Guidens Tips #6 - prisvärt stekhus mitt i Tokyo

The Oak Door Steak House är en restaurang på lyxhotellet Grand Hyatt i det gigantiska Roppongi Hills-komplexet. Här serveras både kött och skaldjur på klassiska och mycket aptitliga sätt. Bland de mest populära rätterna finner vi hamburgarna, som är mycket delikata.

Under 2016 har man en “månadens burgare” och just nu, fram till den 31:a maj, så är det den gigantiska burgaren ni ser i mitten här ovan. Själva pannbiffen väger modiga ett kg och har en diameter av 22 cm. Som synes så innehåller den dessutom allt en bra burgare bör ha: Sallad, tomat, ost, bacon och friterad lök. Den skärs upp i tårtbitar av personalen och den delas lämpligen mellan tre till sex personer! Priset är ca 670 kr. Det är inte bara storleken som imponerar - den är också mycket god.

Burgaren till vänster är april månads specialare, en laxburgare, och den till höger får man under juni, en kombiburgare med både pannbiff och korv.

Deras alltid tillgängliga normalburgare, en 220-grammare, kostar 170 kr och är väl värd det. 

Vill man ha en ännu rikare upplevelse kan man välja någon av de menyer man erbjuder på kvällstid. De kostar mellan 9,500 och 13,500 yen (ca 720 och dryga tusenlappen) och för det får man en kollektion av skaldjur och nötkött. Lägger man till en femhundring på den dyraste menyn så får man Wagyu A5-kvalitet på köttet. Mycket pengar men faktiskt mycket prisvärt för den kvalitet som erbjuds. Det är ingen konst att hitta ställen som kostar det dubbla eller mer.

Restaurangen ligger alltså i Roppongi Hills, bara ett stenkast från Roppongi Station (direktingång via tunnel från T-bana Hibiya eller O-edo Line).

Mera om The Oak Door här.

Michelin-ramen blir billiga snabbnudlar

Tsuta är en ramen-krog uppe i Sugamo i norra centrala Tokyo. Den blev världsberömd i sitt fack när Guide Michelin gav den en stjärna i årets guide. Världens första och enda Michelin-stjärna till en ramen-restaurang. Krogen har varit känd i grannskapet och hos finsmakare, men en stjärna ger ju en helt annan skjuts åt marknadsföringen, så nu är det långa köer från tidiga morgonen som gäller.

De två närbutikskedjorna Circle K och Sunkus (samma firma i botten) meddelar nu att man tagit fram två snabbmaträtter med hjälp av Tsuta. Dels Hiyashi Shoyu Ramen (kyld soja-ramen) - en kall ramen med en sojabaserad soppa med kyckling- och fiskbuljong och kryddning som ska påminna om det tryffelextrakt som används på restaurangen. Chashu (långkokt fläskkött), menma (bambuskott), groddar, salladslök och ett halvt kokt ägg till de relativt tunna nudlarna. 498 yen.

Den andra rätten kallas Makanai Niku Meshi (fritt översatt “kött och ris med överblivna rester”) med chashu, ett halvt kokt ägg och kokta grönsaker. Vit tryffel ska enligt uppgift ingå i såsen. 360 yen.

Här är skyltarna du ska titta efter.

Båda produkterna säljs mellan den 24:e maj och den 20:e juni på Circle K och Sunkus. Nudlarna säljs över hela landet utom på Kyushu, och risrätten enbart i Kanto-området. Eftersom Tsuta är kända för sin ramen, så räknar man med att nudlarna kommer att säljas i rask takt. Man har satt en övre gräns på 500,000 portioner, så det är alltså möjligt att nudlarna hinner ta slut före den 20:e juni.

Att berömda restauranger i Japan “säljer sig” på det här viset är väldigt vanligt. De större snabbnudeltillverkarna har alltid någon eller några produkter som tagits fram med hjälp av kända krögare. Och hur blir man känd krögare i Japan? Ja, det viktigaste, kanske viktigare än smaken, är att man ses på TV. Det kryllar av matprogram och för många restauranger är några minuter på prime time-TV värt många miljoner i reklam.

