"Skandinavisk köttstuvning med pannbiff" från gyudon-kedjan Matsuya

Den stora gyudon-kedjan Matsuya kommer i morgon, den 21 november, att lansera en ny rätt på sin meny; en “skandinavisk köttgryta med pannbiff”. Till denna gryta serveras en sorts potatissallad, oftast benämnd “german potato” i Japan, med potatis, stekt lök och bacon, därtill kokt broccoli, miso-soppa, sallad och ris. Det ser ut att vara ordentligt med mat till ett mycket hyfsat pris, ringa 730 yen, 55 kr.

Som i så många andra fall så tar man en relativt klassisk västerländsk rätt och gör den till något japanskt genom att addera miso-soppa och ris (miso och ris är för en japan lite som knäckebröd och kaviar för en svensk - något man nästan inte kan leva utan).

Vad som är lite retligt för en svensk är att “skandinaviskt” i det här fallet är lika med Danmark. Danmarks “Lanbrukarnas Riksförening” (vad det nu kan heta i Danmark?) stödjer officiellt Matsuyas nya satsning på det “skandinaviska”.

Det hela är givetvis en ploj, då en pannbiff med stuvad köttsås och lite potatis knappast känns speciellt kulturellt främmande för en japan idag, speciellt inte med misosoppa och vitt ris till. Men det är givetvis en indikering på att det skandinaviska är väldigt inne i Japan, något som inte minst japanerna själva vill rida på.

Om ni undrar varför det står “hamburg” under den japanska titeln, så är det så att vår pannbiff blivit “hambaagu” på japanska, vilket då blir “hamburg” när det hela ska återtranskriberas till vårt latinska alfabete. “Hamburgare”, dvs en pannbiff med två brödskivor på varsin sida, blir “hambaagaa” i Japan.

Wagyu-sushi är inte dumt

Härom kvällen var vi ute med gäster och åt bland annat lite sushi hos en av våra favoriter bland Tokyos ca 6,000 sushikrogar. Stället ägs av en tonfiskgrossist vilket gör att man är speciellt stolt över just tonfisken, men hela sortimentet håller hög klass.

Överraskningen för kvällen var deras wagyu-sushi som vi inte hade prövat tidigare. A5-klassat japanskt nötkött är faktiskt perfekt som sushi-pålägg, mört och saftigt som den finaste tonfisk. Det går givetvis att äta rått men här fick vi den ytterst lätt halstrad vilket blev utomordentligt gott. Dessutom en rejäl bit som ni ser; riset syns inte alls. Den måste vi nog äta igen..

Trumps japanska lunchburgare avslöjad

När japanska internetanvändare får spaning på något så brukar sanningen komma fram. Den lunchburgare som Trump och Abe åt ute på golfklubben i söndags kommer från Munch’s Burger Shack, en mycket liten kedja med bara två krogar, en i Shiba Park och en i Toranomon, båda mitt i centrala Tokyo. Vi har inte varit där, och just nu är det kanske inte läge att gå dit, då de nu både hungriga och nyfikna gästerna ökat lavinartat sedan det hela blev offentligt. Enligt uppgift så tog hamburgarna slut redan vid 14:30-tiden igår. När det hela har bedarrat ska vi nog titta in.

Svenska Burgerdudes har varit där och testat, och de ger den tre av fem möjliga stjärnor.

Här krogens egen reklamvideo:

UPPDATERING 20:e november 2017

Trump-effekten verkar sitta i. Ännu två veckor efter Trumps visit i Japan ringlar sig kön framför Munch's Burger Shack. Menyn ifråga - en ostburgare med Angus Beef, cole slaw och pommes frites för 1,400 yen, ca 105 kr - går nu under namnet "President Trump Set". Ägaren, Yutaka Yanagisawa, som också står i köket, är en av relativt få japaner som verkar gilla Trump - bigly!

