Japanska krogkedjor växer kraftigt utanför Japan

För bara ett decennium sedan var det inte helt lätt att hitta japanska krogar utanför Japan som hade högkvarteret i hemlandet. Idag växer antalet kraftigt, framför allt i östra Asien, och det finns nu ett antal samverkande faktorer som kommer att resultera i en än kraftigare ökning av antalet japanska restaurangkedjor utanför Japan framledes.

Förutom den uppenbara viljan att expandera och tjäna mera pengar via skalfördelar, så är den största orsaken faktiskt personalbrist i hemlandet. Att vara anställd på en restaurangkedja i Japan är inget speciellt eftertraktat arbete idag, då det präglas av låga löner och ofta dåliga arbetsförhållanden, långt från en svensk fackföreningsansluten persons villkor (och, icke att förglömma, ingen dricks!). Dessutom krymper Japans befolkning; antalet äldre är i procentuellt sett större än i något annat land och det föds färre barn än någonsin. Den arbetsföra skaran japaner krymper alltså och många industrier har problem med arbetskraftsbrist. Även om man nu i allt högre utsträckning möter utlandsfödd personal, så är politikerna fortfarande i grund och botten avogt inställda till arbetskraftsimport och regelverket är inte ordentligt anpassat till den nuvarande situationen. Idag finns det 3,5 lediga platser inom den japanska restaurangbranschen för varje arbetssökande. Detta gör att flera kedjor nu bromsar sin inhemska expansion, eller till och med ser sig tvingade att minska antalet krogar, för att istället satsa utomlands.

Den andra orsaken är den innevarande boomen för japansk mat nästan överallt i världen. Sushi är ju redan så etablerat det kan bli i både Asien, Nordamerika och Europa, och ramen kommer som bekant snabbt. I Asien och Nordamerika har även andra typiska japanska rätter börjat få fotfäste; soba, udon, gyudon, sukiyaki, shabu-shabu, tempura, yakiniku, teppanyaki, tonkatsu, okonomiyaki och mycket annat (i Sverige ligger vi faktiskt långt efter när det gäller att ta oss an diverse japanska rätter, av någon anledning som jag faktiskt inte riktigt begriper). Den tredje faktorn, som i och för sig är närbesläktad med den andra, är den explosiva ökningen av utländska turister i Japan. Fler än hälften av dessa turister anger i enkäter att det är det japanska köket som lockar mest av allt i landet. Alla dessa miljoner åker sedan hem och tycker att man borde kunna få samma sorts käk runt det egna hörnet.

Enligt Japans ministerium för jordbruk, skogsbruk och fiske, så fanns det sent i höstas ca 18,000 japanska krogar utanför Japan, vilket är en 30-procentig ökning jämfört med två år tidigare. Ser man bara till Asien, så var ökningen där hela 50%. Även om Norden inte är den första marknad en japansk krogkedja söker sig till, så är det nog ändå bara en tidsfråga innan vi får någon eller några japanska kedjor även hemmavid. Jag skulle gissa att bland de första rätter som dyker upp i så fall kommer vi att finna gyudon, dvs tunt skuret sukiyaki-kokt nötkött på en risbädd. Mycket enkel hantering och något som är lätt att skala upp. Dessutom grymt gott i all sin enkelhet. Tillsammans med en sallad så blir det ett både godare och nyttigare alternativ till snabbmatsburgaren.

Koreansk mat i Japan är en höjdare utanför det normala japanska smakspektrumet

Om man som jag (även) gillar kött med mycket grönsaker till och med lite styrka i smakerna, så brukar det slinka ned en del koreanskt grillat då och då. Jag vill verkligen rekommendera att detta inmundigas i Japan, och detta av två enkla anledningar. Dels för att vi här har en relativt stor koreansk befolkning av historiska orsaker, och därav också många duktiga koreanska kockar, och dels för att Japan har ett kött av en kvalitet som slår det mesta i världen. Här finns både koreansk BBQ som smakar som hemma i Korea och dito som anpassats något till de japanska smaklökarna, dvs med något lägre styrka och något sötare smaker.

