Trumps japanska lunchburgare avslöjad

När japanska internetanvändare får spaning på något så brukar sanningen komma fram. Den lunchburgare som Trump och Abe åt ute på golfklubben i söndags kommer från Munch’s Burger Shack, en mycket liten kedja med bara två krogar, en i Shiba Park och en i Toranomon, båda mitt i centrala Tokyo. Vi har inte varit där, och just nu är det kanske inte läge att gå dit, då de nu både hungriga och nyfikna gästerna ökat lavinartat sedan det hela blev offentligt. Enligt uppgift så tog hamburgarna slut redan vid 14:30-tiden igår. När det hela har bedarrat ska vi nog titta in.

Svenska Burgerdudes har varit där och testat, och de ger den tre av fem möjliga stjärnor.

Här krogens egen reklamvideo:

UPPDATERING 20:e november 2017

Trump-effekten verkar sitta i. Ännu två veckor efter Trumps visit i Japan ringlar sig kön framför Munch's Burger Shack. Menyn ifråga - en ostburgare med Angus Beef, cole slaw och pommes frites för 1,400 yen, ca 105 kr - går nu under namnet "President Trump Set". Ägaren, Yutaka Yanagisawa, som också står i köket, är en av relativt få japaner som verkar gilla Trump - bigly!

"Obegränsad" alkohol i Japan

Detta med nomihoudai (飲み放題 - nåmihåådaj), dvs att “dricka allt man vill”, är en riktigt smarrig liten kulturchock för hitresta västerlänningar. Det är en mycket vanlig företeelse, framför allt på de billigare kedjekrogarna. Det kan antingen finnas på menyn under hela kvällen eller så vara begränsat till en “happy hour”-period tidigare under aftonen. Oavsett tidpunkt så brukar det handla om en tidsbegränsning på 90 eller 120 minuter med sista beställning en halvtimme före deadline. Det brukar dessutom betyda att hela dryckesmenyn finns tillgänglig, men många ställen brukar exkludera öl, då det faktiskt är den dyraste drycken att köpa in i många fall. Istället kan happoushu, dvs “low-malt beer”, erbjudas.

I grannskapet kring gourmetguidens kontor hittar man en relativt nyöppnad krog specialiserad på grillad kyckling av västerländsk modell, dvs inte typisk japansk yakitori, utan ugnsgrillade hela kycklingar. Här har man inte mindre än två mindre vanliga nomihoudai-koncept.

Det ena konceptet innebär en större flexibilitet i tiden, då man räknar i 30-minutersetapper och utan, så vitt vi kan se, bortre tidsgräns (förutom stängningsdags eller störigt uppträdande). En halvtimmes konsumtion, där man kan välja mellan 20 olika sorters vin, kostar 480 yen, dvs 35 kronor. Man kan börja dricka vin när man vill, även mitt i måltiden. Sedan räknas bara halvtimmarna ihop när man ska betala notan. Det hela är för det första fantastiskt billigt, men för det andra är det ett väldigt avslappnat och trevligt sätt att dricka vin på. Lätt att hålla reda på vad slutsumman kommer att bli utan att behöva räkna glas.

Damerna kan fröjdas på lokal för en billig peng alla onsdagar på denna kycklingkrog: två timmars fritt drickande för 70 kronor!

Det andra konceptet är endast öppet för det kvinnliga könet i grupper om minst två personer och endast på onsdagar. Dessa damer kan då dricka röda, vita och mousserande viner, cocktails, öl eller alkoholfritt under två timmar för 1000 yen per person, ca 70 kronor. Man kan gissa att även herrarna av uppenbara skäl kommer att flockas till denna krog på onsdagskvällarna för att dricka enligt det första konceptet.

