Netflix lanserar alkoläsk i Japan!

Vi har skrivit ett antal gånger om hur japanska mat- och dryckesföretag gärna samarbetar med att antingen skapa kombinationer av varandras produkter, ofta på mer eller mindre uppseendeväckande sätt (t ex Pringles-chips med ramen-smak och snabb-ramen med Pringles-smak), eller samarbeten kring olika marknadsföringskampanjer. Det handlar mer om att skapa uppmärksamhet än om att skapa nya framgångsrika smaker. Det är oftast tids- eller regionbegränsade kampanjer som inte resulterar i produkter som existerar under längre tid. Fenomenet kallas i Japan för korabo, en förkortning av det japanska uttalet av collaboration.

Här har vi ett riktigt ovanligt exempel på hur det kan gå till. Suntory, ett av Japans ledande företag inom drycker, både med och utan alkohol, släpper nu i november en alkoläsk tillsammans med inga andra än Netflix! Det är en cola-baserad smak som lanseras som en del av Suntorys lågalkoholvarumärke Horoyoi (ungefär "smått berusad") med en alkoholhalt av ringa 3%. Ett antal olika illustrationer kommer att pryda burkarna med teman från olika TV-serier som Netflix kommer att introducera under hösten.

Tanken är väl att Netflix-abonnenterna ska titta på sina favoritprogram samtidigt som de smuttar på en programspecifik alkoläsk. En intressant idé som jag inte sett tidigare.

Päronburgare?!

Domdom - en av de mindre japanska hamburgerkedjorna - har lanserat en tidsbegränsad burgare som innehåller två köttpuckar med teriyakisås och en försvarlig mängd päron av den asiatiska sorten (de är klotrunda som äpplen).

Vi har ingen Domdom i närheten så jag har inte haft något tillfälle att testa, men man blir så klart nyfiken på hur det kan smaka!

Jätteburgare i smala Japan

Många av våra hitresta kunder brukar tycka att japaner är väldigt smala, vilket ju stämmer i de flesta fall. Andelen personer som är "överfeta", eller på engelska "obese", ligger på drygt 3% av befolkningen. Motsvarande siffra i USA är mer än tio gånger högre.

Japansk/koreanska Lotteria försöker bräcka konkurrenterna med fyra köttpuckar alternativt grillat kött och mycket ost.

Det är ju lätt att tro att man dels äter nyttigare i Japan och dels äter mindre mängder, men jag kan rapportera om att detta inte är helt med sanningen överensstämmande. Jag vill till och med påstå att jag, 181 cm och som mest 105 kg tung (nu tacksamt nog nere på 85) äter mindre än de flesta japaner jag umgås med, inklusive min fru som är 153 cm i strumplästen och 45 kg i vikt. Huruvida detta har att göra med gener eller inte kan jag tyvärr inte uttala mig om, men ett synligt bevis på hur japaner kan stoppa i sig mycket mat har ni här. De japanska hamburgarkedjorna, och även de utländska på grund av konkurrenstrycket, kör nu hårt med "jätteburgare", dvs hamburgare som man i princip inte kan tugga i sig utan hjälp av verktyg.

Här har vi Burger Kings variant av “superburgare” i Japan.

Dessa "superburgare" är ganska prisvärda om man är jättehungrig, då det handlar om en knapp svensk hundring i de flesta fall.

Till sist japanska MOS-burger med en “hemlig” sås med fyra olika ostsorter!

Småplock på japanska krogen är ett stort nöje

När jag är hemma i Sverige och går på krogen där (vilket inte var igår!) så brukar jag mestadels vara nöjd med råvaror och tillagning. Problemet är bara att jag, efter dryga 40 år i Japan och andra länder i Asien, känner mig en smula otillfredsställd efter en förrätt, en varmrätt och till sist kanske en liten söt grej till min trippelespresso. Jag är mätt och på så vis nöjd, men eftersom jag är van vid hur man oftast äter i Asien, så saknar jag ytterligare kanske åtta-tio smaker.

Asien är ju nämligen smårätternas världsdel (finns i och för sig undantag från den regeln; tänker framför allt på Spaniens fantastiska tapas-kultur ). Man beställer in ett antal smårätter som man delar på med sällskapet runt bordet. Man får då ofta smaka på 10-12 rätter under en sittning. Stor variation om man går på en välsorterad izakaya; både kött, fågel, fisk, skaldjur och grönsaker med allehanda tillagningsmetoder och smaksättningar.

Här har vi några sentida exempel på hur dessa mindre rätter kan te sig under några sommarkvällar i Japan.