Bilden föreställer en lunch med två rätter: överst en soppa med kokt nötkött, en rejäl mängd blandade grönsaker och så en relativt liten mängd nudlar; nere till höger en rejäl mängd grillat nötkött med grönsaker i en relativt söt men stark sås. Till detta en stor mängd grönsaker, framför allt syrade, och vitt ris. En mycket stärkande lunch för ca 75 kronor per person. Till detta en kall öl eller lite koreansk vodka, eller varför inte både och?

Även billig sushi kan vara toppengott i Japan

Sushi är nog bland det mest japanska man kan tänka sig.. Det brukar vara den första maträtt folk tänker på när man för Japan på tal, och bland de maträtter som alla vill testa när de kommer hit. De stora läckergommarna med lite större plånböcker brukar styra kosan till sushikrogarna med stjärnor i Guide Michelin (i Tokyo finns det för närvarande 18 sushikrogar med en stjärna, åtta med två stjärnor och tre med tre stjärnor), men även för den som inte kan bränna tusenlappar på en måltid finns det gott om mycket goda och välsmakande alternativ.

En av de mest populära sushikrogarna runt vår station - vi har 23 krogar med sushi på menyn inom en kilometers radie - heter Seven (せぶん, sebun). Det handlar om kaiten-varianten, dvs man sitter i en lång rad utmed en disk där sushin kommer på tallrikar med vanligtvis två bitar av samma fisk på ett långt transportband. För att vara en mycket billig kaiten-sushi, de billigaste bitarna kostar under 100 yen för två bitar, så är kvalitén mycket hög. Det går givetvis inte att jämföra med finkrogarna, men prisvärdet är förbaskat högt, och nu har man gjort det ännu högre med erbjudandet i fotot här ovan. Man får alltså tio bitar sushi plus en skål misosoppa för 500 yen och lite blandad sashimi för 600 yen. Med tanke på att det smakar riktigt bra så är det ett superfynd för den som gillar sushi och har en mindre vidlyftig ekonomi.

Coca-cola lanserar spritdryck i Japan

Coca-Cola har offentliggjort att man för första gången under sin 126 år långa historia kommer att lansera en alkoholdryck. Detta väljer man att göra i Japan, ett av företagets allra viktigaste och största marknader. Produkten kommer att hamna i chu-hi-facket, dvs det vi kallar alkoläsk i Sverige. Om det blir Cola-smak på det hela eller inte vet vi ännu inte (se uppdatering nedan).

Då chu-hi är en oerhört populär dryck i landet, inte minst hos yngre damer som gärna vill ha något “lättdrucket”, och produktens burkformat, distribution och försäljningsställen är i princip identiska med läsken, har företaget nog helt enkelt insett att man här under alla år lämnat “pengarna på bordet” åt alla andra läskedryckstillverkare som i många fall sedan länge även arbetat med spritdrycker..

Vi återkommer efter produktens lansering i butikerna med ett smakintryck.

UPPDATERING 15:e november 2019

Reklam för Coca-Colas alkoläsk, precis lanserad på bredare front i Japan.

Nu finns Coca-Colas chu-hi på hyllorna i snabbköpen häromkring, så det var givetvis dags för provsmakning härom kvällen. Vi måste tyvärr meddela att Remondo (Remon = Lemon), som produkten kallas, sällar sig till majoriteten av all alkoläsk som säljs här i Japan i den meningen att den i mitt tycke är alldeles för söt. Kanske för att locka till sig yngre kunder. Med åren har charmen med det väldigt söta avtagit, och jag vill nu gärna luta åt de torrare dryckerna.. Favoriten bland de varianter som finns allmänt tillgängliga på burk runt hörnet är de två sorter du kan se här nedan, båda från chu-hi-pionjären Takara.

Shochu Hi-ball Lemon och Can Chu-hi, båda från chu-hi-pionjären Takara, är bland de torrare man kan hitta i chu-hi-väg. De torrare varianterna brukar innehålla mera brännvin, 7% alkohol till vänster och 9% till höger.

