Titeln till detta inlägg hade kunnat vara “rätter som japanska män vill att damen i deras liv ska laga till dem”, då den enkät som detta baseras på enbart riktade sig till män med makan ståendes vid spisen hemma. Detta upplevs givetvis som förlegat och sexistisk i dagens Sverige, men även om det speglar de fortfarande omoderna könsrollerna i Japan, så kan det kanske vara intressant att se vad som är populär hemlagad mat i Japan. Det är nämligen kanske inte den bild man normalt har av "japansk mat" i utlandet.
Detta är baserat på en enkät som visserligen har några år på nacken (2014), men skulle samma enkät utföras idag, vill vi slå vad om att mycket lite skulle förändras.
Här är alltså 10-i-topp-listan över rätter som japanska män gärna vill äta när de kommer hem från jobbet, från plats 10 och uppåt.
10. Stuvning (shichuu, från engelskans stew)
På svenska kan en stuvning ju vara lite av varje, men i Japan handlar det nästan alltid om kyckling, potatis, morötter, svamp eller andra grönsaker stuvade i en vitsås.
8 (delad). Nimono
Nimono kommer från verbet niru, att koka/stuva, och mono är helt enkelt “saker”, så det är tekniskt sett en stuvning, men i det här fallet är det en helt japansk skapelse där man kokar grönsaker, kött eller fisk i en lag med soja, sake och ofta lite mirin och/eller socker. Typiska japanska grönsaker som brukar ingå är daikon (den långa, stora rädisan) och lotusrot.
8 (delad). Gratäng (guratan)
En gratäng i Japan är liksom stuvningen här ovan ganska snävt definierad. Någon form av pasta i vitsås tillsammans med oftast kyckling och diverse grönsaker som t ex broccoli, spenat, svamp eller sparris. För att göra rätten mera japansk är det inte ovanligt att man har lite miso i såsen också.
7. Fläskkött med ingefära (shåågayaki)
Shogayaki betyder ordagrannt stekt ingefära. Man steker tunt fläskkött och gul lök i stekpanna tillsammans med en sås med soja, mirin, riven ingefära och riven vitlök (för att ta hustruns recept som exempel). Man kan också välja att låta fläsket marineras i samma sås en stund före stekning.
6. Karaage
Karaage är dels kara som betyder tom (samma kara som i karate eller karaoke) och age som står för friterat. Det betyder att man friterar något utan frityrsmet, och det vanligaste är att det handlar om kyckling som man brukar helt kort låta vila i lite av en blandning av riven vitlök, salt, soja och/eller riven ingefära före friteringen. Mycket vanlig lunch- eller middagsmat som också ofta återfinns i bento-lådorna man kan köpa på alla snabbköp eller närbutiker. Kokt ris och misosoppa serveras till. Och märk att detta alltså inte uttalas som svenskans “garage”; age har ett hårt g här.
5. Miso-soppa
När vi i Sverige pratar om "mammas köttbullar" så motsvarar det japanens "mammas miso-soppa". Förr i världen gjorde många sin egen miso, och även om man idag oftast köper den på snabbköpet, så finns det hundratals varianter och man kan sedan via den dashi man tillsätter och de övriga ingredienserna skapa unika varianter. Miso-soppa associeras så starkt till mamman, att när det är dags att fria så är det ganska vanligt att den japanske mannen gör det genom att säga "jag vill dricka din miso-soppa" vilket nästan kan sägas betyda “jag vill att du ska bli mina barns mamma”. Då vet damen att det handlar om en definitiv brytpunkt i förhållandet!
4. Omelett på ris (omuraisu)
Omuraisu är en väldigt typisk japansk "comfort food" som är en blandning av japanska och västerländska smaker. Har man kokt ris kvar från kvällen innan, kan man steka det tillsammans med lite upphackad skinka eller kyckling, finhackad morot och/eller gul lök och lite gröna ärtor och en försvarlig mängd ketchup. Man steker en normal omelett som man lägger ovanpå den stekta risblandningen och häller sedan ofta mera ketchup ovanpå omeletten. Mycket populärt både hos de äkta männen och ungarna.
3. Kött och grönsaksgryta (nikujaga)
Niku är kött och jaga är en förkortning av jagaimo, dvs vanlig potatis. Detta är en del av den ovanstående nimono-kategorin, men den är såpass ikonisk så den får en egen plats i hierarkin. Det är en enkel rätt med fläsk (eller nöt, framför allt i Kansai), potatis, morötter och gul lök som kokas i en lag som den vi beskrev här ovan. Har man mycket soppa i skålen känns det nästan som en japansk variant på svensk köttsoppa.
2. Pannbiff (hambaagu)
Vi skrev här om skillnaden mellan hambaagu och hambaagaa, dvs pannbiff kontra hamburgare. Den japanska pannbiffen skiljer sig inte speciellt mycket från den svenska; det brukar vara blandfärs med tillbehör som kokta morötter och kokt potatis. Märk här dock att potatisen är ett tillbehör på samma nivån som morötterna. Den stora skillnaden mot den svenska pannbiffen är nämligen att detta serveras med ris och misosoppa och äts med ätpinnar. Vanligt är också att den får ett generöst täcke av demi-glace-sås.
1. Curry (karee)
Se där - ettan på hemlagade mattoppen i Japan är curry! Denna curry är alltså vad vi här på guiden brukar kalla "japansk curry". Det är en curry som sägs ha kommit via England, så den var redan från början "av-kryddifierad". Det är alltså en mild curry som oftast reds med vetemjöl och alltid serveras med vitt ris. Den kan innehålla antingen kyckling eller nötkött och därtill gul lök, morötter och potatis. Det säljs färdig currybuljong på alla snabbköp som man bara blandar ut med vatten, så det är snabb, enkel och billig mat - dessutom gott, så det är inte undra på att den har denna plats på listan.
Ja, som ni ser så är den hemlagade maten i Japan långt ifrån den mat vi kan tro alltid finns på menyn; sushi, tempura, yakiniku, etc.. Sushi gör man inte hemma så ofta som man kan tro, det överlåter man helst till experterna bakom disken på den lokala sushi-krogen. Tempura är också det ofta uteätarmat. Tvärtom har man som synes tagit sig an många utländska rätter som man japaniserat mer eller mindre.
