Nori - superhälsosamma japanska sjögräset

(Ursprungligen publicerad på Japanbloggen den 12:e oktober 2013)

Alla ni som varit på sushi-krog har förmodligen smakat på nori, det japanska sjögräset som omsluter de sushibitar som går under samlingsnamnet gunkan, krigsfartyg, då den mörkgröna färgen och den avlånga formen menas påminna om sådana (från förr, förmodar man). En tunt bälte av nori brukar också binda den japanska omeletten till risbullen.

När man äter sushi hemma i Japan, handlar det sällan omnigiri, dvs bitar av rå fisk ovanpå en risbulle. Istället tar man ett större ark nori och lägger på sushiris och fisk, skaldjur eller annat gott, varvid man vrider ihop det hela till en strut som man doppar i sojan med wasabi och sedan biter av och äter. Detta kallas temaki-zushi, dvs handrullad sushi.

Så här kan det se ut när man gör sushi hemma på egen hand. En strut av nori med ris, fisk och eventuellt annat inuti

 Supersmarrigt, och ofta mycket bättre och billigare än de mindre besöksvärda sushikrogarna. 

Nori är nu inte bara ett blygsamt garnityr i sammanhanget; det är faktiskt en av de mest hälsosamma och näringsrika ingredienserna i det japanska köket. Det handlar till stor del om det faktum att det hela växer i havsvatten och inte i en jord som ofta är urlakad på näringsämnen. De näringsmässiga fördelarna är faktiskt otroligt många. Se här:
Det finns en stor mängd olika vitaminer i nori, bla A, B1, B2, B12, C och E. Nori har faktiskt mera C-vitamin än apelsiner! 30 - 50% av nori består av protein från ett antal olika aminosyror. Då det dessutom är rikt på järn, så är det ett utmärkt tillskott i maten för alla vegetarianer som inte får protein och mineraler från kött eller fisk.
Nori innehåller jod som ovandlas till jodid i kroppen. Jodiden hjälper sköldkörteln att producera hormoner som är nödvändiga för metabolismen. Detta gör att nori sedan länge är känt för att vara bra för den som vill gå ned i vikt. Jod-innhållet gör dessutom att nori är bra för struma, strålningssjuka och fibrocystiska sjukdomar. Jod anses också nödvändig för hälsosamma naglar, tänder, hud och hår.
Nori är en mycket god mineralkälla. Här finns gott om kalk, zink, järn, selen och koppar. Järn och zink är t ex mycket viktigt för ditt hårs hälsa. 
Nori är anti-inflammatoriskt och är verksamt mot både bakterier och virus. Det sägs motverka diabetes, hjälpa till att hålla levern frisk, stabilisera blodsockret samt öka mängden endorfiner i hjärnan. 
Grönsaker ur havet är i princip helt fettfria. Detta i kombination med alla ämnen som påverkar matsmältning och upptagning av näringsämnen på ett positivt sätt gör att nori kan vara en förklaring till varför japaner faktiskt generellt sett inte är speciellt fetlagda. 
Sist men inte minst så är det gott! Möjligen en smak som det tar en stund att vänja sig vid, men den blir en perenn favorit för de flesta som lär sig äta den. 

Japansk baksmälla

(Ursprungligen publicerad på Japanbloggen den 11:e oktober 2013)

Om jag inte nämnt det förut, så är Japan ett mycket intensivt alkoholkonsumerande land. 7,83 liter ren sprit per person och år kontra Sveriges 6,7. I Asien är annars Sydkorea värst, med 11,8 liter! 

Som alltid när alkohol förtärs i stor mängd, kommer baksmällan som ett brev på posten. Då japanerna samtidigt som de dricker som borstbindare också i de flesta fall är arbetssamma och plikttrogna, har vi ju en uppenbar problematik här. Det går ju givetvis inte att ringa in och säga att man mår lite tjuvtjockt, men kommer in efter lunch. Vad göra? Jo, man tar den mycket stora och forskningsintensiva japanska farmaceutiska industrin till hjälp, förstås! 