Skulle man införa ett system som detta i ett land som Sverige, skulle lagens långa arm få jobba övertid för att hålla ordning på det bus som skulle bli resultatet, men i Japan är det som vanligt inga extra utryckningar på grund av billig alkohol i mängd. Vissa blir så klart överförfriskade, och visst händer det att någon person får sova ruset av sig i en fyllecell, men det är i de allra flesta fall anmärkningsvärt lugnt och skötsamt. Ljudvolymen kan givetvis stiga ordentligt på krogen, men det blir nästan aldrig några snedtändningar eller slagsmål. Även om det är “obegränsat” med alkohol, så är det alltså oftast tidsbegränsat, och man sitter inte och pumpar i sig glas på glas för att “tjäna” maximalt mycket på erbjudandet (om man inte är utlänning och nybörjare, förstås). Japanen vet att hen kan dricka en annan dag, vilken dag som helst, så det finns ingen spänning i det hela; det är bara en normalt trevlig kväll. Denna avslappnade inställning till alkohol är ur vår synvinkel en ytterst positiv del av livet i Japan. Den normalt lite tillknäppte japanen får här en välbehövlig ventil och vilopaus och många sympatiska kontakter görs ute på krogen, där man får lov att yttra sig friare än i den annars ofta strikta kulturen. Många japaner öppnar upp sig och blir helt plötsligt intressanta individer med en unik personlighet istället för en kostym i mängden, vilket resulterar i många glada och intressanta diskussioner.

Ny liten miss om japansk mat i svensk press

Som sagt så är det kanske inte undra på med tanke på avstånd och språksvårigheter, men idag finns det mesta att läsa om japansk mat på engelska på internet, så det är lite egendomligt med alla ganska så onödiga misstag som folk gör när de skriver om japansk mat i svensk press. Senaste exemplet är en recension av nya krogen Unn i Dagens Nyheter. Ett mycket litet misstag, men som vi ändå vill rätta till.

Man skriver att den stekhäll som många stekhus i Japan har framför kunden är en "teppanyaki". Detta är fel, då teppanyaki betyder "stålplåtsstekt"; det är alltså metoden och inte verktyget som åsyftas. Själva stekhällen är "teppan", dvs stålplåt (鉄板). "Yaki", som betyder både stekt och grillat, känner säkert många igen från rätter som yakiniku, yakitori, yakiton, yakisoba eller okonomiyaki.

Någon kanske tycker att vi är petiga i överkant här, men varför är en felaktig beskrivning att föredra framför en korrekt? Ju längre bort man befinner sig - geografiskt, kulturellt eller lingvistiskt - desto lättare är det att göra fel och sedan cementera det felaktiga om det aldrig korrigeras (se t ex vårt inlägg om "vagyy").

Trump ska få äta wagyu i Tokyo

I morgon anländer Donald Trump till Japan, den första anhalten på hans 12 dagar långa Asien-resa, och japanska internet är redan fullt av rykten om vad karln ska få äta. Ett problem det japanska planeringsteamet har är givetvis Trumps ökänt begränsade mat- och dryckesvanor. Han dricker tydligen mest vatten och Diet Coke och vad maten anbelangar så verkar McDonalds, Wendy's och Kentucky Fried Chicken vara stora favoriter. Blir det frågan om lite dyrare ställen, så gillar Trump extremt välstekt nötkött med ketchup som huvudsaklig smaksättare. Fisk och grönt ser ut att ligga en bra bit ner på listan över favoriter.

Konsensus på nätet är att premiärminister Abe i första hand kommer att bjuda på wagyu, och, om man ska tro på nätskvallret, så handlar det om ett val mellan Kawamura och Ginza Hirayama, två av stadens allra bästa teppanyaki-krogar. Kawamura använder kött från Hyogo, dvs Kobe-kött och Hirayama kör istället med kött från Miyazaki nere på Kyushu (med flera ställen). Båda är fantastiska. Här ovan och här nedan har ni en liten bildkavalkad från Kawamura från härförleden.

Jag tycker bara synd om kockarna som kommer att tvingas steka sönder världens bästa kött samt köpa hem en flaska ketchup.

Ovan till vänster har vi en superb filé, därunder ryggbiff av näst högsta klass och så två bitar ryggbiff klassade som A5-12. Allt är Kobe-kött.

Några munsbitar sukiyaki värms upp på hällen..

Som en förrätt fick vi denna lilla avsmakningsmeny med rostbiff, pastej och strimlad råbiff med ponzu-sås.

Grönsaker ingår alltid i en typisk teppanyaki-meny.

Före desserten serverades stekt ris med vitlök.

