på den japanska marknaden för mat och dryck. Det gemensamma är en oftast stor lyhördhet inför lokala krav och önskemål.

Ett himmelrike för älskaren av snabba nudlar

För några år sedan gjordes en enkätundersökning i Japan för att utröna vilka japanska uppfinningar som japanerna själva tyckte var de viktigaste. Förstaplatsen erövrades av en prisbillig och idag närmast universellt tillgänglig produkt, nämligen “instant ramen”.

Under augusti månad släpptes nästan 40 olika nudelprodukter på den japanska marknaden, det vill säga ca två nya produkter i varusegmentet varje veckodag, de flesta av “snabb”-varianten. Vanligtvis nationellt distribuerade men många också enbart för regionala marknader. Distributionskanalerna kan också variera, då större kedjor vill profilera sig genom att sälja unika versioner som andra kanaler inte får tillgång till via specialavtal med olika tillverkare. 

Det försvann säkert samtidigt några olika produkter under samma tidsrymd, men det totala antalet snabbnudelprodukter är nog ändå i stigande, då de riktiga klassikerna aldrig verkar vilja dö bort, samtidigt som antalet smakriktningar ökar i och med att regionala smaker sprider sig över landet och även utländska influenser kommer in.

Om man söker på “instant noodles” på japanska Amazon kommer det upp över 4,000 resultat. Visserligen är det en hel del produkter som är antalsvariationer av samma produkt, men siffran talar ändå sitt tydliga språk.

Covid-19-pandemin har gjort sitt till för att stimulera snabbnudelutvecklingen. Försäljningen av dessa oftast långlagringsbara och enkla produkter som enbart kräver tillsatt varmt vatten (om man nöjer sig med de ofta lite påvra pålägg som följer med), har ökat kraftigt sedan pandemin slog till under senvintern.

Sushi Saito - stjärnkrogen utan stjärnor

Vad kan vara bättre än tre stjärnor i Guide Michelin för en krog med ambitioner? Jo, kanske inga stjärnor alls. Sushi Saito - en av världens mest kända sushi-restauranger, är nu så framgångsrik att man inte finns med i guiden längre.

Sushi Saito, sushikrogen i Tokyo som haft tre stjärnor i guiden sedan 2009 (och två dessförinnan), har från och med 2020 års version inga stjärnor alls. Man är inte med i guiden överhuvudtaget. Detta beror då inte på att kvaliteten plötsligt och våldsamt förändrats till det sämre, utan det är helt enkelt bara orsakat av det faktum att restaurangen inte längre tar emot bokningar från allmänheten. Man rymmer bara åtta stolar, och efterfrågan på dessa få stolar från stammisar och deras medförda gäster är helt enkelt större än tillgången; därav avsaknaden av möjlighet att boka på vanligt vis.

Nu lär man knappast sakna dessa stjärnor. Ryktet är numera så grundmurat det kan bli, och man har fullt hus varje dag utan att behöva oroa sig för att en stjärna mer eller mindre skulle påverka denna situation.

Den relativt unge Takeshi Saito håller ensamt hov vid sin disk, assisterad av ett mindre antal ännu yngre män som plockar fram ris och de råvaror från havet som inte finns direkt framför Saito i trälådor med glaslock. De serverar också givetvis de drycker som är beställda.

Personligen så uppskattar vi restauranger där man erbjuder “omakase”-menyer, där innehållet är fastlagt av kocken beroende av de råvaror och den kvalitet som är tillgänglig. Är kocken att lita på, vilket hen i princip alltid är om det är omakase som är grundregel, så blir det helt enkelt det bästa som går att skaffa inom den budget som råder för stället. Sushi-krogar som har samma fiskar på menyn alla dagar året runt, eller nästintill, attraherar istället kunder som i första hand tänker på priset och kan se lite mellan fingrarna om smaken fluktuerar något över veckorna och månaderna.

Sushi Saitos omakase gör oss inte besvikna. Vi får en lång kavalkad av läckerheter med ett antal “förrätter” i form av fisk och skaldjur utan ris innan man övergår till sushi. Allt är fantastiskt, men vi kan nämna exempelvis två grymma sorters sjöborre från Hokkaido, ett spänstigt havsöra, underbar bonito, den bästa anago vi ätit (conger eel, en havsål) och alla de vanliga delarna av tonfisken, från den magra till den fetaste. Det hela avslutas med “dessert” i form av klassisk japansk halvsöt omelett. Att vi blir både mätta och nöjda är århundradets underdrift.

Här ett litet galleri med saker vi fick oss till livs. Det är långtifrån hela menyn, då vi ibland blev för exalterade för att komma ihåg att fotografera. Klicka i höger- eller vänsterkant för att bläddra.

Stämningen hos Saito är mycket avslappnad, för att inte säga uppsluppen. När vi är där och dricker champagne till maten, så tar Saito sig också gärna ett glas och stämningen blir mycket gemytlig. Han pratar glatt med gästerna och det skrattas ofta och mycket på båda sidor om disken.

Återstår problemet att hitta en ledig stol hos Saito. Om man inte har en stamgäst i vänskapskretsen som har en bokad stol över, så är de finare Tokyo-hotellens concierge-service eller liknande tjänster som ditt kreditkortsföretag kan erbjuda de säkraste alternativen. Att sitta och själv försöka hitta en avbokning via internet eller telefon när man sitter i Sverige eller någon annanstans ute i världen är inte speciellt produktivt, utan då är det bättre att låta någon annan ta hand om det jobbet.

Hur som helst så är Sushi Saito definitivt något att lägga till på sin “bucket list” att ta itu med när Covid-19-eländet är över och vi kan resa igen. Här kan ni under tiden titta på en video av vlog-paret Simon och Martina. Den är från 2016, men inget har ändrats, förutom att marknaden i Tsukiji flyttat till Toyosu.

100 lyckliga ägare av japansk whisky blir mångmiljonärer

Förra helgen såldes en flaska 55-årig Suntory Yamazaki på en auktion i Hong Kong för hela 6,2 miljoner HKD, i svenska pengar ca 6,9 miljoner kronor. Då de 100 flaskor som släpptes i juni såldes för ca 300,000 kronor stycket, har de lyckliga ägarna sett en både blixtsnabb och enorm förräntning på sin investering. 

Det tidigare prisrekordet för en flaska japansk whisky var ca 4,3 miljoner kronor för en flaska 52-årig Karuizawa från en auktion i London i mars i år. 

Trots dessa astronomiska prislappar så kommer man ännu inte upp i de högsta priserna för skotsk whisky, då en flaska Macallan 1926 (tappad på flaska 1986) såldes för 1,9 miljoner USD förra året. 

Man undrar i sitt stilla sinne om någon någonsin kommer att smaka dessa drycker, eller om de bara kommer att ligga i säkert förvar fram till en annan auktion i framtiden? Vi gissar att det är det senare alternativet som gäller.