Det skulle ju bli ett ramaskri om man i svensk TV hade reklam som rätt-upp-och-ned påstod att "om du dricker det här före och/eller efter du häller i dig en massa sprit, så mår du mycket bättre dagen därpå". Men dylika annonser är legio i Japan. Det är ju nämligen så att alkoholförtäring inte på något sätt bestraffas med någon form av moraliskt fördömande i det här landet. Alkohol är en helt och hållet accepterad form av social smörjolja och stressänkande substans. Även om man dricker vareviga kväll så riskerar man inte någon social stigmatisering, i alla fall så länge man sköter jobbet som vanligt. Man kan köpa alkohol varsomhelst, närsomhelst, på snabbköp, på närbutiker, i kiosken på Shinkansen-tågens perronger och i automater. Det finns fortfarande vin&spritbutiker, men de minskar i antal då det blivit lättare för "vanliga" affärer att sälja alkohol. När ungarna var små, var det t o m så att jag kunde skicka in en åttaårig dotter i en spritbutik för att köpa öl till pappa.. Idag går nog inte det, då man faktiskt infört legitimeringstvång.

OK - baksmälla var det. Det finns alltså allsköns medikamenter man kan köpa för att före och efter alkoholförtäring på kemisk väg mildra effekterna av alkoholen. Dessa drycker är närbesläktade med de mycket mångtaliga "energidryckerna" som japaner dricker hela tiden för att slippa sova så mycket (en japansk uppfinning; Red Bull var från början "inspirerad" av japanska produkter); en soppa med mycket socker, koffein, nikotin och annan skit.  I baksmälledryckerna ingår då dessutom diverse ämnen som ska hjälpa levern att ta hand om spriten. På senare tid är gurkmeja en väldigt vanligt förekommande ingrediens, dvs det där gula pulvret som alltid ingår i curry och som används för att lura den lussebullebakande kunden genom att dryga ut det dyra saffranet.

En jättebusiness som bara väntar på att exploateras av någon entreprenör i norra Europa. Vem skulle inte vilja bidra till att mildra den nordiska baksmällan!? 

Häagen-Dazs - succéglass i Japan

(Ursprungligen publicerad på Japanbloggen den 11:e oktober 2013)

Jodå, japaner gillar också sötsaker, mer och mer. Varje butik har både godishylla och glassfrys. I glassfrysen på 7-Eleven hittade jag härom dagen denna sprillans nya skapelse från Häagen-Dazs, specialutvecklad för den japanska marknaden. 

View fullsize

Fyra lager japanskt godis. Än så länge bara på 7-Eleven i Japan, verkar det som.

Glassen har fyra lager. Vi har, uppifrån och ner, lite mörk sirap, grönt te-glass, sötade röda bönor samt något man kallar "mjölkglass". Funktionen för den sista glassen förstår jag inte riktigt, då de andra smakerna slår ut den helt. Jag gillar både bönorna och grönt te-glassen men sirapen gjorde bara det hela väldigt, väldigt sött. Det behövs en stark kopp kaffe, eller kanske ännu hellre en kopp starkt grönt te, för att balansera den sötman. 

Hur som helst kul att se hur ett utländskt företag inom livsmedelsbranschen lyckas slå sig in med stor bravur på den stenhårda och mycket kräsna japanska marknaden. Var har vi de svenska tillverkarna av högklassiga matvaror? Ja, inte i Japan i alla fall. Faktum är att riktigt svensk mat funkar mycket bra i japanska munnar. Synd att ingen i den branschen vågar sig hit.. 

Uppdatering 22:a juli 2014:

Häagen-Dazs är ett av de bästa bevisen för att kvalitet säljer i Japan. Har du en kvalitetsvara och lite ekonomiskt tålamod, då det kan krävas en del av den varan innan affärsmodellen och produkten har anpassats till den japanska kundkretsen, så kan man skära guld med täljkniv sen. Jag har sett alltför många fall av ganska så dum stolthet, där man sagt att "vill inte japanerna ha vår produkt exakt som den går och står idag, så får det vara. Då skiter vi i Japan!" Mantrat borde istället vara: "Lite mera öppenhet för kulturella skillnader, mycket större inkomster!"