Aldrig sinande ström av produkter med grönt te

Matcha - den fina gröna teet från Japan - används i allt större utsträckning i alla former av mat- och dryckesvaror i Japan. Både för att det är gott och för att det är nyttigt. Här har vi Mr Donuts som lanserat en hel serie munkar med innehåll av grönt te. Ibland har man också söta azuki-bönor och warabi-mochi (en geleartad produkt gjort på bräkenstärkelse) inkluderat i munkarna. Huruvida det gröna teets hälsoeffekter fungerar tillsammans med vetemjöl och väldigt mycket socker är dock en fråga vi inte har något svar på. Gott är det hur som helst.

I den takt den gröna teet ökar i popularitet i väst, kommer vi med säkerhet även att få bakverk och andra produkter med grönt te som viktig ingrediens.

Mr Donuts var från början en amerikansk kedja, men det har gått så bra för den japanske licensägaren att man köpt USA-bolaget och man har idag sitt världshögkvarter i Osaka.

Mat och allergier i Japan

Har man någon av de i västvärlden vanligare matallergierna, som t ex intolerans mot gluten eller laktos, så kan det gälla att se upp när man äter i Japan. Liksom i många andra länder med avancerad industri, så är mycket av maten industriellt framställda halv- eller helfabrikat där både vetemjöl och mjölkprodukter kan ingå. På krogen kan man givetvis fråga personalen (som dock kanske inte vet) men står man i snabbköpet och handlar så gäller det att helst kunna läsa vad som står på innehållsdeklarationen.. Här har vi några tecken som kan vara bra att kunna läsa.

麦 - mugi - samlingsnamn för vete, korn, havre

小麦粉 - komugiko - vetemjöl

砂糖 - satoo - socker

ブドウ糖 - budootoo - fruktsocker, glukos

異性化糖 - iseekato - modifierad glukossirap (high-fructose corn syrup).

ピーナツ - piinatsu - jordnötter

Det är nästan omöjligt att hitta glutenfria produkter i vanliga butiker i Japan. Det är ett i princip ännu icke uppmärksammat problem. Kanske för att japaner ännu inte utvecklat allergin då man inte ätit gluten i samma enorma utsträckning som vi gjort i västerled. Man måste hitta mindre specialiserade bagerier som kan tänkas göra bröd av rismjöl och/eller andra glutenfria mjöl. Mjölsorterna finns dock att köpa på vanliga snabbköp och varuhus, så har man tillgång till ugn (tyvärr mycket ovanlig som standardutrustning i japanska lägenheter) så kan man baka själv.
På laktossidan så är det något bättre, då man på senare tid kan hitta laktosfri mjölk på vanliga snabbköp. Vi har dock ännu inte lyckats hitta laktosfri grädde eller yogurt.

Det enkla (men samtidigt svåra) rådet är att undvika allt färdiglagat och allt processat. Gå på hyfsade krogar och ät kött, fisk, ris och grönsaker (bäst dock att fråga vad dressingen innehåller). Väljer man de populära och mycket billiga kedjorna så kan det vara så illa att det enda helt glutenfria man har att erbjuda är läsk, kaffe och sprit.

Utmärkta Legal Nomads har en mycket utförlig guide till glutenfritt ätande i Japan här.

Vilt - allt vanligare på japanska menyer

Många snabbmatskedjor i Japan har det svettigt med marginalerna. Konkurrensen är stenhård och den blir bara mera intensiv i takt med att både snabbköp och framför allt närbutiker som 7-Eleven och Family Mart hela tiden finslipar sina färdigmatserbjudanden. 

Detta brukar ju då i värsta fall bli en “kapplöpning mot avgrunden”, där den aktör som kan överleva längst med tunna marginaler tvingar konkurrenter att hoppa av och öppna upp för prishöjningar och bättre marginaler.

Ett annat sätt är att bredda sin marknad till att även omfatta dyrare produkter med bättre marginaler, vilket nu flera kedjor i Japan gör stapplande försök till att göra. Man märker att det handlar om ett experimenterande; det handlar ju inte bara om produktutveckling utan också om hela varumärkets utformning och placering; i vissa fall öppnar man en helt ny kedja för att undvika förvirring, à la Toyota och Lexus - kafékedjan Doutor och upmarket-syskonet Le Café Doutor är ett sådant exempel.

Lotteria är en av de större hamburgarekedjorna i landet, och man har nu i dagarna lanserat en av sina dyraste produkter hittills, en rådjursburgare. Vilt är en mindre trend idag i Japan, där man traditionellt haft väldigt svårt för att hitta vilt på krogen. Man benämner numera viltkött djibie, dvs franskans gibier, vilket bara det ger det hela en hippfaktor.

