För den matintresserade med gott om tid (och med nödvändiga kunskaper i det japanska språket), så är Japan ett av världens bästa TV-länder. Även om japansk TV i det stora hela är ett hopkok av olika formelbaserade koncept som nästan aldrig förändras, så kan vi förlåta producenterna av de olika matprogram som visas nästan varje kväll på någon av standardkanalerna (vi har ett knappt tiotal traditionella markbaserade TV-stationer i Tokyo-området, dvs exlusive kabel- och satellitkanaler), då de nästan alltid är underhållande och lärorika.

Man kan dela upp matprogrammen i olika kategorier. Vi har dels väldigt konkreta “receptprogram”, där en matlagningskunnig person (kan vara både proffs och amatörer) visar upp hur man tillverkar olika rätter. Dessa program riktar sig ofta till den fortfarande månghövdade skaran hemmafruar som gärna vill förkovra sig i nya rätter men också gärna vill bli mer effektiva i köket. Program av typen “hur du lagar en god maträtt på tre minuter” är mycket vanliga.

På den sena aftonen eller kvällen är det ofta andra typer av program, där besök ute på stan eller ute i landet på olika typer av krogar är vanliga inslag, mera ofta än sällan med en eller flera kändisar som sitter och stönar “oj, vad gott!” mest hela tiden. Dessa program är en bra källa till nya krogar för vår stadigt växande databas över prisvärda och välsmakande krogar. Man får dock vara lite på sin vakt, då det händer att de krogar som introduceras inte alls uppfyller ens förväntningar. Som exempel så var det en sushikrog av typ “kaiten zushi”, dvs modellen med ett band med sushitallrikar som roterar runt disken mellan kockarna och kunderna, som enligt TV-programmet skulle vara den fjärde mest prisvärda sushikrogen i landet. Det visade sig förvisso vara billigt, men absolut inte prisvärt. Man var tvungen att äta minst sexton bitar på max 30 minuter. Tummen ner direkt. Faktum är att många recensenter och journalister man träffat har berättat att deras verkliga favoriter aldrig kommer med i program eller tidningsrecensioner.

En tredje huvudfåra, som blivit speciellt populär de senaste åren, är matprogram i form av TV-såpor. Dessa kan vara baserade på existerande krogar, då ofta mycket historiska ställen, eller historiskt viktiga personer, som t ex Masataka Taketsuru, den japanska whiskytillverkningens fader. Eller så kan de vara helt påhittade, på senare tid ofta baserade på romaner eller tecknade serier. Kodoku no gurume - den ensamme läckergommen - är ett sådant berömt exempel.

En favoritsysselsättning är att gå på lokala yakitori-haket, ta en pinne och ett glas och sedan stå en timme och titta på japansk matporr tillsammans med de andra kunderna, alla utan undantag lika glada matfantaster.

Mycket av detta finns på YouTube. Om du söker på "food TV Japan", exempelvis, så kommer det upp en drös med klipp, men då handlar det ofta om utländska videobloggare som filmar i Japan. Om du däremot söker på 日本料理テレビ, dvs "japansk mat TV", så kommer ca 20,000 klipp med helt japanskt innehåll upp. Om man är matlagningsintresserad och dessutom vill lära sig lite japanska, så är detta ett bra sätt att förkovra sig på.

Här kan du se..