(Ursprungligen publicerad på Japanbloggen den 28:e oktober 2013)

Den här gången handlar det om min favvokock på lokala sushi-haket Seven. Jag har ingen aning om var namnet kommer ifrån, förutom att byggnaden innehåller andra etablissemang med Seven i namnet.. klingar inte "sushi", men det gör ingenting, då sushin ju inte handlar om namnet på skylten.

Seven är en sk kaiten-zushi-ya, dvs en sushikrog där maten kommer på tallrikar utefter ett rullband som roterar med maklig takt runt disken. I mitten står kockarna och gör sushi i en rasande fart. När det är mycket folk, gör man en laddning av en viss sort och lägger upp på bandet, undan för undan. När det är lite folk, låter man ofta kunden helt enkelt beställa vad han eller hon vill ha, så kramas det sushi-ris på momangen. Det går att beställa direkt från kocken när man vill, även om samma sort snurrar runt på bandet. Japaner är ju som sagt väldigt bortskämda med maten, och om fisken bara ack så lite börjar tappa sin fuktiga lyster, så beställer man en ny från kocken. Detta gör att det ofrånkomligen blir en del spill som åker direkt ned i soptunnan. Lite onödigt, vill jag tycka. Egentligen föredrar jag sushi-krogar utan rullband, men Seven är ett undantag. Dels för att fisken och skaldjuren håller mycket hög klass, betydligt högre än vad priserna vill antyda (det är mycket billigt), och dels för att kockarna och övrig personal är himla trevliga.

Alla kockarna är både duktiga och trevliga, men Masuko-san är nog min favorit. Kanske för att han är den fryntligaste och mest pratglade av dem allihopa. Det är han som knådat ihop både den tallrik med tekkamaki (nori-rulle med tonfisk)och dennatto-kimchi (jästa sojabönorna natto blandat med kimchi, den jästa vitkålen från Korea) ni ser här.
En typisk lunch brukar bli fyra tallrikar för min del, och det kostar mellan 25 och 75 SEK beroende av mitt val av "pålägg". Inget att klaga på.. Faktum är att jag blivit så fäst vid stället, att jag tvekar inför att välja en annan ort när vi nu planerar för att flytta.