Om man går på en yakitori-ya, den klassiska och oftast väldigt enkla krogen där man serverar korta grillspett med kyckling, en del grönsaker och ibland även fläskkött (även om det då egentligen borde heta yakiton, då tori är kyckling och ton är fläsk), så har man nästan alltid fått stämma träffa med en närmast ikonisk japansk sås som kallas teriyaki-sås. Teriyaki (照焼き) skrivs med tecknen för (i det här fallet) "skinande" och "steka/grilla", och det syftar på att såsen har ingredienser som gör den lite tjockare och lite mera just "glänsande" än en sedvanlig sojasås.

I dess enklaste form kan det faktiskt bara handla om en blandning av soja och socker. På en av våra äldsta favoriter bland yakitori-krogarna i Tokyo, ett ställe i Nakano vi besökt under ungefär 25 år vid det här laget, så är det just denna blandning som gäller. Men i de flesta fall, som här hemma till exempel, så är det en liten gnutta mer avancerat. Här har vi soja, sake, mirin och socker i receptet:

2 delar soja

2 delar sake

2 delar mirin

1 del socker

Just inkluderandet av socker, men framför allt mirin, gör att såsen tjocknar och blir glansigare.

Vill man utveckla det hela ytterligare, så blir det gott även med riven vitlök och/eller riven ingefära i såsen.

Det fina med teriyaki är att den passar till så många olika saker: Stekt eller grillad makrill och lax, stekt eller grillad kyckling eller fläsk och även till vissa grönsaker som t ex paprika och aubergine.

McDonalds, som är mycket framgångsrika i Japan, kan faktiskt tacka teriyaki för en del av den succén, då man har en standardburgare med teriyakisås på menyn som är väldigt populär. Just nu har man dessutom en kampanj med tre nya konfigurationer av burgare med teriyakismak.

I princip alla hamburgerkedjor i Japan har en variant av en teriyakiburgare i sortimentet. Kanske något för t ex Max att titta på. Jag har nog aldrig träffat en hitrest svensk som inte gillat smaken.