Kobe-biff, fast i Tokushima

(Ursprungligen publicerad på Japanbloggen den 10:e oktober 2013)

Jag har en hel del intryck med mig från mina dryga två dygn nere i Tokushima på Shikokus nordspets, men jag har inte tid att få ned så mycket på "pränt" idag.. Bara en kort grej om maten.. Det blev fantastisk kyckling första kvällen och god indisk curry till lunch och grillat kött till middag dagen därpå. Sista dagen blev det grym sushi till lunch och ingen tid för gemensam middag före flyget hem. Det enda jag dock fick på bild var grillköttet andra kvällen, som ni ser här uppe. Det var ett mysigt ställe som sköttes av tre generationer familj som också drev en köttbutik vägg i vägg. Krogen låg undanskymd i ett vanligt bostadsområdet, så det var ingen chans att jag hittat dit själv.

Tokushima är ju en vit fläck på kartan för köttälskare, men jag vill mena på att man kan konkurrera med många av de mer kända köttorterna som Kobe, Matsusaka och Yonezawa. Framför allt om man ser till prisvärdet.

Det bästa var dock kycklingen första kvällen. Grym! Ledsen att det inte blev några bilder; för mycket folk och för mycket snack för att jag skulle komma ihåg att ta upp luren och knäppa förrän käket redan var uppätet.

Japan uppfinner mousserande Bloody Mary

När det gäller mat och dryck har japaner ingen brist på fantasi. På en marknad med 127 miljoner mat och dryck-intresserade människor (för att inte säga fanatiska ätare och drickare), så finns det så klart många tillverkare som tävlar om allas smaklökar och plånböcker. I den mycket hårda konkurrensen gäller det att både hålla kvaliteten uppe och att produktutveckla i ett brinnande tempo. Om en artikel inte säljer så bra, så ska den helst kunna ersättas nästa vecka med något annat. 

Man kan lugnt säga att alla nyheter inte är lyckade.. Ibland är det faktiskt ganska förvånansvärt att produkten kunnat gå igenom smaktesterna på firman och kommit ut på marknaden.

Suntory är största whiskeytillverkaren i landet, men man gör också allt möjligt annat, både med och utan alkohol. Här har vi en sprillans ny produkt som enligt företaget endast kommer att sälja i Japan nu under sommaren. 

Toma Toma är helt enkelt en Bloody Mary, dvs vodka och tomatjuice, fast med tillsats av kolsyra. Aldrig smakat tomatjuice med sodavatten tidigare; måste helt klart testas inom kort.

UPPDATERING:

Man hade ju kunnat räkna ut med lilltån att det skulle smaka som det låter. En svag Bloody Mary, utspädd med sodavatten. Precis så smakar det. Inte direkt dåligt, men väldigt blekt och avslaget. Kommer nog att hålla mig till vanliga Bloody Mary i fortsättningen.

Grym nudelsoppa i Higashi-Nakano

Higashi-Nakano (Östra Nakano) ligger bara två stopp väster om den stora knutpunkten Shinjuku i Tokyo. Utbudet av krogar är klart mindre än hos grannen Nakano, en station längre ut, men här finns åtminstone ett ställe som är väl värt en avstickare. VI har nämnt Awaya Icchou förut, det lilla haket som specialiserar sig på en väldigt speciell variant av soumen, en av de vanliga japanska nudelsorterna. Baserat på denna tjockare än normala soumen och "mammas buljong", så kreerar ägarinnan Kaori Tanaka en stor mängd originella och goda recept. 

Här ovan ser vi en ny variant för dagen: Gulfenad tonfisk, avocado, gochujang (koreansk kryddig miso), sesamolja, sesamkräm, vitlök och gul lök.

Supersmarrigt!

Kaori har skapat över 350 olika recept till sina nudlar under de fem år hon kört krogen. Jag gissar att det snart blir en kokbok av det hela. 

Vi har varit på besök här med svenska kunder åtminstone 20 gånger, och det är alltid lika uppskattat.