En fyrkantig omelettpanna - standard i japanska kök

I alla japanska hem där man lagar japansk mat brukar man hitta en panna av ovanstående fyrkantiga modell, oftast i plåt med någon sorts non-stick-beläggning. Den används enbart för en rätt, den japanska omeletten. Varför är den japanska omeletten "japansk"? Jo, för att den steks på ett alldeles eget, unikt sätt, vilket ger den japanska omeletten en ovanlig struktur med en "spänst" som man genast uppfattar när man tar en tugga. Den smakar också mera, då den innehåller lite socker och salt och ibland också lite mirin och sojasås. Den japanska omeletten heter tamagoyaki, stekt ägg, helt enkelt, men om den görs på västerländskt vis så får den istället heta omuretsu, dvs “omelet” med japanskt uttal. En variant som kallas dashimaki innehåller japansk buljong, dvs dashi.

Här en video som visar hur det hela kan gå till (bonus i denna serie videofilmer med japansk matlagning är berättarröstens typiskt japanska engelskauttal; att vara van vid "japansk engelska" kan göra det lättare att vistas i Japan om man inte själv lär sig japanska):

Det som vilar ovanpå omeletten är riven rättika (daikon) med lite soja..

Årets mest onödiga produkt eller en oumbärlig pryl för älskare av rostat bröd?

Mitsubishi Electric släppte för ett tag sedan denna något annorlunda brödrost. Eller "brödugn" som man vill kalla apparaten, som annars går under den typiskt japanskt osexiga beteckningen TO-ST1-T. Det handlar om en låda med lock som rymmer en enda skiva bröd. En vanlig brödrost är ju öppen, vilket oundvikligen gör att fukt från brödet dunstar bort, men här har man en helt sluten låda vilket gör att brödet blir rostat utan att det samtidigt torkar ur. Mitsubishi hävdar att man har använt sitt mångåriga kunnande från riskokaretillverkning, där just fuktigheten spelar stor roll för risets slutgiltiga smak.

Den som vill ha sitt bröd rostat på bästa möjliga sätt får punga ut med ca 30,000 yen (ca 2,600 kr) plus kostnaden för en transformator (om man vill använda den i Sverige).

Här en video som visar hur det hela går till:

Och här en jämförelse mellan en billig brödrost av standardsnitt och super-premium-brödrosten från Mitsubishi.

Vad som annars är en av de vanligaste hushållsapparaterna i Japan är en sk "oven toaster", en sorts miniugn där man både rostar bröd och gräddar gratänger och annan typisk ugnsmat (fast i väldigt små formar). Här nedan ett typiskt exempel från Zojirushi. Just den här kostar bara en knapp svensk femhundring på japanska Amazon.

Japan första land i världen med alkoholdryck från Coca-Cola

Vi skrev redan i mars förra året om att Coca-Cola planerade att lansera en alkoläsk i Japan, företagets första alkoholhaltiga dryck någonsin (utöver att man ägde en vingård under några år i slutet av 70-talet). Den lanserades mycket riktigt sent i höstas, men då bara på Kyushu, den sydligaste av Japans fyra huvudöar. Denna provlansering har tydligen gått bra, för nu går startskottet för en landsomfattande försäljning.

Det handlar om en så kallad chu-hai, det vi i Sverige brukar kalla alkoläsk, en grogg med shochu, japanskt brännvin, utblandat med någon form av fruktläsk, ibland med men oftast utan riktig fruktsaft. Den heter Lemondo och kommer i fyra varianter, Hachimitsu (honung, 3% alkohol), Teiban (standard, 5%), Shio (salt, 7%) och Oni (demon, 9%).

Den bör kunna inhandlas senast nu i höst på de flesta snabbköp och närbutiker som normalt saluför Coca-Colas produkter.

