1996 var det år då Starbucks öppnade sitt första kafé utanför USA, i stadsdelen Ginza i Tokyo. Det är alltså precis 25 år sedan, ett faktum man firar med att lansera 47 olika sorters frappucino, en för varje japansk prefektur.

Detta är ett typexempel på hur utländska företag som blivit framgångsrika i Japan utvecklat en förmåga att förstå och ta till sig många unika karaktärsdrag som gäller för den japanska marknaden, t ex att marknadskrav kan variera rejält mellan olika regioner och att företag som respekterar detta genom att skräddarsy produkter för lokala smaklökar erhåller stor respekt. Man har förstått att man böra vara både "utländskt exotisk" och "inhemskt igenkännlig". Japan är ett land som lyckas kombinera det uråldriga med det ultramoderna och det österländska med det västerländska. Man kastar inte gamla traditioner i första taget samtidigt som man kan ta sig an det nästan futuristiska så längde det inte krockar med det förra, och trots att nästan alla klär sig västerländskt så ligger det gamla Japan bara strax under ytan. Det är de företag som förstår förhållandet mellan dessa motsägelsfulla karaktärsdrag som lyckas i Japan. Tack vare detta har Starbucks på dessa 25 år vuxit till att bli Japans största kafékedja.

Starbucks har idag drygt 1600 kaféer i hela Japan, varav flera är väldigt otypiska i sin arkitektur, där man lånat drag både från det gamla och det nya Japan. Kina har visserligen fler Starbucks, nu ca 4400, men då befolkningen är mer än tio gånger större, så innebär det att tätheten per capita ligger betydligt högre i Japan. I storstäderna behöver man idag inte gå speciellt långt för att hitta en Starbucks. Den mest välbesökta ligger precis vid berömda Scramble Crossing i Shibuya. Det sägs att det är den Starbucks som innehar världsrekordet för omsättning i kedjan.

Här en video som man har gjort med anledning av jubiléet. Märk att den handlar mera om hur trevliga och sympatiska alla är som jobbar på kaféerna snarare än produkterna.