I många fall så är den japanska krognotan mycket enkel att förstå; det handlar bara om att addera ihop den mat och den dryck man konsumerat. Men i andra fall så kommer notans summa att vara högre än de adderade styckepriserna för ölen och grillpinnarna. Detta är inte något lurendrejeri (finns undantag som vi ska nämna lite längre ned i texten) utan bara ett system som kan vara lite osynligt om man inte behärskar språket.

För det första så är det ingen regel som stipulerar att krogen måste ange priset inklusive moms. Det varierar men mer än hälften av alla ställen har priserna exklusive moms på menyn. Om man inte kollar att momsen är inkluderad i priset, så kan man alltså få betala ett åtta procent högre pris när man står i kassan. Inklusive moms heter zeikomi (zeekåmi - 税込み) och exklusive moms heter antingen zeibetsu (zeebetsu - 税別) eller zeinuki (zeenuki - 税抜).

För det andra så har vi fenomenet med otoshi (åtååshi) - お通し eller 御通し - en mindre rätt som levereras tillsammans med den första drycken, framför allt på izakaya, de traditionella japanska “pubarna”. Den kommer på notan och den kostar vanligtvis ca 300-500 yen per person. Det är inga stora pengar, men eftersom det är något man inte beställt så kan det tyckas som att man blir lite uppskörtad, speciellt om rätten inte är något att skriva hem om. Vi fick en liten skål med strimlad vitkål med en dressing på för nästan 400 yen härom veckan, vilket vi tyckte var lite av ett rån. Men det är inget man normalt kommer ifrån, även om det finns några sällsynta ställen som faktiskt frågar om man vill ha otoshi eller inte.

På de flottare ställena, dvs inte ovan nämnda izakaya utan snarare riktiga lyxkrogar, ofta på de finare hotellen, tillkommer även en serviceavgift på oftast 10 - 13%. Om man vill ha ett privat rum för sitt sällskap - om sådana finns på krogen ifråga - kan det förekomma en extra avgift för detta också.

Ovanstående “osynliga fram till betalningen”-kostnader är något man snabbt vänjer sig vid; det är bara i början när man är ovan som man hoppar till lite (och att vanliga “dricks” aldrig förekommer är ju en faktor som till stor del kompenserar för de tillägg som kan komma på notan), men vad man bör undvika är den sortens etablissemang där moralen blivit kvar ute på gatan. Det handlar om så kallade sunakku (från snack bar) eller kyabakura (cabaret club), där en söt dam sitter bredvid och häller upp drinkar och konverserar med det överväldigande manliga klientelet. Finns det ingen meny att tillgå så är det extra farligt, och vi rekommenderar att man endast bör uppsöka sådana ställen i sällskap av en erfaren japansk kund (som också gärna får stå för notan om man själv inte är relativt sett bättre bemedlad). Det finns rimliga ställen, där man kommer undan med 500-1000 kr per person, vilket då innebär billig japansk eller koreansk vodka och lite torrskaffning, men sedan kan det dra iväg. Även på ett ställe som inte är ute för att göra dig sugen på att ringa polisen kan det lätt hamna på 3000-5000 kr per person, och i värsta fall så får man en nota på flera tiotusentals kronor. Som läsaren förstår så är det i sådana fall väldigt bra att ha en erfaren och/eller förmögen japan i sällskapet.