Rekordpris för snökrabba från Tottori - krabbälskarens paradis

Tottori, på västra Honshu, ca 67 mil med bil från Tokyo till Tottori City, är Japans minst befolkade prefektur med knappa 200,000 invånare. I norr vetter det mot Japanska Havet, en vattenmassa med ett rikt innehåll av fisk och skaldjur. Den mest kända produkten från havet utanför Tottori är krabba, och då framför allt snökrabba, zuwaigani på japanska. Den mest eftertraktade varianten kallas itsukiboshi, krabbvärldens motsvariget till wagyu A5-12. Dessa eftersökta krabbor kostar i snitt ca 60,000 kronor men härför leden skrällde det till ordentligt, då en itsukiboshi ropades in på auktion av en lokal fiskhandlare för inte mindre än drygt 160,000 kronor. Guiness Rekordbok tog genast upp det hela och just den krabban kommer nu att ställas ut under dess kvarvarande liv som turistattraktion.

Mera "normala" snökrabbor är betydligt billigare, men knappast gratis; i grossistledet kan en hankrabba kosta mellan 1500 och 5000 kronor medan honorna, som är betydligt mindre, kostar mellan 80 och 150 kronor.

Tori-paitan ramen - god nudelsoppevariant

Man brukar ju nämna fyra olika grundtyper för ramensoppor: salt, soja, miso och tonkotsu (långkok på fläskben), men det finns även andra modeller och framför allt många variationer på dessa fyra teman. Vi kommer att göra en ordentlig sammanställning av de vanligaste regionala variationerna inom kort, men till att börja med tänkte vi introducera en ramen-modell som blivit allt mer populär på sistone. Den kallas tori-paitan, där tori är fågel och paitan skrivs med tecknena för vit och varmt vatten (白湯), det är alltså ett långkok på kycklingben som bildar basen i soppan.

En liten kedja som lyckats erövra inte bara japanska smaklökar är Marutama, vars ursprungskrog ligger nära sumo-arenan Kokugikan i Ryogoku i östra delen av centrala Tokyo. Tetsuya Kudo, ägare och tillika huvudkock, drev tidigare en mindre specialiserad restaurang, men han hade sedan lång tid tillbaka velat öppna en ramenkrog. Han valde att basera soppan på kyckling istället för fläsk eller nöt, då han redan från början hade siktet inställt på en internationell expansion, och han ville att hans ramen skulle kunna ätas var som helst, utan hänsyn till lokala religiösa regler. Idag har man fyra krogar i Japan (två i Tokyo och två i Kanagawa), tre vardera i Singapore och Malaysia, en vardera i Hong Kong, Indonesien och Thailand samt två i Kanada. Man uppger att man gärna expanderar även till Europa och Sydamerika.

Kudo smaksätter sin kycklingbuljong med salt och toppar sedan det hela med t ex ägg, rostat fläsk, salladslök och, vilket är lite ovanligt, asao, en grönalg i Ulva-gruppen som kallas “sea lettuce” på engelska, istället för det typiska nori-arket. Det hela är väl värt ett besök. Mycket smak i soppan, fast den känns inte lika tung som vissa tonkotsu-soppor kan vara, och spänstiga nudlar. Fläsket är mört och gott och tillsatsen av asao ger en spännande balans med lite sälta och havssmak till kycklingbuljongens lite sötare toner.

Marutama i Ryogoku har bara tio stolar och man stänger stället när/om soppan tar slut, så det kan vara idé att vara ute i god tid.

Adress och annan info hittar du här.

När de stora snabbnudeltillverkarna anammar ett ramen-koncept så vet man att det är etablerat. Här Tori-paitan-ramen med “tryffeldoft” från Maru-chan.

Godiva släpper lyxig chokladdryck med matcha-te

I förrförra veckan släppte Godiva Japan en ny och lyxig chokladdryck med en stor tillsats av finaste matcha-teet från Uji, den lilla staden mellan Kyoto och Nara som är världsberömd bland alla grönt te-älskare. Den går under namnet Chocolixir Uji Matcha Kiwami (där kiwami står för något som “står på toppen”) och en förpackning (en plastmugg som man bara drar loss locket på och sedan dricker ur) betingar 630 yen, dvs drygt 50 kronor.