Skenet kan bedra på japanska krogen

Ovanstående foto är ingången till en izakaya i centrala Tokyo, specialiserad på mat från havet. Detta är mitt på dagen och stället är inte öppet. Som synes så är det lite slitet; papperslampan har hål i sig och det är inte så renskurat som man förväntar sig i Japan. Noren - den tyggardin som kommer upp framför dörren för att signalera att man har öppet - är minst sagt lika sliten och otvättad den. 

Vad beror detta på? Japan är ju känt för sin hygien och kundservice! Jo, det handlar om att stället varit igång sista 35 åren och med samma äkta par som ägare och personal bakom disken. Man har under alla dessa år odlat en mycket stabil kundkrets som idag närmar sig eller har passerat pensionsåldern; det handlar mest om män som i många fall avancerat till högre poster på respektive företag eller annan institution. Dessa gubbar har en tendens att vilja gå och få sig en stärkande tår när skymningen faller på (eller dessförinnan om de tycker att gumman är tjatig), så när stället öppnar vid pass 17:30 så fylls det på mycket snabbt. Utrymmet är ganska litet; 12-13 personer och det är fullt. Allt detta sammantaget innebär att man helt enkelt inte är speciellt intresserad av att få nya kunder. Man känner alla gamla stammisar sedan länge, och stamgästernas lojalitet måste givetvis belönas genom att just de i första hand ska få en plats vid disken.

Man kan alltså med fog säga att den påvra och kort sagt, med japanska mått mätt, nästan frånstötande smutsiga framsidan är till för att skrämma bort nya kunder.

På insidan är det också gammalt och lite nött, men alltid perfekt renskurat både i krogdelen och på toaletten. När man sätter sig får man genast ta sig en titt på kylskåpets front, där dagens sashimi står uppskriven. En regel man har är nämligen att man måste beställa tre sorters sashimi till att börja med; sedan är det fritt fram att bestämma allt själv. Ostronen, när de är i säsong, både råa och friterade, är utmärkta. Att notan sällan slutar på mer än 250 kronor, inklusive en generös mängd alkohol, är givetvis också en detalj som lockar.

Men, som ni förstår, så är det svårt att komma in om man inte är kompis med någon av stammisarna (tack, Kiyota-san!).

Maxad burgare från MOS

MOS Burger är Japans största inhemska hamburgerkedja och man får lov att säga att man gör ett bra jobb när det gäller att servera riktigt hyfsad snabbmat. Man håller en något högre prisnivå än de största konkurrenterna McDonalds, Lotteria och First Kitchen/Wendy’s (ca 30% högre priser, vilket innebär att ett set med burgare, pommes frites och dryck kostar ca 70-75 kronor), men kunden får i gengäld en i vårt tycke fräschare produkt. Man har ovanligt mycket grönt i sina produkter med fullständig källkontroll och inget ligger under värmelampa. Man får alltså vänta en liten stund på sin mat, men den blir utburen till bordet av trevlig personal, och när man är klar så brukar man få ett leende som säger att “vi tar hand om brickan”. 

Liksom de andra kedjorna så har man specialprodukter som man enbart säljer under en begränsad tidsperiod. Härom dagen jäktade vi förbi lokala MOS och tog en Tobikiri Hamburg Sando (tobikiri betyder ungefär “exceptionell”). Den var god, men kanske volymmässigt i “mesta” laget, då ingredienserna hela tiden hotar att lämna förpackningen som man är tvungen att hålla runt hamburgaren för att innehållet inte ska befläcka bord, kläder och annat. Här finns nämligen, mellan de två brödskivorna, sallad, tomat, dressing, en stor köttpuck av 100% japanskt nötkött (dock inte wagyu, läs mer om den skillnaden här), en rejäl skiva ovanligt välrökt bacon, en klick potatispuré och stekt och väl karamelliserad lök. Mer än en mumsbit, om man säger så. Detta för ca 43 kronor om man enbart beställer burgaren. Lägger man till drygt två kronor får man även en skiva ost instucken mitt i härligheten.