I takt med att Japans befolkning minskar, så har även marknaden för alkoholdrycker minskat i storlek. Öl, som beskattas relativt högt, har haft en fallande försäljning de senaste 15 åren, enligt Suntory, samtidigt som försäljning av alkoläsk, med en lägre beskattning, mer än fördubblats under samma period. Det handlar framför allt om att den yngre generationen ofta föredrar “lättare” drycker; man går från läsk utan alkohol till läsk med alkohol, helt enkelt, och att samma åldersgrupp dessutom har mindre pengar att röra sig med i genomsnitt, då arbetsmarknaden har en tendens till att föredra lägre avlönade visstidsanställda idag.

Coca Cola Japan meddelar att man inte har några planer på att lanserar alkoholdrycker på någon annan marknad.

Den japanska sojasåsens födelseplats

Yuasa är ett samhälle i Wakayama prefektur med ca 11,000 invånare. Inget stort ställe med japanska mått mätt, men platsen har en stor och självklar plats i den gastronomiska historien, då det var här som den japanska sojasåsen föddes på 1200-talet.

Även om den mesta soja man använder idag kommer från stora företag som Kikkoman och Yamasa, så finns det fortfarande några små tillverkare som framställer sojasås på ett hantverksmässigt vis. En av dessa är Yuasa Shoyu (醤油 - shååju, sojasås) som är just den firma som visas i videon här ovan. I takt med att japansk matlagning blivit allt populärare, så har antalet utländska besökare ökat dramatiskt, och firman har idag visningar även på engelska.

Yuasa ligger ca 6 svenska mil med bil från Kansai International Airport.

Du hittar mera information här.

Goda, nyttiga och extremt prisvärda matlådor i Japan

Något man hittar i varje snabbköp, varje närbutik och varje varuhus’ matavdelning (och ofta även i gatustund utanför kontorsbyggnader vid lunchdags) är bento (弁当), dvs typiskt japanska matlådor. Dessa är nästan uteslutande fyllda med kokt vitt ris och en blandning av kött och/eller fisk och en samling olika grönsaker. De är generellt både goda och nyttiga och dessutom ofta billiga. Ett normalt prisspann är 500 - 1000 yen (idag ca 42-84 kronor) beroende på innehåll och försäljningsställe, men man kan hitta bento-lådor för ned mot 350 yen också som trots det låga priset bjuder på variation och god smak. Kontrastera nu denna bento med en grillad med mos på korvmojen.. vilken skillnad i näringsinnehåll (inget fel på en bricka korv och mos ibland, men ni förstår vad jag menar).

Bento-lådan här ovan är inköpt på ett snabbköp och kostar drygt 60 kronor. Då får man ris, ett stycke grillad lax, en liten pannbiff på kycklingfärs med teriyakisås till, en bit japansk omelett och sedan, som synes, en försvarlig mängd olika färska, inlagda och inkokta grönsaker.

Detta är mycket representativt för klassisk japansk kosthållning. Betoningen ligger på riset och grönsakerna. Sedan lite protein och små mängder oftast nyttigt fett.

Detta med att blanda kött och fisk i samma matlåda kan kanske te sig konstigt för oss västerlänningar som inte är vana vid dylika kompositioner, men jag lovar att det fungerar. Smakerna både samarbetar med och kontrasterar mot varandra, men det blir aldrig fel.

En viktig regel är att bento ska kunna avnjutas både varma och kalla, då det inte alltid är säkert att kunden har tillgång till uppvärmningsmöjligheter.. På butikerna brukar det dock alltid finnas en mikrovågsugn där kunden kan värma upp sin matlåda om hen så vill.

Ost och torsk i god förening

Detta är “cheese tara”, ett tilltugg till ölen eller groggen som består av ost och torsk (torsk är tara på japanska). Det är faktiskt väldigt gott och jag vill påstå att de flesta svenskar skulle uppskatta smaken.. Något för svenska tillverkare av ost och/eller processade fiskprodukter att inspireras av? Jag har inte sett detta någon annanstans än här i Japan, men berätta gärna om du sett något liknande på annan ort.