Japan är ett paradis för ostronälskaren; vi har ett antal inhemska ostronarter, alla feta och smakrika, men vi har också en ganska stor import från exempelvis USA. Och de äts antingen råa, grillade i sina skal, i grytor eller friterade.

Superenkelt och supergott. Man skär tunna skivor fläsksida och varvar de skivorna med tunna skivor gul lök. Sedan på grillen och till detta stark senap!

Donburi med lax, här majonnäsmarinerad lax på en risbädd med fint skuren nori och shiso. Sedan skvätter man bara lite, lite soja ovanpå och blandar.

Detta faktiskt också en donburi, men riset syns inte under den generösa rostbiffskivan. Härligt god både lite kryddig och lite söt “dressing” och en något osynlig rå äggula i mitten. Sagolikt gott.

Här till slut något som läsaren säkert tycker är lite tråkigt. Det är nämligen en gratäng med räkor och pasta, bechamel-sås och ost. Kan inte bli så mycket mindre japanskt, men japanerna är idag i princip allätare, så länge att man tycker att det är gott, och det var detta.

Mat med kunder-kavalkad #5

Nu är vi inne i den varma och fuktiga japanska högsommaren, men låt detta inte avskräcka er. Japanska butiker, T-banor, bussar och restauranger är duktiga på att hålla sina utrymmen luftkonditionerade, och vi brukar försöka hålla alla avstånd utomhus så korta som möjligt.

Vi hade gott om gäster i juni och juli och här kan ni se några av de rätter vi mumsade i oss.

För över muspekaren (eller fingret) över fotot så kan du läsa om maten ifråga.

Kimchi - fermenterade koreanska grönsaker, något man i Korea ofta får med automatik till övriga rätter. Gott med lite kryddstark mat ibland.

Friterade småräkor- rejält knapriga och man kan utan problem äta hela räkan inklusive skalet.

Lite fusion food här med thailändsk gapao plus en friterad stor räka med remouladsås, något som japanerna vill tycka är japanskt idag.

Här har vi mat från en typ av krog som i Japan kallas Machi Chuuka - ungefär “kinamaten här i byn”. Enkelt och billigt men gott. Här en skål ramen, några gyoza och stekt ris.

Friterad skinka - alltid gott med stark japansk senap till. Gillar man öl och inte råkar vara vegetarian så är detta ett rekommenderat tilltugg.

Omuraisu - förkortning av Omuretsu Raisu, dvs omelett och ris. Här har vi stekt ris längst ned, sedan en omelett och till sist (inte vanligt i alla lägen) en sorts japansk kalops.

Många vill gå på riktigt fina sushi-krogarna, och det är givetvis inget fel på det. Men ett ställe som detta erbjuder kanske 80-90% av smakupplevelsen till en bråkdel av stjärnkrogspriserna. Istället får man stå ut med att brädan är lite nött i kanten. Sådant påverkar inte smaken!

Yakisoba - stekta nudlar. Billig och god “comfort food” i Japan. Det röda ovanpå är inlagd ingefära och det gröna är pulvriserad nori.

Den japanska matindustrins mindre vackra sida

Det finns förmodligen inget annat land i världen som har en sådan generellt god hantering av färsk mat som Japan. Jag har under 42 år i Japan aldrig gått förbi eller gått in i en fiskaffär eller fiskavdelning på ett varuhus där det luktat “fisk”, och detsamma gäller för alla andra färska råvaror - hanteringen är tip-top (som en liten parentes så hade vi gamla goda vänner här på besök - deras första besök i Japan - och vi åt en kväll på en mycket enkel izakaya här runt hörnet. Vi tog in en tallrik sashimi, och hustrun tappade hakan och upprepade flera gånger att “det här smakar ju inte fisk!!”.)

Men - å andra sidan har Japan en mycket stor industri för processad mat, för att inte säga super-processad mat. Dit hör ju t ex den enorma snabbnudelsektorn.

Här ett exempel på hur det i värsta fall kan se ut. Detta är från ett lokalt snabbköp vars brödavdelning nästan uteslutande har produkter från Yamazaki, världens största bageri. Inga produkter jag kan rekommendera; deras bröd är nästan uteslutande vitt och i princip smaklöst.

Här deras kanske mest extrema produkt. Det är en färdig hamburgare, ostburgare respektive teriyakiburgare, som ligger i rumstemperatur och enligt bäst-före-datum i åtminstone två dagar!! Man kan ju undra hur mycket konserveringsmedel de innehåller. De kostar ungefär en svensk femkrona stycket.