Blandningen består av vit choklad och matcha med en topp av vispad grädde och ett fint lager av finmald matcha och två pinnar matchachoklad liggande på toppen.

Detta är ett av de otaliga testskott som mat- och dryckestillverkare i Japan regelbundet kör för att testa marknadspotentialen för nya produkter. Vill du smaka denna lyxiga dryck så måste du passa på innan den 17:e november, då den tas ur sortimenten (åtminstone tills man har utvärderat resultatet och funnit det positivt).

Godiva är en av ganska få utländska chokladtillverkare på plats på jättemarknaden för choklad i Japan. Med risk för att stämplas som en tjatig bloggare så måste jag än en gång säga att man blir ledsen när man ser hur mycket pengar skandinaviska chokladfabrikörer så att säga lämnar på bordet i Japan.

Ramen med smak av potatischips, potatischips med ramensmak

Att Japan är landet där man blandar både märken och smaker helt utan hämningar är ju ett bekant faktum för denna bloggs läsare. Här är ytterligare ett exempel på en smakkrock som vi borde testa.

Det är Pringles, kända för sina potatischips i de runda burkarna, som slagit sig ihop med Acecook, stor tillverkare av snabbnudlar, och man har valt att så att säga byta smaker med varandra. Acecook har släppt en ramensoppa med smak av jalapeños och lök samt en yakisoba (stekta ramennudlar) med smak av gräddfil och lök. Samtidigt släpper Pringle potatischips med smak av dels kycklingbuljongbaserad soja-ramen och dels bläckfisk-yakisoba.

Vi hinner aldrig provsmaka alla mer eller mindre mystiska men spännande produkter som lanseras varje vecka (än mindre rapportera om alla), men vi ska försöka hinna med dessa..

Och Pringles kontrar med chips med smak av ramen och yakisoba..

Foto: Pringles Japan

Stor sake-mässa i Tokyo den 7:e november

Den 7:e november blir en fin dag för alla som älskar sake - det japanska risvinet. Då kommer nämligen The Joy of Sake till Tokyo. Evenemanget är från början en amerikansk grej sedan 18 år som numera turnerar även utanför USAs gränser. Man har i år varit i New York, Honolulu och London innan man nu ställer upp sakeflaskorna i stadsdelen Gotanda några stationer bort från Shibuya på Yamanote-linjen.

Sake från 194 olika bryggerier kommer att finnas för provsmakning tillsammans med tilltugg från 15 olika restauranger. Inte bara japanskt, som man skulle vilja tro, utan även kinesiskt, italienskt och franskt.

En biljett kostar 85 USD vid förköp via evenemangets webbsajt, eller motsvarande 95 USD vid dörren. Adress och annan information hittar du här.

Japansk trend med drycker som tappat färgen

2018 är året då färglösa drycker blivit en trend i Japan. Normalt sett så är ju den primära färglösa drycken vanligt vatten, kolsyrat eller icke-kolsyrat. Nu har istället flera fabrikanter kommit på hur man ska kunna ge en dryck en smak av coca-cola, te, kaffe eller öl, exempelvis, utan att drycken har den färg som associeras med den i vanliga fall. Det handlar om att man förångar vatten som sedan får gå igenom filter där råvaror ger gasen en arom som sedan finns kvar när man låter det hela kondenseras till vätska igen, fortfarande utan färg.

Läsaren undrar säkert varför i hela fridens namn detta kan bli en trend? Varför kan inte kaffe få ha normal kaffefärg? Det finns tydligen två stora orsaker. Dels vill många inte att drycker ska färga tänderna, och dels är det så att många helt enkelt inte vill att omgivningen ska se vad de dricker. Man vill vara neutral och inte väcka någon uppmärksamhet, och då är givetvis något som liknar vanligt vatten det mest neutrala man kan dricka. Detta är väl kanske framför allt aktuellt för Suntorys All-Free All-Time som är en variant av märkets vanliga alkoholfria öl, men genomskinlig. Även om det är alkoholfri öl man dricker, så är det nog inte så få japaner som tycker att det känns genant om den faktiskt ser ut som riktig öl, åtminstone om man dricker någon annanstans än på krogen eller baren.