UPPDATERING 6:e november

Det blev faktiskt inte någon av de båda nämnda teppanyaki-krogarna som blev Trumps första möte med wagyu. Istället blev det Ukai-tei, ett ställe som absolut inte behöver skämmas för sig jämse med Kawamura och Hirayama. Vi förmodar att han fick sin wagyu-stek well-done och säkert också med hans vanliga ketchup som smaksättare.. finns ingen anledning för Abe att försöka få denna 71-åring att börja inse vad som är "gott" utanför fast-food-världen.. ett hopplöst uppdrag.

Till lunch idag blev det hamburgare gjorda på amerikanskt kött ute på golfklubben där Abe och Trump spelade nio hål. 

När vi ändå skriver om Donald Trump, så har det läckt ut att han beordrat sina kockar i Vita Huset att göra en kopia av McDonalds Quarter Pounder, fast utan inlagd gurka och med extra mycket ketchup. Det verkar vara hans absoluta favoriträtt.

Elle Mat & Vin skriver om japanska mattrender (och får det lite om bakfoten)

Elle Mat & Vin skriver på sin sajt, och förmodligen också i papperstidningen, om “4 heta matdestinationer 2018”, och Japan är med på listan som innehåller tre länder, förutom Japan även Argentina och Vietnam, och en stad - Tel Aviv(!?).

I texten om Japan finns det en del borttappade fakta, missuppfattningar och felaktigheter som vi känner att vi måste korrigera.

"Många restauranger i Japan är små och specialiserade på några få maträtter. Några av de hetaste maträtterna i Japan just nu är tonkatsu, chirashi, takoyaki och okonomiyaki."

Detta är som att säga att pannkaka, köttbullar, isterband och inlagd sill är några av de hetaste mattrenderna i Sverige just nu. Dessa fyra japanska rätter är nämligen i högsta grad standardmat sedan åtminstone slutet av andra världskriget.

"Tonkatsu är en japansk snitzel (sic) som serveras i nudelsoppa eller som hamburgare och består av en panerad och friterad bit fläskkotlett."

Katsu-sando är en smörgås med friterat fläskkött. Kan köpas nästan överallt där det säljs typiska japanska mackor.

Foto: Public Domain

Tonkatsu serveras i nio fall av tio antingen med ris bredvid eller ovanpå ris i en skål, i det senare fallet då kallad katsudon. Den serveras aldrig i nudelsoppa. Här har skribenten antingen felaktigt tänkt på  tempura-räkor, dvs friterade stora räkor som ofta serveras till soba-nudlar, eller så har man förväxlat det hela med tonkotsu ramen, där tonkotsu alltså syftar på de fläskben som man kokar soppan på. När man skriver “hamburgare” så handlar det snarare om en smörgås, då under namnet katsu-sando, där sando är en förkortning av sandowicchi, det japanska uttalet för sandwich. Tonkatsu är också vanligt med ris och currysås. Förutom kotlett så är det också vanligt att man använder fläskfllé.

"Chirashi liknar en pokébowl men har en dashibuljong över sig och äts som en soppa. Vanliga ingredienser i en chirashi är avokado, rom, nori, färsk tång och skaldjur."

Att chirashi, eller chirashi-zushi, liknar en pokébowl är helt riktigt, då chirashi är ursprunget till poké (faktum är att japaner är den näst största etniska gruppen på Hawaii; det har bott japaner på ögruppen sedan 1806). Chirashi betyder “utspritt” och syftar på den fisk, skaldjur, ägg och/eller grönsaker (det varierar väldigt mycket beroende på region) som man sprider ut över en botten av sushiris. Den vanligaste typen av chirashi är helt enkelt sushi fast med riset som en botten i en skål istället för att ha den individuellt knådad. Det handlar alltså till största delen om fisk som "topping", en ingrediens som inte alls nämns i artikeln. Man har inte dashibuljong i rätten så det dricks inte som en soppa. Skribenten kan möjligen ha förväxlat det hela med hitsumabushi, dvs grillad och upphackad ål på ris som bland annat äts med dashibuljong eller grönt te.

"Takoyaki är ett japanskt mellanmål och äts gärna på festivaler. Det är små bläckfiskbollar som är gjorda på en smet av mjöl, ägg och vatten, bläckfiskfärs, syltad ingefära och grön lök. Smeten kokas i en speciell gjuten panna."

