Kahlúa Matcha - grönt te i kaffelikören

Vi hade faktiskt inte väntat oss kaffelikör med tillägg av matcha.

Japan är som alla vet det gröna teets förlovade land. Förutom alla varianter av det gröna teet i sig - matcha, sencha, gyokuro, bancha, houjicha, kukicha, genmaicha, kabusecha, med flera - så förekommer det numera som ingrediens i en stor samling olika produkter. Det återfinns framför allt i godis, företrädesvis tillsammans med choklad, men också i till exempel salt, glass, chips, öl och sprit.

Här kommer nu en något oväntad kombination från den överraskande alliansen Pernod Ricard och Suntory, andra respektive tredje största alkoholdryckestillverkarna i världen. Suntory har nämligen bett Pernod Ricard att mixa ihop en specialvariant av sin Kahlúa med matcha som en del i receptet. 

Black Russian var en favoritgrogg i ungdomen, då vodka plus Kahlúa gav en maximalt “effektiv” drink som ändå smakade gott. Det var då det; idag har vi lite svårt för så söta smaker.. Men det ska ändå bli intressant att testa Kahlúa Matcha då vi aldrig tänkt tanken på att blanda kaffe med grönt te.

Då Pernod Ricard ju äger Absolut numera, så kanske Absolut Matcha väntar i kulisserna?

Här en liten bonusbild på väldigt god chokladkonfektyr med matcha från det klassiska tehuset Tsujiri i Kyoto.

Gott och vackert godis på hög nivå på Tsujiri i Kyoto.

Gott och vackert godis på hög nivå på Tsujiri i Kyoto.

Storskaliga fördelar ger prisvärda menyer i Japan

Stekt kyckling och potatis med pestosås serveras på varmt järnfat för under 25 kronor.

Det är givetvis inga som helst problem att bränna många tusenlappar per dag på att äta och dricka gott i Japan; ingen är förvånad över detta. Vad som däremot förvånar många som kommer till Japan för första gången, är hur låga priserna är i snitt. 200-300 kronor för en god rätt och en hyfsad flaska vin är inte speciellt svårt att hitta. 

Intrycket av Japan som ett högkostnadsland befästes under bubbelekonomin på 80-talet, då yenen steg i värde och priserna var väl tilltagna jämfört med Europa på den tiden. Nu har landet knappt haft någon inflation på 25 år; många priser har i princip stått still, samtidigt som det mesta gått upp i pris i västvärlden. De flesta svenskar som kommer hit blir därför ofta positivt överraskade över hur prisvärt det är att äta och dricka på lokal.

Gusto-krogarna står tätt i centrala Tokyo.

Skylark är en företagsgrupp som driver hela 23 olika kedjor av restauranger och kaféer. Alla kedjorna har sina särarter, men det gemensamma är att man får mycket för pengarna. Deras största kedja heter Gusto; enbart i stor-Tokyo-området finns det drygt 500 Gusto-krogar. Tillsammans med de 22 andra kedjorna skapar detta givetvis gigantiska inköpsvolymer och därmed låga grundkostnader per portion. Detta syns med all önskvärd tydlighet på priserna; ingen varmrätt kostar över hundringen, och då återfinns det tidvis både gåslever och ostron på menyn. Husets vin, som visserligen inte kan beskyllas för att vara något man vill bjuda någon som kan sina viner, kostar knappt åtta kronor glaset!

Den lilla rätten här ovan är enkel och rustik, men riktigt god. Stekt kyckling och potatis med en pestosås över för knappt 25 svenska riksdaler. 

Inga stjärnor kommer att strös över krogar av den här modellen, men om det fanns ett pris för “enastående prisvärde” så skulle man återfinnas i toppen av ligan.

Alla Hjärtans Dag igen - berg av choklad överallt

Meltykiss låter romantiskt, för att inte säga nästan erotiskt, men det är en vanligt förekommande choklad i Japan.. Den erotiska tonen passar bra nu på Alla Hjärtans Dag.

Nu på söndag är det Alla Hjärtans Dag i Japan - Valentine's Day. Vi har skrivit mera detaljerat om detta fenomen tidigare - här och här och här. Det tål dock att upprepas att den största marknaden i Asien för kvalitetschoklad är Japan och att man har mellan 30 och 50% av sin årsomsättning under ett par veckor före Valentine's Day.

Varför lyser de skandinaviska chokladfabrikanterna med sin frånvaro på denna enorma marknad? Min misstanke är att man helt enkelt inte har någon egentlig koll på denna stora men mentalt avlägsna marknad (ett fenomen som inte gäller enbart mat och dryck, förvisso). Om man har någon sorts kunskap, kanske det kan vara så att man känner sig klämd mellan de stora japanska volymtillverkarna, bland de större i branschen, globalt sett, å ena sidan, och de europeiska, lite lyxigare märkena som redan är etablerade här (som t ex Godiva och Lindt).

I dagarna ser det ut så här överallt där man säljer choklad i Japan..

Då Sverige har ett mycket starkt varumärke i Japan idag (tack till Volvo, Thule, BabyBjörn, IKEA och H&M, bl a), tror vi dock att det relativt enkelt skulle gå att bygga ett varumärke här som faktiskt så att säga överglänser det upplevda varumärket därhemma vad gäller status, pris och marknadsposition.