"Obegränsad" alkohol i Japan

Detta med nomihoudai (飲み放題 - nåmihåådaj), dvs att “dricka allt man vill”, är en riktigt smarrig liten kulturchock för hitresta västerlänningar. Det är en mycket vanlig företeelse, framför allt på de billigare kedjekrogarna. Det kan antingen finnas på menyn under hela kvällen eller så vara begränsat till en “happy hour”-period tidigare under aftonen. Oavsett tidpunkt så brukar det handla om en tidsbegränsning på 90 eller 120 minuter med sista beställning en halvtimme före deadline. Det brukar dessutom betyda att hela dryckesmenyn finns tillgänglig, men många ställen brukar exkludera öl, då det faktiskt är den dyraste drycken att köpa in i många fall. Istället kan happoushu, dvs “low-malt beer”, erbjudas.

I grannskapet kring gourmetguidens kontor hittar man en relativt nyöppnad krog specialiserad på grillad kyckling av västerländsk modell, dvs inte typisk japansk yakitori, utan ugnsgrillade hela kycklingar. Här har man inte mindre än två mindre vanliga nomihoudai-koncept.

Det ena konceptet innebär en större flexibilitet i tiden, då man räknar i 30-minutersetapper och utan, så vitt vi kan se, bortre tidsgräns (förutom stängningsdags eller störigt uppträdande). En halvtimmes konsumtion, där man kan välja mellan 20 olika sorters vin, kostar 480 yen, dvs 35 kronor. Man kan börja dricka vin när man vill, även mitt i måltiden. Sedan räknas bara halvtimmarna ihop när man ska betala notan. Det hela är för det första fantastiskt billigt, men för det andra är det ett väldigt avslappnat och trevligt sätt att dricka vin på. Lätt att hålla reda på vad slutsumman kommer att bli utan att behöva räkna glas.

Damerna kan fröjdas på lokal för en billig peng alla onsdagar på denna kycklingkrog: två timmars fritt drickande för 70 kronor!

Det andra konceptet är endast öppet för det kvinnliga könet i grupper om minst två personer och endast på onsdagar. Dessa damer kan då dricka röda, vita och mousserande viner, cocktails, öl eller alkoholfritt under två timmar för 1000 yen per person, ca 70 kronor. Man kan gissa att även herrarna av uppenbara skäl kommer att flockas till denna krog på onsdagskvällarna för att dricka enligt det första konceptet.

Skulle man införa ett system som detta i ett land som Sverige, skulle lagens långa arm få jobba övertid för att hålla ordning på det bus som skulle bli resultatet, men i Japan är det som vanligt inga extra utryckningar på grund av billig alkohol i mängd. Vissa blir så klart överförfriskade, och visst händer det att någon person får sova ruset av sig i en fyllecell, men det är i de allra flesta fall anmärkningsvärt lugnt och skötsamt. Ljudvolymen kan givetvis stiga ordentligt på krogen, men det blir nästan aldrig några snedtändningar eller slagsmål. Även om det är “obegränsat” med alkohol, så är det alltså oftast tidsbegränsat, och man sitter inte och pumpar i sig glas på glas för att “tjäna” maximalt mycket på erbjudandet (om man inte är utlänning och nybörjare, förstås). Japanen vet att hen kan dricka en annan dag, vilken dag som helst, så det finns ingen spänning i det hela; det är bara en normalt trevlig kväll. Denna avslappnade inställning till alkohol är ur vår synvinkel en ytterst positiv del av livet i Japan. Den normalt lite tillknäppte japanen får här en välbehövlig ventil och vilopaus och många sympatiska kontakter görs ute på krogen, där man får lov att yttra sig friare än i den annars ofta strikta kulturen. Många japaner öppnar upp sig och blir helt plötsligt intressanta individer med en unik personlighet istället för en kostym i mängden, vilket resulterar i många glada och intressanta diskussioner.