Här har vi två små fel: Smeten görs på mjöl, ägg och dashibuljong, inte vatten. Sedan så handlar det inte om bläckfiskfärs, utan om bläckfisk som hackats med kniv i små bitar men inte så små att det kan kallas färs. 

Okonomiyaki är typisk japansk "comfort food" med mycket smak; brukar uppskattas av nordbor.

Foto: Naocchi, Creative Commons

"Okonomiyaki är en slags pannkaka eller omelett med varierande innehåll, nästan som en råraka som toppas med olika ingredienser som tunna skivor fläskkött, bläckfisk, räkor och ost."

Kanske för petig här, men eftersom smeten innehåller mjöl kan man nog inte kalla det hela för en omelett. Ost är en mycket ovanlig ingrediens, vill vi påstå.. Däremot är det vanligt med antingen soba- eller udon-nudlar i den populära Hiroshima-varianten.

Detta är inte första och tyvärr inte heller sista gången man skriver om japansk mat och dryck i svensk press och får det hela lite om bakfoten. Om man är osäker på vad en rätt är eller innehåller, så tycker vi att man borde googla sig fram till detaljerna. Det var en annan sak förr, då man i princip var tvungen att åka hit och anlita en tolk för att förstå och begripa, men nu när vi har internet (som förvisso kan ha fel här och där), så borde det vara lättare att undvika de värsta felaktigheterna. Vi hoppas på bättring och vi vill samtidigt gärna höra av dig som läser något om japansk mat och dryck som du tycker verkar lite konstigt.

Uppdatering 2019-12-26

Vi skrev ett mail till Elle Mat & Vin förra året och fick till svar att det hela var skrivet av en numera icke närvarande reporter och att informationen kom från en PR-byrås trendrapport. Artikeln finns fortfarande att läsa på tidningens webbsajt utan rättelser.

Tokyo Ramen Show 2017 startar idag!

Ramen Show är en årlig tillställning där hungriga ramen-fantaster får prova sig igenom nästan hela landets olika ramen-varianter, från Kyushu i söder till Hokkaido i norr. Evenemanget varar från den 26:e oktober, idag med andra ord, till den 5:e november, och det delas upp i två delar med 18 olika ramenvarianter i varje del, totalt 36 olika skålar att slurpa i sig om man orkar. De flesta kreationerna står enskilda ramen-krogar för medan några är resultatet av ett tillfälligt experimenterande mellan två olika krogar eller mellan medlemmar av Japanska Ramenförbundet (självklart finns det ett japanskt ramenförbund; japaner älskar att gadda ihop sig i specialiserade intresseorganisationer!).

Platsen för det hela är den öppna ytan ganska mitt i Komazawa Koen (Komazawa-parken). Platsen kallas Komazawa Olympic Park Central Square (駒沢オリンピック公園 中央広場). Åk med Tokyu Den-en Toshi line från Shibuya till Komazawa Daigaku (駒沢大学 - tredje stoppet med vanliga tåget; expressen stannar inte). Det finns karta på väggen i stationen och parken är så stor att den inte går att missa. Det är ungefär 900 meter att promenera från stationen. När man närmar sig evenemanget, så skulle vi också tro att luktsinnet kan vägleda en, åtminstone om vi känner våra tonkotsu-ramen-krogar rätt.

Annars så kan du titta på denna mera detaljerade vägvisare som kan ta dig ända från Narita till parken, med buss på slutet.

Det går praktiskt till så att man köper ett valfritt antal biljetter för 850 yen st (drygt 60 kr) och sedan överlämnar en biljett för varje skål man vill äta. Dessa biljetter kan köpas på mässområdet eller på 7-Elevens biljettförsäljningsautomater (kräver dock kunskap i japanska, om man inte infört andra språk på senare tid)..

Här är några av de ramen-varianter som kommer att serveras (klicka för större bild; alla foton via Tokyo Ramen Show 2017):

View fullsize

View fullsize

View fullsize

View fullsize

View fullsize

View fullsize

View fullsize

View fullsize

Det ser ut som om vi får upp ytterligare en relativt kraftig tyfon nu till helgen, så det är nog bra att kolla väderleksrapporten innan ni åker till parken. Det var en wagyu-festival förra helgen som delvis fick ställa in på grund av hotet om kraftiga regnfall.