Burgaren finns i en enkel- och dubbelvariant för 800 yen (ca 60 kr) respektive 1,000 yen (ca 75 kr) stycket. Ett salladsblad och en brynt lökring från lokala odlare samt en demiglassås gjord på köttbuljong, rödvin och stuvade äpplen kompletterar det hela.

Nackdelen är att det handlar om ett volymbegränsat erbjudande som dessutom är geografiskt begränsat till Hokkaido och de 15 butiker man har däruppe. Har du vägarna förbi en Lotteria på Hokkaido de närmaste veckorna kan det dock vara värt besväret att kika in. Den rådjursburgare som konkurrenten Beckers hade förra året var riktigt god. 

Japanska McDonalds lider av brist på grönsaker och fantasi

Det finns en vitt spridd föreställning om att japaner i gemen inte äter lika stora portioner som vi gör i västvärlden. Vissa smala japanska damer är visserligen smala just för att de äter både mindre mängder mat och mera hälsosamma rätter, men samtidigt är det många japaner, både män och kvinnor, som faktiskt äter en hel del.

Detta har japanska McDonalds tagit fasta på ett flertal tillfällen då man salufört XL-versioner av sina burgare. Och nu är det dags igen: Sedan en dryg vecka kan man äta både en Grand Big Mac och en Giga Big Mac på många (men inte alla) japanska McDonalds. Grand-versionen ser ut som en vanlig Big Mac, fast bara förstorad. Mera av allt och ungefär 30% mera kött än i en vanlig Big Mac. Även pommes friten och drycken är lite större när man beställer en meny.

Giga Big Mac har samma patties som Grand, men fyra istället för två. 2,8 gånger mera kött än i en vanlig Big Mac, som ju på något vis inte framstår som speciellt “big” längre.

Även om det säkert är många Big Mac-fans som gläds åt dessa nyheter, vill vi dock ändå tycka att det är en smula fantasilöst. Smaken är precis som hos en vanlig Big Mac; det är bara storleken och priset som skiljer. 

Det är nog knappast mängden mat som är problemet bakom att McDonalds försäljning krymper i Japan (det går ju alltid att beställa in en burgare till), utan det handlar snarare om kvalitetsproblem, en inte speciellt fantasifull meny och det faktum att det går att äta godare mat för samma eller mindre pengar annorstädes. I ett land som Japan, där man i grunden äter relativt nyttigt, är det förvånande hur grönsakerna lyser med sin frånvaro på menyn. Ingen McFeast eller Maestro-serie, som vi har i Sverige, t ex. Idag har ingen burgare på japanska McDonalds några färska tomatskivor i sig. Ingen McBean för vegetarianerna, inga äppel- eller ananasklyftor; bara en liten sidosallad och en liten bunke med majs på grönsakssidan.

McDonalds i Japan har sedan starten försökt framstå som “billigt, godkänt gott och, kanske framför allt, alltid nära och alltid snabbt”. Idag naggas man i båda kanterna av dels godare hamburgare som är lite dyrare men ändå minst lika prisvärda och dels av närbutikskedjorna som erbjuder ett allt bättre och större utbud av billig snabbmat med helt annat näringsinnehåll än det McDonalds väljer att erbjuda idag. Vår mening är att McDonalds måste göra något radikalt för återfå japanernas förtroende och intresse.

Här så McDonalds reklamfilm för de nya Big Mac-burgarna. Man har plockat in landets kanske bäste sumo-brottare de sista åren, Hakuho (som faktiskt är från Mongoliet), för att agera annonspelare. Intressant val!

UPPDATERING 16.05.01

För att inte beskyllas för att vara  orättvist kritiska mot japanska McDonalds, så ska vi meddela att man bara några dagar efter att ovanstående text skrivits lanserade två burgare med ett ganska balanserat innehåll. Clubhouse Burger kommer i varianterna biff och friterad kyckling och de har både ost, bacon, stekt lök, sallad och tomat mellan bröden. De finns dock bara på menyn en begränsad tid, så snart är man nog tillbaks till "nästan inget grönt"-läget, tyvärr.

Lite mera grönt i burgare på japanska McDonalds - under en begränsad tid..