Ny liten miss om japansk mat i svensk press

Som sagt så är det kanske inte undra på med tanke på avstånd och språksvårigheter, men idag finns det mesta att läsa om japansk mat på engelska på internet, så det är lite egendomligt med alla ganska så onödiga misstag som folk gör när de skriver om japansk mat i svensk press. Senaste exemplet är en recension av nya krogen Unn i Dagens Nyheter. Ett mycket litet misstag, men som vi ändå vill rätta till.

Man skriver att den stekhäll som många stekhus i Japan har framför kunden är en "teppanyaki". Detta är fel, då teppanyaki betyder "stålplåtsstekt"; det är alltså metoden och inte verktyget som åsyftas. Själva stekhällen är "teppan", dvs stålplåt (鉄板). "Yaki", som betyder både stekt och grillat, känner säkert många igen från rätter som yakiniku, yakitori, yakiton, yakisoba eller okonomiyaki.

Någon kanske tycker att vi är petiga i överkant här, men varför är en felaktig beskrivning att föredra framför en korrekt? Ju längre bort man befinner sig - geografiskt, kulturellt eller lingvistiskt - desto lättare är det att göra fel och sedan cementera det felaktiga om det aldrig korrigeras (se t ex vårt inlägg om "vagyy").

Trump ska få äta wagyu i Tokyo

I morgon anländer Donald Trump till Japan, den första anhalten på hans 12 dagar långa Asien-resa, och japanska internet är redan fullt av rykten om vad karln ska få äta. Ett problem det japanska planeringsteamet har är givetvis Trumps ökänt begränsade mat- och dryckesvanor. Han dricker tydligen mest vatten och Diet Coke och vad maten anbelangar så verkar McDonalds, Wendy's och Kentucky Fried Chicken vara stora favoriter. Blir det frågan om lite dyrare ställen, så gillar Trump extremt välstekt nötkött med ketchup som huvudsaklig smaksättare. Fisk och grönt ser ut att ligga en bra bit ner på listan över favoriter.

Konsensus på nätet är att premiärminister Abe i första hand kommer att bjuda på wagyu, och, om man ska tro på nätskvallret, så handlar det om ett val mellan Kawamura och Ginza Hirayama, två av stadens allra bästa teppanyaki-krogar. Kawamura använder kött från Hyogo, dvs Kobe-kött och Hirayama kör istället med kött från Miyazaki nere på Kyushu (med flera ställen). Båda är fantastiska. Här ovan och här nedan har ni en liten bildkavalkad från Kawamura från härförleden.

Jag tycker bara synd om kockarna som kommer att tvingas steka sönder världens bästa kött samt köpa hem en flaska ketchup.

Ovan till vänster har vi en superb filé, därunder ryggbiff av näst högsta klass och så två bitar ryggbiff klassade som A5-12. Allt är Kobe-kött.

Några munsbitar sukiyaki värms upp på hällen..

Som en förrätt fick vi denna lilla avsmakningsmeny med rostbiff, pastej och strimlad råbiff med ponzu-sås.

Grönsaker ingår alltid i en typisk teppanyaki-meny.

Före desserten serverades stekt ris med vitlök.

UPPDATERING 6:e november

Det blev faktiskt inte någon av de båda nämnda teppanyaki-krogarna som blev Trumps första möte med wagyu. Istället blev det Ukai-tei, ett ställe som absolut inte behöver skämmas för sig jämse med Kawamura och Hirayama. Vi förmodar att han fick sin wagyu-stek well-done och säkert också med hans vanliga ketchup som smaksättare.. finns ingen anledning för Abe att försöka få denna 71-åring att börja inse vad som är "gott" utanför fast-food-världen.. ett hopplöst uppdrag.

Till lunch idag blev det hamburgare gjorda på amerikanskt kött ute på golfklubben där Abe och Trump spelade nio hål. 

När vi ändå skriver om Donald Trump, så har det läckt ut att han beordrat sina kockar i Vita Huset att göra en kopia av McDonalds Quarter Pounder, fast utan inlagd gurka och med extra mycket ketchup. Det verkar vara hans absoluta favoriträtt.