Det svåra i att äta gott i Japan
Vad serveras månne på denna krog? Språkbarriären är det största problemet med att äta riktigt gott i Japan.
På ett sätt är rubriken missvisande. På ett plan är det jätteenkelt att äta gott i Japan. Genomsnittsnivån är extremt hög då både krögare och kunder är helt och hållet inställda på att det måste smaka gott (med några få, sällsynta undantag), så det är egentligen bara att knalla in på första bästa krog och peka på något på menyn, så lär det komma fram något ätbart. Många billiga hak har som vi beskrivit tidigare hela menyn i form av plastmodeller av maten ute i skyltfönstret, så i värsta fall kan man dra ut någon i personalen och peka.
Men, vill man hitta de riktiga höjdarna, oavsett prisklass, så blir det svårare, och det framför allt av den enkla anledning som kallas språkbarriär.
Googles kartor i Japan är bara delvis skrivna med latinska bokstäver och går inte ned på detaljnivå (husnumren är inte med).
Problem 1: Hur hittar man guldkornen med japanska kartor och japansk stadsgeografi?
Idag finns det krogguider för Japan på nätet på engelska - Gurunavi är den största - så det går att hitta namn och adresser på krogar, men det är svårt att förstå den relativa kvalitetsskillnaden mellan krogarna. Det är också en inkomplett lista, då man har försökt att i möjligaste mån lista krogar som har menyer på engelska. Dessutom är platsnamn bara delvis skrivna med latinska bokstäver på kartorna.
De finaste Michelinkrogarna är ofta också recenserade i utländsk press, så dessa är relativt enkla att undersöka. Dock kvarstår även här det geografiska problemet. T-banan är relativt lätt att manövrera, men taxichaufförer som förstår engelska är mycket sällsynta och gatuadressystemet är svårforcerat, bland annat för att det inte handlar om gatuadresser utan om husnummer i en ruta inuti ett rutnät inuti ett rutnät. Att många hus inte har nummerskylt på väggen och att adresskyltarna på elstolparna är enbart på japanska underlättar knappast.
Här står det att krogen serverar nudlar (men inte vilken sorts nudlar) och att den heter Nanahoshi.
Problem 2: Hur bokar man bord?
Om man vet vart man vill gå, så är det enklaste att be hotellet boka. Ovanstående Gurunavi har även en bokningstjänst, men den är inte helt okomplicerad då man inte får direktkontakt med krogen vid bokningen, men all avbokning måste ske direkt med restaurangen. Annars får man förlita sig på att det finns plats när man kommer fram.
Problem 3: Hur läser man restaurangskylten?
Handlar det om japansk, kinesisk eller koreansk mat, så är skylten i 99 fall av 100 inte skriven med latinska bokstäver.
Problem 4: Hur läser man menyn?
Menyer på engelska börjar förekomma på dels de flottaste krogarna och dels på vissa större kedjor, men på de mindre och mer unika krogarna lyser de med sin frånvaro.
På de riktiga gourmetkrogarna, de med prislappar på 2,000 kr eller mer för en meny, har man idag oftast menyer på engelska (eller franska, om det är fransk mat), så det är lätt att peka och beställa även om personalen inte förstår något annat än japanska. Men, återigen, i 99 fall av hundra är menyerna enbart på japanska.
Räkna med att detta kommer att förbättras i den takt de utländska besökarna ökar i antal här fram emot OS 2020.
Problem 5: Hur kommunicerar man med personalen?
Detta börjar långsamt bli bättre, men räkna inte med att engelska fungerar på krogen i Japan. På de billiga kedjorna brukar man få menyer där alla rätter har ett foto, så där kan man alltid bara peka och använda fingrarna för att indikera antal, men det är inte alltid helt lätt att veta vad en rätt innehåller enbart med ett foto.
Problem 6: Blir man insläppt som utlänning?
Det händer faktiskt fortfarande att man inte blir insläppt om man ser utländsk ut och inte talar japanska. Detta handlar inte om medveten diskriminering, utan om att man är rädd för att det ska bli struligt och genant om kommunikationen inte fungerar. I takt med att fler utlänningar lär sig hyfsad japanska, har detta problem blivit mindre, men det förekommer fortfarande. Att få bord på Sukiyabashi Jiro utan japansktalande person i sällskapet är i princip omöjligt, till exempel.
Det är tråkigt att höra om utländska besökare som i desperation söker sig till McDonalds eller andra "säkra kort" alternativt lever sitt gastronomiska liv under Japanvistelsen inne på hotellet.
Lösningen på alla ovanstående problem är enkel: se till att ha med en person som kan navigera i Japan och som kan både läsa och tala japanska.
Det enda som inte automatiskt fixar sig med detta är det där med guldkornsaspekten, för den kunskapen kommer inte nödvändigtvis automatiskt med japanska språkfärdigheter.